Nu har jag gjort det mesta, och tänkte faktiskt gå och lägga mig om ett litet tag. Sova bort några timmar, för att sedan gå upp vid 3. Jag känner att jag kommer vara riktigt pigg då ;) Jag antar att jag inte kommer skriva här förrän jag kommit hem igen. Jag kommer sakna det, jag älskar min blogg. Ni får ha det superduperbra här hemma, så ska jag odla ett par extra fräknar åt er(och ett par snäckor åt tjejerna i klassen också).
Efter 16 år åker jag alltså tillbaka till Kreta. Najs!

Det går nog inte att komma ifrån: Jag diggar High School Musical stenhårt. I love it. Musikaler är min grej, det är min lite smått kvinnliga sida. Annars är jag nog rätt manlig av mig. Men den där filmen satt fint, den var nog den bästa av de tre faktiskt. Mycket dans och grymma skådespelare. Jag blir jämt så glad av musikaler. Hur som helst, en prisvärd film. Underbar.

Föresten, jag återgår till snebena. Jag upptäckte att mina fulfulfula leverfläcksring syns om jag har mittbena, så nu blir det snelugg och snebena igen. Jag trivs mer med det. Nu vill jag bara att mitt hår ska växa ut, jag ser så liten ut.

Jag borde verkligen börja packa, men jag har inte riktigt orkat än. Jag ska nog packa ner en del nu, och sedan fixa resten imorgon. Dessutom ska jag försöka få tag på ett par sommarkläder imorgon, om jag hinner.
Usch, vilket splittrat inlägg! Aja, sånna behövs ibland. Godnatt.

PS. Bör tillägga att mitt biosällskap var mycket trevligt. Patrick, My och Matilda. najs! DS.

Min frilla är ruskigt ful, really. Jag ska visst inte ha lugg, trots att så många tjatar om det hela tiden. Jag ser ut som ett dagisbarn, och känner mig som ett också för den delen. Håret har liksom inget liv i sig, det bara hänger där och ser fult ut. BLÄ! Menmen, jag går såhär idag i alla fall. Imorgon kanske jag försöker byta till min gamla frisyr med snelugg.

Nu går bussen om en kvart, och är jag ful. Ciao.

Nu ska jag hoppa in i bastun. Mest för att värma fingrarna faktiskt, de är kalla. Jag tänker på halvfeta, bleka och nakna gamla gubbar när jag hör ordet Bastu, gör inte ni det?

Sov sött människor! Och en extra kram till Anna som precis som jag är besviken över att vi inte kom på samma bio!

Nu har jag klippt mig ännu en gång. Tänk hur många gånger man har suttit i frisörstolen, och hur många gånger man ska sitta där. Tragiskt, jag hatar att gå till frisören. Det suger bulle. 1. Man sitter och kikar på sig själv i spegeln i hemsk belysning under en timmes tid, det enda man kan göra är att kolla lite lätt åt sidorna med ögonen. Men det värker tyvärr i ögonen efter ett tag. 2. Jag blir aldrig nöjd. 3. Frisörerna fixar jämt mitt hår så att jag ser ut som en svamp.

Jag ser fortfarande ut som en svamp. En blond svamp med lugg, låter najs va? Nej. Det ser ut som om jag har blivit yngre, typ 7 år gammal med glugg mellan tänderna. Men jag har ingen glugg, möjligtvis lite skit mellan gaddarna. Menmen, mitt hår ser alltid likadant ut efter ett par dagar. Jag är inte en sådan som lägger i sjuttio produkter i håret och står i en timme för att föna, platta och rufsa håret. Det får bli som det blir liksom.

Nu är jag superduperjättehungrig. Jag hoppas spisen ökar takten lite..

Idag när jag gick till tunnelbanan hörde jag några typiska fjortisar som pratade om Everest-jackor, och att alla hade dem nu. Jag blev genast rädd. Jag hade planerat att skita i att köpa nu jacka i år, eftersom jag har en varm och skön jacka. Men jag kanske måste panik-köpa en ny nu. Jag tänker inte gå omkring med årets fjällräven!

Jag är trött på att vara depp. Jag skäms över att jag inte mår bra, men samtidigt tillåter jag inte mig själv att göra det. Jag skulle ljuga om jag sa att se mig själv i spegeln inte är en pina, för det är det. Men jag har under de senaste veckorna knuffat bort tanken så fort den har försökt ta sig in i mitt huvud igen. Puttat och puttat tills den inte kom tillbaka, förrän ett par minuter senare.

