Den underbara kommunaltrafiken

Att åka tunnelbana varje dag för att komma till jobbet suger bulle. Jag hatar kommunaltrafik, då man liksom under rusningstiden står närmre andra människors kroppar än vad man skulle göra i när man hoppar i säng med någon liksom. Och sen har jag ju lite psykiska problem också, kliva-av-bussen problemet är ju inbyggd i benmärgen liksom.

Vad jag inte gillar med tunnelbana och bussar:

- Sjukt mycket folk, och alla är så jävla stressade jämt.

- Barn som skriker, och föräldrar som vägrar säga åt dem att hålla käften.

- Tiggare, sorry men de skrämmer mig.

- Fulla människor/skrikiga tonåringar.

- De milslånga rulltrapporna, vissa får man ju svindel av.

- Accesskorten, idag glömde jag att använda apparaten, jag visade bara upp det. Chaffisen måste trott att jag var dum i huvudet, men hon sa ju ingenting.

- Trängseln, den är väl egentligen värst. Att stå där och gnugga rumpan mot någon gammal gubbe och ha en annan skum människa framför näsan är inte så mysigt faktiskt.

- Skadeglada jävlar, alla busschaffiser som ser oss springa som flodhästar med turbomotor för att hinna med bussen, och så åker de.

- När man ser folk man halvkänner, ska man hälsa, le, prata eller ignorera? I-landsproblem nummer 1.

- Bussar utan AC. Extra mysigt när det är rusningstrafik. Gnugga rumpa och ha andningsproblem plus att man smälter bort, det är fina grejer det.

Sen finns de ju de dagar då det är jag och 5 till på bussen som har kommit i tid, ACn funkar alldeles utmärkt och busschaffisen sa hej när man klev på bussen. Då blir jag glad. Synd att det händer typ en gång per år, eller mindre. Haha...

Jag är inte bitter.

HEJ BLOGGEN!

Jag ska ta tag i bloggen igen. Jag vill skriva. Jag vill få ut mina tankar, och spekulera om alla sånna där värdelösa och konstiga grejer som jag gjorde förut. Jag har ärligt talat inte haft tid till det på senaste tiden. Jag har alltid någonting annat att tänka på.

Den här terminen var kaotisk. Plugget tog över hela mitt liv i princip, samtidigt som jag hade saker runt omkring att underhålla. Stressen gjorde även att andra jobbiga saker växte upp, och jag har mer eller mindre tappat kontakt med några vänner på grund av det. Men jag är i den ålder, jag är medveten om att jag inte kommer att ha samma vänner föralltid, och även om jag mer eller mindre känner mig som en eremit på grund av vårens händelser så gör det ingenting. Det är tragiskt att någonting sånt ska förstöra stora delar av mitt liv, men det är någonting som jag ska jobba på. Och ja, jag är väl medveten om att jag inte har nämnt vad det är. Ni som känner mig bäst vet säkert det.

Men nu har jag nya tag. Skolan är glömd, och jag har bara en arbetsvecka kvar av jobb - sen är jag fri. Jag längtar så mycket.





Jag och syster på midsommarafton.. Jag ser lagom trött ut..


Hemma igen

Hemma från Spanien nu. Vi bodde i ett jättefint hus med finaste utsikten någonsin. Det var lagom varmt och allting var bra. Glassen var underbar, poolen var najs, solen brände inte sönder min hud och aporna var söta (även om apan på bild 5 försökte strypa mig ett par sekunder efter att jag hade tagit bilden).

Vi besökte Gibraltar, där aporna var, knallade runt i någon grotta, hängde vid poolen, åt en massa mat och så vidare. Det bästa med att åka utomlands är nästan att man äter ute så ofta. Jag njuter av att få välja vad jag vill äta, hemma har man ju inte alltid någonting att säga till om liksom. Även om jag får himla god mat hemma så är det ju en annan sak utomlands, jag tror att ni förstår vad jag menar. Det var i alla fall skönt att komma bort ett tag, varva ner, även om jag gärna hade haft internet där. Jag är verkligen handikappad utan internet. Imorgon börjar jobba, kul att gå upp typ klockan 6. Party på sommarlovet liksom.

Här får ni en bildbomb, även om publiceringen verkligen förstör färgerna supermycket..


















Nerja



Sommarlovet har börjat och inatt drar jag till Spanien. :) Ska bli himla skönt att slappna av, men trist att lämna vissa saker.

VI SES! :D :D sköt om er


Question of the day


Varför fan skrattar man när någon kittlar en? Egentligen vill jag inget hellre än att ge personen som kittlar mig en smocka, alternativt en spark mellan benen..


I am flyyying


fin censur, I know..

Bloggningen har varit kass recently, jag vet. Jag har haft så himla mycket att göra, så himla mycket att tänka på. Men nu är skolan över, nästan i alla fall. Jag har ett par dagar kvar, men ingenting att prestera. Frihet. Allting känns så mycket bättre. Sen är det ju andra saker runt omkring som stör och förstör, men that's life.

I'm back on track now though. Dags att leva livet. :)


Stolt svensk



Idag är det Sveriges nationaldag. GRATTIS SVERIGE!


Linas dag

Idag tar Lina studenten. Det är helt stört. Min lilla fina vän som jag har känt sen jag var två år gammal TAR STUDENTEN! Nästa år är det min tur... Fasen alltså, jag låter väl gammal när jag säger det men fan vad tiden går snabbt. Det är inte klokt. Jag har i alla fall klätt upp mig i klänning och hela faderullan för min vän idag, och jag längtar efter att ge henne en stooooooooooor kram när hon har sprungit ut, och sedan hänga vår fina(men ack så misslyckade, haha) maskot runt halsen.

Lina, du är helt fantastisk. Jag tycker om dig så himla mycket, och alla minnen med dig får mig att le. Fan vad bra du är. Grattis grattis grattis till studenten, du är grym :) G*******









:') <3