Den värsta känslan som finns är när man inser att man inte är tillräckligt bra.
Jag pallar inte.

Idag ska jag klippa mig. Jag hatar att klippa mig. Det blir alltid sjukt fult.
Jag ska alltså tillbringa en halvtimme till att kolla mig själv i spegeln idag. Det brukar jag i och för sig göra på morgonen, men det här är en helt annan grej. Åh, vad jag verkligen inte tycker om att sätta mig i frisörstolen. Jag hade gärna klippt mitt hår själv, om det inte vore för att det skulle se helt förjävligt ut i så fall.

Jag ska i alla fall bara klippa bort de slitna topparna, så så illa kan det väl inte bli.
Ciao.

Jag kan inte sova.

Jag önskar att jag hade ett sånt där stort fönster, som i ett slott. Ni vet ett sånt där som man kan sitta i, och se ut genom fönstret. Där skulle jag sitta varje gång jag behövde tänka. Jag skulle sitta där med knäna mot hakan, se ut över utsikten bort mot horisonten och bara sväva bort. Jag skulle så gärna vilja kunna sväva bort i mina tankar, på riktigt alltså. Visst kan jag flyga iväg och inte riktigt vara kontaktbar, men för det mesta är jag helt vid medvetandet. Tråkigt, tycker jag. Det känns inte som jag är en riktig tänkare då. Men på många sätt tror jag att jag tänker mer än de flesta.

Skulle jag vara med i en film skulle jag vara med i den där scenen som finns i nästan alla filmer, tänkarscenen. Jag skulle gå ut och sätta mig på en klippa, se ut mot havet och en lugn behaglig låt skulle spelas. Kanske coldplay. Kanske en berättarröst. Löven fladdrar sakta med vinden, vågorna slår lätt mot klipporna och mitt hår lyfter lite lätt i brisen.
Det skulle nog spegla mig rätt bra. I alla fall mig, som jag är nu, ensam. Ensamhet är nog min värsta fiende. Den släpper fram så mycket tankar, känslor. Även om det ibland är just det som jag behöver, är det i ganska många fall någonting som jag verkligen borde vara utan.

Sömnlösa nätter borde jag också vara utan. Jag önskar att jag kunde sova.

Malin och jag har solat och haft det mysigt hela dagen. Jag tror att jag möjligtvis har fått lite färg.
Snart åker jag till landet. Vi ses på söndag.

Vad fan tänkte jag och Felicia när vi beslutade oss för att åka in till stan idag? Värmen var olidlig, trots att jag faktiskt hade tagit på mig kjol idag. Jag överlevde i alla fall. Vi gick omkring, åt på BK och jag bytte min ring som jag köpte igår. Jag hade råkat köpa fel storlek. Egentligen passar jag inte i ringar. Eller snarare så tycker jag inte om att ha ring, för jag har så fula händer. Men nu slog jag till i alla fall. Vi får se om den används.

Jag har överlevt ett dygn utan Bernt. Åh, min Bernt. Nej, jag hoppas verkligen att SIM-kortet kommer imorgon.

Jag kom just hem från F&S. Fy bubblan vad varmt det var där idag, jag känner mig inte sådär jättefräsch nu måste jag erkänna. Men, det är okej. Jag tränade. Nu är jag sugen på att spela fotboll. Och nu börjar fotbollen på TV. Är jag fortfarande sugen på fotboll efter middagen ska jag gå ut och kicka. Jag ska ju tydligen bli bra på fotboll innan sommaren är slut, är det bestämt.

Bernt är borta. Bernt kommer aldrig tillbaka.

Det var länge sedan jag var så sur på mig själv. Eller nej, jag är rätt ofta sur på mig själv. Men jag är så arg. Min mobil. Min älskade. Den som skickade iväg ett SMS 19.25, och sedan försvann. Den som jag tog med mig på bussen och sedan kom i någon annans händer och stängdes av. Åh, skitkorv. Du din lilla jävel som tog min mobil, må du brinna i helvetet din bajskorv.

Jag känner mig handikappad. Hur ska jag ta kontakt med omvärlden? Jag vill smsa. Jag vill prata. Ååååh, varför just precis nu? Fan också. Jag hade ju en massa viktiga saker att ta itu med.

Fan, vad svårt livet kan vara ibland.