Nej, jag pratar inte med någon. Jag söker inte bekräftelse eller uppmärksamhet. Mitt psykiska tillstånd rör mig, och jag tänker inte blanda in någon annan i det. Bara genom att vara ledsen får jag antagligen en bunt att känna att de inte räcker till, att jag inte uppskattar dem heller. Ni betyder allt i min värld. Jag är ledsen att jag inte kan vara som ni vill.

Jag har inte kunnat sova inatt. Dessutom lyckades jag nu på morgonen glömma att det var väckarklockan som ringde, jag var tydligen lite halvt döv eftersom jag stängde av radion och somnade. Efter ett litet tag vaknade jag, och på skrek mobilen ut Akeboshi och tyckte att jag skulle vakna. Tyvärr var det en halvtimme för tidigt, men inte fan kunde jag sova igen. Istället låg jag där och försökte vila och slappna av lite.

Men ni vet när man försöker slappna av och det inte går? Trots att du slappnar av så mycket som du kan så känner sig kroppen spänd ändå? Nej, ni kanske inte vet. Jag försökte i alla fall slappna av i ansiktet, men hur mycket jag än försökte kändes det fortfarande som om ansiktet var förvridet som ett russin. Men det var inte det. Kände jag på ansiktet var det avslappnat och bekvämt. Synd att jag inte kunde njuta av det, istället låg jag tydligen och trodde att jag rynkade pannan i 20 minuter.

Nu ska jag knalla till skolan i halvsunkiga kläder och hoppas att ingen bryr sig, för det gör inte jag.

Vilken dag! Den började med att jag var ruskigt stressad, vilket gjorde mig riktigt korkad när Patrick ringde mig 5-10 minuter innan jag skulle springa till bussen. Jag sprang och hämtade det sista, samtidigt som jag pratade med Patrick. Jag letade efter lite grejer i flera minuter, och tillslut utbrister jag "Vart fan är min mobil!?" till Patrick. Jag kom på mig själv i min dumhet, och började asgarva. Patrick skrattade och sa "Det där gjorde min morgon, det här kommer bli en bra dag!".

Jag kom till skolan och höll på att kissa på mig av nervositet, muntlig redovisning stod på schemat och jag kände mig inte ett dugg sugen. Men det till slut helt okej, och jag känner mig rätt nöjd ändå. Efter skolan åkte Patrick och jag in till Söder, köpte biobiljetter och satte oss för att käka lite lunch/middag på Taco bar. Det var första gången jag åt där, inte illa faktiskt! Därefter köpte vi lite godis och satte oss sedan i biosalongen för att se Patrik 1,5. Den var bra, men jag trodde faktiskt att det skulle vara mer komedi än vad det var. Innan bion såg vi även Christin Meltzer(stavning?) från Hey Baberiba! som öppnade en banan. Vi blev glada.

Hörde även att Lina hade haft en fantastisk dag på sin prao, jag är så glad för hennes skull! Ska bli spännande att höra vad hon får vara med om imorgon, hon praoar ju liksom på Sveriges radio! Helgrymt!

Nu måste jag hoppa i säng. Jag hör av mig imorgon istället!

Jag hatar att mina känslor alltid blir så starka på kvällen. Jag reagerar mycket värre på olika saker, och blir arg och ledsen mycket fortare än vanligt. Det känns som att jag bara vill skrika ut en ilska, som jag inte ens vet vart den kommer ifrån. Jag vill gråta ut de tårar som brinner innanför ögonlocken. Jag vill skratta ut den glädje som jag hoppas finns inom mig. Men istället sitter jag helt nollställd, kroppen nästan rycker på grund av alla känslor som väller inom mig. "Det blir alltid värre framåt natten", det är väl det Björn Shifs sjunger? Sant.

Nu borde jag sova, men jag kan inte. Det blir 2A istället.

Det finns dagar då man ser sig själv som duktig, och dagar när man ser sig själv som sämre. Jag får ganska ofta en känsla av hopplöshet. Varför lever vi egentligen? Föddes jag för att uträtta någonting speciellt på jorden, eller ska jag leva och dö i någon annans fotspår? Vad jag än väljer att göra med mitt liv så har någon annan redan gjort det, hur långt jag än kommer så ligger det alltid någon före.

