Petras blogg -

Gå på en fotbollsmatch Det var ett av mina mål för 2013, tillsammans med hockey match. Hockeymatcher lyckades jag med i överflöd, eftersom jag var volontär under Hockey VM. Men då lades fotbollsmatcherna på hyllan. Får bli ändring på det detta år.
Våga vara annorlunda Det här är ingenting jag egentligen har ett problem med. Jag står för vad jag tycker och är helt okej med att jag inte delar andras åsikter. Däremot vill jag sluta känna pressen att vara som alla andra. Jag måste inse att jag inte behöver göra som alla andra gör. Det är helt okej att jag inte tycker om att festa, det är helt okej att jag inte är världens mest sociala etc.
Vara en bra ordförande Jag har ju nu blivit ordförande i styrelsen för the International Committee i skolan. Det är ju något helt nytt för mig. Och jag har givetvis som mål att bli en bra sådan. Med detta tillkommer även att föra almanacka och sånt där lite bättre än vad jag gör idag.
Låta livet ta sin tid Ångesten och åldersnojjan har nått mig. Stressen över att hitta kärleken, det perfekta jobbet, lägenheten etc. Jag måste slappna av och inse att det får ta den tid det tar. Att jag måste prova mig fram, och att allting inte behöver bli rätt på första försöket. Men, testa med måtta.

Men framförallt, så är det viktigaste av allt att jag kliver in i 2014 och lämnar 2013 bakom mig. 2013 var ett bra år(en sammanfattning av det bör väl dyka upp här någon dag), men det finns en del som jag fortfarande bär med mig. Förra året lyckades jag reda ut allting som tyngde mig under nyårsaftonen, och jag vaknade den första januari och kände mig fri. Jag har förhoppningar på att jag ska lyckas med det i år med. Och nu har jag ungefär 24 timmar på mig. Vi får se hur det går.

2013-12-30 @ 23:18:06 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ogenomtänkta kommentarer

Om det är något som har irriterat mig på senaste tiden så är det tjejers, eller människor i allmänhet, syn på killar. Och hur de, eller vi, lägger så mycket skuld på killar. Jag kan visserligen tycka att en kille är dum i huvudet ibland, men att prata om "killar" som en grupp när vi egentligen syftar på en person känns så jävla löjligt. Självklart langar jag kommentarer som "typiskt killar" och så vidare lite titt som tätt, men det är med glimten i ögat.

Under hösten träffade jag en kille en period. Vi dejtade, antar jag. Och när folk nu börjar fråga om oss, och jag säger att det är över, så blir jag överröst av nedlåtande kommentarer om honom. "Han var säkert en skitstövel", "Du förtjänar bättre" och så vidare. Vad fan vet ni om det? Det hade ju kunnat vara jag som var ett as. Jag vill bara skratta åt de här kommentarerna, för de är så oerhört meningslösa. Ska det få mig att må bättre? Hade personen i fråga haft någon basis i det denne påstod hade det varit en annan sak, men det här är alltså människor som inte vet någonting om det som hänt, eller hur vår relation var. Det är helt enkelt bara ett sätt att kasta ner honom i smutsen, för att jag ska tro att han var en dålig person.

Det sista jag vill är att gå ifrån en relation, oavsett om det är vänskap eller kärlek, och känna ilska. Detta gör ju att man aldrig riktigt kan släppa det. Då ligger det ju och gnager, som ett konstant litet kliande i någon bakre del av hjärnan. Det är slöseri på energi. Var glad för det som hänt, och se fram emot det nya istället.

2013-12-19 @ 21:48:46 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

SPRING IVAR, SPRIIIING

Jag fick just ett SMS av min fina vän Sofia, som påminde mig om ett fint minne vi delar. Och jag insåg att jag aldrig skrivit ner det. Av rädsla att glömma bort det, så tänkte jag att jag skulle skriva ner det här. Jag tror dock att det här inte är ett särskilt intressant inlägg för utomstående(tvivlar på att några av mina inlägg är det nuförtiden), men jag skriver det för min egen skull.

Vi skulle åka till Italien för ett grupparbete - Jag, Sofia och en kille till. Fördelen med att plugga turism är att man fick en finfin ursäkt att dra utomlands i akademiskt syfte. Väldigt bra resa, för övrigt, trots en del missöden. Hur som helst, vi åkte från Skavsta Flygplats till Pisa. Och på Skavsta Flygplats finns det absolut NOLL att göra. Vi satt i alla fall där och väntade på boarding när de ropar i högtalarna "Sista boarding för Malaga, kan Ivar Stensson* ta sig till gaten". Vi lägger märke till det här utropet eftersom stället som sagt är helt olidligt tråkigt. Det går ett par minuter och sedan ser vi en yttrest förvirrad ung man komma springande. Jag kommenterar till Sofia att det där måste vara Ivar. Vi kollar på hur han irrar omkring och först springer åt fel håll, och när han börjar springa i rätt riktning gallskriker Sofia "SPRING IVAR!!!! SPRIIIIIIIIIING!". Jag tror aldrig att jag har sett en så förvirrad blick i hela mitt liv, när Ivar stannar och undrar vem fan det är som skriker på honom, och hur sjutton hon vet hans namn. Nu är vi alla engagerade och skriker allihop att han ska fortsätta springa, och han fortsätter att irra omkring en stund innan han slutligen når rätt gate och lyckas hinna med sitt plan till Malaga. Fantastiskt bisarr situation, som jag kan skratta gott åt i många dagar. HÄRLIGT med spontanitet. Önskar verkligen att vi kunde diskutera det här med Ivar i efterhand och höra hur han upplevde det. Och sen hoppas jag att jag också har en hejarklack nästa gång jag ska hinna till min gate.