Nu ska jag till jobbet

Så, då var det dags för det heliga Göteborgs-inlägget. Göteborg var fint, men det visste jag ju sedan tidigare. Jag, Felicia, Linda, Anders, Oliver, Gustaf och Karl åkte dit. De första dagarna blev jag förvånad över hur många söder-kisar som hängde där, men jag insåg att alla killar faktiskt klädde sig sådär i Göteborg. Tummen upp på den! Alla hade väldigt fina kläder och dialekten är ju faktiskt underbar. Vi åkte tåg dit, och bestämde oss sedan för att gå till vårat vandrarhem. Det tog mer än en timme, men det gjorde inte så mycket. Det visade sig att vårat vandrarhem låg på gatan som nästan måste motsvara Stockholms malmskillnadsgata. Eller okej, inte riktigt. På den här gatan låg det fyra sexshopar och en strippklubb, inga horor. Däremot lyckades jag se mina första strippor, vilken merit!

Vi bodde i alla fall på ett hyfsat fräscht vandrarhem med ett netto, ett tommys livs(som visade sig innehålla billiga varor som har gått ut, score!) och ett hemköp precis brevid. Trots det måste jag säga att det här kan vara den nyttigaste trippen jag har gjort på länge, jag var helt enkelt aldrig sugen. Sista natten råkade Felicia och jag knalla in på en toalett där en kille stod och pinkade. Det var kul, och pinsamt. Han verkade däremot inte bry sig särskilt mycket. Kan ju bero på att vi faktiskt inte såg någonting som vi inte borde ha sett.

Vad gjorde vi i Göteborg då? Tja, syftet med hela resan var ju att killarna skulle gå på fotbollsmatcher. Men förutom det var vi på Universeum, vi åt en jädrans massa, umgicks och självklart var vi på Liseberg också. Kanonen var en klar favorit, den var sjukt rolig. Åker ni till Liseberg, åk den! Jag trodde aldrig att jag skulle våga sätta mig i en berg- och dalbana som har en loop, men det gjorde jag. 5 av 5 toasters på Kanonen i alla fall.

Kändisspaning? Jodå, Kitty Jutbring hade tydligen varit på någon resa så henne mötte vi utanför centralen. Sjukt cool människa måste jag säga, väldigt snygg också. Oh Father-Linda såg jag också, men det är ju inget att skryta med.

Vill ni se lite bilder? Såklart ni vill.



Tja, vi kan väl konstatera att bildkvalitéen inte var den bästa, och inte det intressantaste heller. Men brukar man inte säga att en resa är lyckad om det inte finns så mycket bilder? Då har man liksom inte haft tid att ta fram kameran. Skitsamma. Fin resa var det.

Jag är hemma från Göteborg nu, vi hade det jättebra. Men jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om det senare, med bilder och sådär. Nu befinner jag mig på landet, för att fira midsommar. Eller egentligen är det inte sådär jättemycket att fira. Vad gör vi på midsommarafton? Vi äter. Äter, äter, äter. Jag hoppas i alla fall att regnet håller sig borta imorgon. Jag pallar inte regn.

Jag hör av mig när jag kommer hem på lördag istället. Ciao

Idag har jag varit i Forum Nacka med mamma och pappa. Det var helt stört mycket folk där, men jag lyckades ändå komma hem med ett linne, en t-shirt och två trosor. Starkt jobbat för att vara mig! Däremot är det ascrack-varning på ett av trosorna, heeelskum form på dem tydligen. Skit samma, jag har ju ett lager med trosor som jag inte använder ändå. Det är ju bara kasta dem i den högen.



Snart kommer Adam hit, och ska joina oss på en Taco-middag. Tacos är bäst. Jag förstår inte människor som inte tycker om tacos, jag menar..det är som en stor buffé - man tar ju precis vad man själv vill ha! Jag har ju till exempel inte särskilt mycket på min tacos, men den är ju delikat ändå.

och vi hurrar för det mest intelligenta inlägget på länge!

Jag sitter och sjunger. Men egentligen har jag iiiiingen aning om vad jag sjunger. Jag minns när jag var liten och inte kunde engelska, då trodde jag ändå att jag kunde låten grymt bra. Jag minns speciellt hur jag satt i bilen och sjöng med till S club 7's låt Bring it all back. Min syster och hennes kompis kollade på mig och sa "Men gud, du sjunger ju rätt Petra!". Jag hade alltså hört den där låten så sjukt många gånger att jag lyckades härma perfekt, utan att ha en aning om vad jag sjöng. Sedan hörde jag låten igen för ett par år sedan, härmade på samma sätt och upptäckte att jag kunde hela låten men först då kunde förstå vad sjutton jag sjöng.

Hur som helst, jag sitter och lyssnar på någon random spansk låt som vi har på datorn. Jag tycker den är rätt svängig. Men jag undrar vad den handlar om. Jag kan ju sitta här och lalla till något helt oanständigt liksom. Någon som vet vad "Con sinceridad" betyder?

Börjar friskna till nu. Missade vår avslutning idag, eller egentligen är den imorgon men det var lite mys med tårta, jordgubbar, chips och film idag. Jag känner mig dock inte särskilt ledsen över det. Och inte heller särskilt ledsen över att jag missar Mando ikväll. Huvudsaken är att jag mår prima när vi åker till Göteborg på måndag.