Träning ger färdighet. Javisst. Men för att komma långt, krävs det oftast mer än bara träning, det krävs talang och tålamod. Inspiration, nyfikenhet och en hel bunt av idéer. Hur kommer man dit man vill? Är det bara bestämt att vissa ska bli bättre än andra?

Jag har hela livet på mig. Ja, jag har faktiskt lång tid på mig att utvecklas till det jag vill. Men vilken väg ska jag välja för att hitta rätt? Jag känner att den här natten kommer bli fylld av hopplösa tankar.

Hello! Jag ligger i sängen med min laptop, kikar runt lite. Någon mer än jag som faktiskt saknar att klicka in på Blondinbellas blogg och läsa om hennes dyra liv? Det är ju just det att hennes liv är så olikt mitt som gör det intressant. Dessutom tycker jag att hon hanterar olika situationer väldigt bra, och jag ser henne som en förebild pga. det. Hon är värd sin publicitet, och jag vill gärna att hon fortsätter med sin blogg. Men ja, hur som helst så saknar jag faktiskt hennes blogg lite smått.

Nu är det visst en ny dag, vi får se om jag ska försöka få lite sömn eller om det blir lite data till. Troligtvis blir det det andra alternativet. Godnatt!

Jag ringde min syster.

Frida: Hallå?
Jag: Hej, det är Petra.
Frida: Ja, hej.
Jag: Öh..Jag ville bara säga hej.
Frida: Öh..jaha..
Jag: Jo, jag drömde att du var död. Så jag ville bara säga hej.
Frida: Jaha, okej. Jag hade faktiskt tänkt undvika att dö, ett tag.
Jag: Vad bra.
Frida: Ja.
Jag: Jaha, hejdå då. Vi hörs.
Frida: Ja, det gör vi.

Ja, död var hon ju inte i alla fall! Nu sitter jag och sjunger, musik gör en glad.

Jag behöver klippa mig, verkligen. Jag måste göra det innan Kreta, eftersom jag hoppas att det kan bli lite blondare där. Annars låg jag och funderade i natt, ifall jag skulle passa som brunett. Jag har varit sugen på det jättelänge, men jag vågar aldrig. Dessutom kan jag inte riktigt se mig själv som brunett, jag har ju liksom alltid varit blondin. Och jag trivs i det, förutom att det syns så fort det blir skitigt. Det suger bulle.

Men saxen ska i alla fall nudda mitt hår inom ett par dagar, frågan är när och var. Jag måste erkänna att jag förväntar mig att min fina vän Felicia följer med mig, bara för att liksom. Nå?

Jag försov mig idag, första gången någonsin. Visst, man har råkat gå upp en halvtimme för sent - och därmed stressat i sig maten. Men idag vaknade jag 3 minuter innan min buss gick, jag missade alltså första lektionen. Men den lektionen var helt onödig egentligen, eftersom de tydligen bara gick igenom trivselregler. Men jag sprang runt som en galning här hemma, med tårar i ögonen eftersom jag hade drömt en mardröm. Jag brukar inte bli skärrad av drömmar, men min syster dog i drömmen så blev jag så otroligt rädd. Allting var jättehemskt, jag kramade min ena syster och såg min andra syster dö. Jag vill bara krama om dem, veta att de är okej. Jag får nog ta och ringa dem ikväll.

Jag har tappat allting i skolan. Jag vet verkligen inte hur jag ska börja med någonting. Allting ligger och skräpar, väntar på att jag ska fylla ut det med fler ord. Men det kommer inga ord. Mitt huvud är tomt. Jag förstår ingenting, alla uppgifter vi har är luddiga och jag behöver få en push framåt. Men lärarna kan inte hjälpa mig, de vet inte vad jag behöver.

Jag känner mig så extremt osmart, och jag kan inte prestera någonting alls. Vad fan gör man nu?

Jag har aldrig någonsin gått och varit sugen på Cola, förrän nu den senaste tiden. Det har liksom aldrig slagit mig att man kan vara sugen på cola, utan jag har mer njutit när jag väl har haft det i handen. Nu är jag grymt sugen på cola. Fatcola då såklart. Ja, alltså, jag kallar cola som man tar från en maskin för fatcola. Det heter ju fatöl liksom. Fatcola är ju sjukt mycket godare än burkcola, eller flaskcola. Fatcola har precis lagom kolsyra och är kall och smarrig.

Nä, det jag egentligen ville säga är att jag är jävligt sugen på cola. Och sen längtar jag till Kreta.

Den här facebook-hysterin kommer jag nog aldrig hänga med på. Visst, jag är medlem där av någon konstig anledning. En ännu skummare grej är att jag kikar in där varje dag. Men vad är egentligen så intressant med facebook? Människor som jag möjligtivs sagt hej till en gång vill bli vän med mig. Är de så att de hemskt gärna vill utveckla våran relation, eller vill de helt enkelt bräcka sina vänner i antal vänner? Jag gissar på det andra alternativet. För inte fan skriver någon av dem till mig.

Fula bilder hittar man på sig själv lite här och där, och sen bombas inkorgen av en massa meningslösa mail där de berättar att någon har kommenterat en bild där jag lyckats vara med. Intressant! Nej, Facebook är nog roligare när man har ett par år i nacken, men just nu känner jag att jag faktiskt inte har sånt stort behov av det. Menmen, jag hänger kvar. Någon dag kommer jag väl första meningen med facebook. Eller så fortsätter jag bara logga in och ut i hopp om ett tecken. Det återstår att se.

Läste nyss på aftonbladet att en tjej hade hittat sin mamma via Facebook. Nu ska hon tydligen åka och hälsa på hennes biologiska mamma i Colombia. Det är alltså därför Facebook finns!

Idag träffade jag Elin, som sagt. Vi skulle egentligen åka in till den så kallade Chokladfestivalen, men precis som för två år sedan så tog vi bussen tillbaka direkt när vi kom fram. Kön till ingången var lång, så varken jag eller Elin kände oss särskilt sugna. Vi åkte in till hötorget istället, köpte lite brändla mandlar och slog oss ner på ett café där vi satt och pratade jättelänge. Mysigt!

Hej! Idag har jag varit med Patrick hela dagen, och är fortfarande. Vi ska snart kika på Stjärnor på is som han pratar om hela tiden. Annars har vi fotograferat lite allt möjligt, jag har försökt agera modell men det har väl gått lite sisådär. Sen har vi pluggat lite också.. Jag hör nog av mig senare istället. Nu bjuder jag på ett par bilder från ikväll!

Min första intervju till uppdraget är avklarad. Trots att den vart inställd igår gick det är fixa till, så jag åkte hem till honom istället. Min gamla lärare alltså. Intervjun gick ganska bra för att vara den första, och det var jätteintressant. Kul att träffa honom också. Jag stannade även kvar en stund, kikade på bilder och pratade. Det var trevligt. :)

Jag har kommit fram till en sak, bara sådär.. Jag har slutat låsa när jag går på toaletten. Hemma alltså, jag försöker så gott det går att komma ihåg att låsa när jag är på en offentlig toalett, eller hos någon annan. Men hemma, där orkar jag inte ens stänga dörren! Utan den står där på glänt... Jag har ju för fasen toadörren brevid ytterdörren. Tänk om någon kommer på besök, och tänker gå in och tvätta händerna eller vad som helst...

"Oj, hehe...här sitter jag.. Höhö...hö..."

Från och med nu ska jag stänga dörren åtminstone.

Idag har varit en mycket dålig dag. Mina planer för dagen gick i spillror av ett SMS på morgonen. Första lektionen var åt helvete, med en tjurig lärare som inte accepterade att vi inte förstod. Jag blir så arg på det, förstår jag inte så behöver jag hjälp. Och läraren är faktiskt där för att se till att jag förstår, hur lång tid det än tar.

Efter lunch fick jag tillbaka mitt matteprov. Och jag fick G, 1 poäng ifrån VG. Det känns surt, men det känns i alla fall skönt att jag inte fick någon stjärna. Eftersom det innebär att man inte har klarat alla delar av provet. Men detta gjorde mig tjurig, och jag pluggade inte bra efter att ha sett resultatet. Dessutom fick jag ett mail om att min intervju imorgon måste ställas in, så nu kommer ännu ett arbete bli uppskjutet och jag vet inte hur jag ska få ihop allting. Men det fixar sig nog, på något sätt.

Hittills har min dag bara sugigt bulle.

Dagen började med stress, mycket stress. Patrick ringde mig när jag satt på bussen, och sa att jag skulle hoppa av den eftersom det hade skett en olycka. Busschaffören hade tydligen sagt till de som hade bråttom att de skulle åka till Hökarängen och ta tunnelbanan därifrån istället. Så det gjorde vi. Och vi kom för sent. Första gången i den här skolan, och det var på ett studiebesök. Finfin timing! Men, det gjorde ingenting och resten av dagen rullade på som vanligt.