Eftersom jag antagligen ska gå till skolan imorgon, på den officiella avslutningen, sitter jag och funderar på om man borde ha på sig något speciellt? Avslutningar har ju på något sätt fått den här lilla uppklädda känslan, i alla fall för mig. Ska ni se mig i klänning/kjol - kom på min skolavslutning. Frågan är om det blir så imorgon? Jag tycker att våran skolavslutning imorgon inte verkar bli särskilt speciell. Det tycker jag ändå att våra tidigare avslutningar har varit. Vill man då komma helt uppklädd? För ja, för mig är det otroligt uppklätt att ha klänning. Jag är inte den sortens tjej. Klänning/kjol är rätt fjolligt på mig.

Malin, har du klänning så har jag det?

Jag är sjuk.

Jag blir alltid rätt ynklig när jag är sjuk, i alla fall för mig själv. Jag ligger i soffan/sängen och gnyr hela dagarna, när ingen annan hör förståss. Mitt huvud är tungt, min hals svider, mitt huvud värker. Egentligen orkar jag ingenting.

Jag har i alla fall fått mamma att köpa glass. Ska hålla mig borta från bloggen lite, jag känner att jag smittar er med tristess.

Godmorgon!

Jag känner mig helt puckad som tar på mig strumpbyxor idag, eftersom det ser ut att bli sådär dödsvarmt. Men mina ben är helt enkelt inte redo att visas ute än..

Så, jag har spenderat min första natt i mitt nya rum. Hur känns det nu, Petra? Som vanligt, måste jag erkänna. Jag har numera ett gigantiskt ekande rum där den enda möbeln än så länge är min säng. Dessutom är det väldigt ljust: Två fönster och kritvita väggar och tak. Men jag ska ju faktiskt fixa någon form av fondvägg, det går däremot lite segt eftersom varenda plan jag har haft hittills har gått i kras.

Idag gäller det i alla fall att börja plocka i mitt gamla rum. Det suger. Jag hatar att behöva kasta saker. Det är så mycket nostalgi och minnen i alla saker som jag har sparat. Tanken "Men jag kanske behöver den någon gång!" dyker upp hela tiden.

Önska mig lycka till.

Jag och några av mina vänner åker till Göteborg om ungefär 10 dagar. Syftet med resan var från början att killarna ska se fotboll, men vi tjejer fick visst åka med som lite sällskap. Vi ska gå på Liseberg, mer än det vet vi faktiskt inte. Jag börjar fundera lite på vad man behöver ha med sig dit.. Så därför tänkte jag fråga er.

Vilka är det 3 viktigaste sakerna ni skulle ta med till Göteborg?
Jag vet att ni kan svara, var inte så lata.

Jag har aldrig riktigt fattat grejen med glitter på kroppen. Jag tycker mest att det känns som en sak som man hade i ettan när man lekte barbie och sminkade sig i rosa läppstift, glittersprayade håret och satte på lite turkos ögonskugga. Eller tja, andra barn gjorde det i alla fall. Jag lekte batman med Adam. Men i alla fall, det känns som en rätt meningslös sak tycker jag. Majoriteten av frågorna man kommer få är ändå "Vad fan kommer glittret ifrån?". Det är i alla fall vad jag brukar fråga, jag tycker inte direkt att det är normalt att gå runt helt glittrig. Glittret är ju ingenting som ploppar upp ur porerna direkt.

Hur som helst köpte jag en dagcreme idag, som kallades för "Natural Beauty". Nu tror ni säkert att jag gick på denna otroligt listiga reklamidé, men nej. Ska jag vara ärlig så vet jag faktiskt inte varför jag köpte den. Jag behövde någon form av creme, och den jag har köpt förut fanns inte. Nu kom jag hem, testade den och vad får jag se? GLITTER! En hel drös med glitter, överallt! Det är till och med glitter på min dator, eftersom hela mina händer glittrar som en amerikansk hip-hopares bling-bling. Är det här att bli naturligt vacker? "Åh Petra, vad naturligt glittrig du är idag?".

Jovisst, tjena. I sommar ska jag glittra. Den kostade ju fan 125 kronor.

Eftersom jag inte har någonting kvar i skolan innebär det att jag redan har helg. Jag funderar på att gå förbi skolan för att lämna in alla böcker på väg till jobbet, vi får se. Jag satsar på att vara på jobbet 12.30, så får vi se vad som händer innan dess.

Nu ska jag sova. Godnatt!

Vilken fin dag jag har haft!