Nu har jag varit på Patricks träning och kikat, dessutom fotograferade jag till ett av mina uppgifter i skolan. Det var roligt att se, de var verkligen duktiga tyckte jag. Nu hoppas jag bara att jag fick fina bilder!

Nu ska jag nog hoppa i säng strax, sov gott!

Hej människor!
Idag var Patrick och jag och gymmade. Vi var rätt slöa, men försökte så gott vi kunde. Sen ägde Patrick ut mig totalt på stretching, jag är verkligen den ovigaste människan jag känner. Sedan knallade jag hem, och fick äta någon konstig majs-klump-sak som smakade nada. Den orsakade bara kräkreflexer. Men det sa jag inte, eftersom det var min systers pojkvän som hade lagat.

Nu har jag legat i bastun ett tag, och sedan tagit på en värmade ansiktsmask. Vilken ljuvlig! Den värmde hela ansiktet och var jättejättemysig. Jag fryser om mina fötter, och längtar lite extra till Kreta. Dessutom skulle jag vilja ha ett par sockor. Sånna där gråa mysiga små saker. Vart kan man köpa det? Stadium? Kanske blir att leta efter det imorgon.

Jag såg just en jättefin film, som gick på TV för ett tag sedan. Pay it forward heter den, och huvudrollen spelas av samma kille som i sjätte sinnet. Jag tycker väldigt mycket om honom, han är så himla duktig på skådespeleri tycker jag. Den här filmen får mig alltid att gråta, den är så sorglig. Ni borde verkligen se den, även om den är lång. Budskapet är fint, skådespelarna är bra, filmen är bra gjord. Den berör.

Idag fick jag en komplimang från en främling, som sa att jag var söt. Jag svarade tack, och sedan försökte han få igång ett samtal genom att analysera saken jag lutade mig mot. Han konstaterade att man varken satt eller stod på den, utan man lutade sig mot den. Jag mumlade ett svar och tittade förtvivlat efter bussjäveln, men inte fan kom den. Utan där stod jag, med en främmande 40-årig kille som desperat försökta konversera. Han tog upp sitt-stol-luta-saken igen, men istället för att bara konstatera så valde han denna gång att demonstrera. Mannen hoppade upp och satte sig, och berättade för mig att man faktiskt kunde sitta på den också. Wow, tänkte jag men svarade att jag föredrog att luta mig. Han hoppade genast ner och sa genast att han höll med mig. Bussen kom.

Kunde inte denna man vara en 17-årig snygg kille? Nej, det var en desperat 40-åring som var mer nervös än Charlotte Perelli var i Eurovision förra året.

Idag har dagen rullat på bra, förutom att jag har haft en riktig ful-dag. Men vi började med att på samhäll/svenska/religion-lektionen fick se filmen Juno. Äntligen en rolig film i skolan! Juno är en underbar film, och vi fick se den på en lektion. Jag klagar inte! På eftermiddagen hade jag matteprov, vilket gick förvånadsvärt bra. Antagligen gick det åt helvete egentligen, men det kändes i alla fall bra. 

Jag är så glad. Jag såg nyss på Top model 10, finalen som visades igår men som jag spelade in. Det var en plus size modell som vann, och jag är så otroligt glad över det! I tävlingen var det bara en tjejer som såg ut som trådar, och sen var det Whitney. Hon var inte tjock, hon var bara bred, hon var normal. Det är så sjukt bra att de kan välja henne före skelettjejerna. Det är det här vi vill se, det är den här utvecklingen som måste ske.

Jag tycker att hon var en värdig vinnare.

En majskolv ligger i micron och väntar på mig, antagligen ganska äcklig. Jag har aldrig gjort majskolv förut, så jag antar att det inte kommer vara någon succé. Men jag är trött på att laga korv eller någonting annat trist när jag är ensam hemma. Och idag åt jag och Patrick pizza på Lilla Italien på håltimmen, så jag behöver inte någon stor måltid nu.

Ikväll blir det P3 live ikväll, med två artister/band som jag aldrig har hört förut. Men nu hittade jag Anna Maria Espinosas myspace, där det låg 2 låtar. Så lite ska jag nog hinna lyssna innan jag sticker.

Jag återkommer med fakta om min majskolv. Den verkar ytterst intressant.