För det första: Jag fick reda på att jag fick MVG i engelska vilket känns så underbart skönt. Jag har aldrig haft det förut, så visst känns det konstigt. Men det känns bra, himla bra.

Efter lunch åkte jag till Gröna Lund tillsammans med Arbetsmiljögruppen(vi måste ärligt talat byta namn på den, vi låter ju verkligen helt geeky). Vi körde fem-kamp, vilket jag aldrig har gjort förut. Det var jättekul, även fast jag inte var sådär jättebra.. Efter det tog jag(och ett par till) modet till mig och åkte Insane, lite av en besvikelse om jag ska vara ärlig. Den var läskig och rolig, men alldeles för kort och dessutom fick man ont i nacken. Men jag skulle absolut kunna tänka mig att åka den igen!

Efter Gröna Lund åkte jag och Malin till Vällingby eftersom söta charmknutten som vann Eurovision skulle spela där, och jädrar vad mycket folk det var. Alla skrek och det var hur trångt som helst. Alla var lite sådär överdrivet freakiga, jag skämdes lite över dem faktiskt. Han var i alla fall jätteduktig och hans nya singel lät lika söt som hans Eurovision-bidrag.
Till middag delade jag och Malin på en Souvlaki-tallrik i Vällingby, gott!

Har ni någonsin sett en silverfisk? Har ni någonsin sett en silverfisk utan att veta att det är en silverfisk, för att sedan inse att det inte är någon jävla fisk utan en liten konstig figur som är sjukt snabb och ser ut som en silvrig version av Plankton i Svampbob Fyrkant. Det har jag. Jag minns när jag var liten och en av mina vänner berättade att de hade en massa silverfiskar i deras soff-bänk som de hade i köket, som åt upp deras filtar. Jag såg framför mig ett par gigantiska piraya-liknande fiskar med huggtänder som älskade att tugga sönder fleecefiltar. Behöver jag säga att jag aldrig mer satt i deras soffa?

Hur som helst har man ju sett ett par silverfiskar kila omkring på golvet genom åren, och samma fråga slår mig varje gång. Varför fan heter det silverfisk, när det inte är någon fisk. Okej, jag erkänner att jag själv jämförde silverfisken med Plankton, men varje människa är väl inte som jag häller. Och jag tror ärligt talat inte att de som döpte silverfisken till silverfisken tänkte "Tjaa, den ser ju ut lite som Plankton i Svampbob Fyrkant.. Och Plankton bor ju i havet, och den här krabaten är ju som en silvrig Plankton..Så vi kan ju döpa den till silverfisk".

Nej. Det är ett mysterium.

Återträffen kändes väldigt konstig. Ju mer tid som gick, desto mer förstod jag att jag hade växt ifrån det.. De människor som jag vill umgås med, umgås jag redan med. Det som förut var min trygghet är inte min trygghet längre, utan jag har skapat en ny. Själv. Jag har blivit självständig på ett helt annat sätt än jag tidigare förstått, och det känns så bra att inse att jag faktiskt har klarat av någonting själv.

Att börja gymnasiet helt ensam var något av det svåraste jag någonsin har gjort. Att stå på egna ben är någonting jag aldrig har gjort förut, och det var ingenting som jag tyckte om att göra heller. Det var otroligt påfrestande psykiskt, allting var nytt och jag hade ingen att luta mig på. Jag har läst igenom de inlägg som jag publicerade i en annan persons blogg under den första tiden jag gick på gymnasiet. Jag var rätt splittrad, och mådde sjukt dåligt. Alla verkade klara sig så bra, men inte jag.

Hur som helst har allting utvecklat sig så himla bra i skolan nu. Jag är inte toppelev och jag är inte populär, men det är ingenting som jag strävar efter. Men jag har hittat min plats i skolan, en plats som har ersatt den förra. För mig är det svårt att acceptera att den skola som jag har tillbringat 4 år i inte längre är min skola, de lärarna som jobbar där kommer aldrig mer bli mina lärare.

Det är svårt. Men det känns bra.
Det enda jag saknar är lärarna.

Huvudväääääääääääääääääääääääääääääääääääääääärk.
Jag försökte gå ut på promenad för ett par timmar sedan, tänkte att jag skulle vara lite duktig och gå ut nu när det är så varmt. Jag gick en väg bort, och sedan vände jag. Jag fick sån satans huvudvärk att mina ben inte riktigt orkade gå. Jag har fortfarande stört ont i huvudet, men det känns trist att sova. Sova är underbart på morgonen, när man inte får sova längre, och kasst på kvällen när man borde göra det.

Jag är trött på min knöl på ögonbrynet föresten. Den är stor och jobbig. Dessutom måste jag vänta i minst 4 månader innan jag möjligtvis kan få någon tid för att ta bort den. Blööööööööööööööö.

GODNATT.