*ej hans riktiga efternamn, det kan jag inte minnas

2013-11-18 @ 22:04:46 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Halloweenfest

Igår hade vi en Halloweenfest i kåren för våra utbytesstudenter. Jag var lite orolig för hur många som skulle komma, då man aldrig riktigt kan veta med utisarna. Men det blev väldigt lyckat alltihop. Jag var utklädd till LEGO-gubbe, vilket var väldigt roligt. Det är min syster som har gjort den, från scratch, vilket är helt galet. Fick mångamångamånga komplimanger för den. Det är intressant hur mycket uppmärksamhet man får när man har en sån här dräkt på sig. Man blir ju lite som en kändis. "Får jag ta bild med dig?" vad en ständigt uppkommande fråga under kvällen. Kändes väldigt märkligt. Jag tycker det är grymt skönt att ha sånna här dräkter, för att man slipper tänka på hur man ser ut. Folk tycker liksom om mig ändå, även om jag inte är supersexig. Sen att dräkten är galet jobbig att ha på sig är ju en annan femma. Men kul var det.

2013-11-03 @ 00:42:55 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

All my life I've been good, but now I'm thinking what the hell

Hej och hå. Livet kom visst emellan där någonstans. Just när jag skulle börja blogga hände det en hel del grejer som hade bidragit till en väldigt deppig blogg, om jag hade valt att skriva då. Syftet med den här bloggen ska visserligen vara att skriva ärligt och rakt på sak, men ibland är det faktiskt bättre att inte skriva något alls än att skriva något i stundens hetta.

Jag har haft ett väldigt omtumlande år privat. Jag har gått ifrån mina egna principer lite grann, och gjort flera saker som folk har kommenterat som "inte likt mig". Jag tror att det här var behövligt för mig, för nu kanske jag kan hitta någon balans i vem jag vill vara och hur jag vill hantera saker. Jag har helt enkelt levt lite. Jag är ju generellt en väldigt reserverad tjej med tydliga regler för hur saker ska styras och ställas i mitt liv. Men iår har jag försökt att gå ifrån det lite grann. Göra saker som jag är rädd för, saker som jag inte annars skulle gjort och saker som är nyttiga att uppleva. Dessa har inte bara gett mig solsken ska jag tala om, långt ifrån. Men det har gett mig lite livserfarenhet.

Det låter oerhört fjolligt när jag säger det, men min theme song för det här året har varit What the hell med Avril Lavigne. Inte alls någon favoritlåt, men när livet har tagit konstiga vändningar hag den här snurrat runt i huvudet på mig. All my life I've been good, but now I'm thinking what the hell.

2013-10-29 @ 23:36:38 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tillbaka, kanske

Hej och hå, här var det livat.

Kan för första gången säga att jag faktiskt har glömt bort bloggen. Tidigare har det varit för att jag inte har någonting att skriva, inte har haft tid eller liknande. Men den här gången glömde jag faktiskt bort den. Skönt, på något vis.

Den här bloggen brukade vara så himla personlig och privat, framförallt dess tidiga år. Var jag ledsen så kunde man läsa det på min blogg. Vill tro att jag inte riktigt var en öppen bok, men brukade ändå konstatera att jag inte mådde bra. Vilket var ganska ofta på den tiden. Men ju äldre jag har blivit, desto mer privat har jag blivit. Jag håller gärna saker för mig själv, och behöver jag prata om någonting så tar jag gärna det med en person som jag litar på. Inte med 10 kompisar, eller offentligt på en blogg.

Jag tror samtidigt att det är bra att reflektera över saker i vardagen, och det kan jag sakna lite, även om det jag reflekterade över 2006 var hyfsat orelevant. Typ irritation över att det serverades ärtsoppa i skolan. Men jag ska nog försöka skriva här ibland, för att bevara tankar och sånt där som annars skulle försvinna i intet.

2013-10-11 @ 16:03:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Stabil

Den senaste veckan har jag insett att lycka har ett direkt samband till olycka, något som jag förvisso har varit medveten om länge men som blev mycket klarare nu. Just nu är jag inne i en period där jag är väldigt stabil. Det finns ingenting som gör mig överdrivet lycklig, och därmed ingenting som gör mig särskilt olycklig heller. Det har förvånat mig över kontrasten som skedde från att gå i konstant vånda till att faktiskt inte tänka särskilt mycket alls. Väldigt befriande, måste jag säga. Däremot inser jag att jag inom ett par veckors tid kommer att ha tröttnat på denna stabilitet, alternativt hunnit hitta någonting nytt som kan rubba den. Hur som helst, har jag njutit av att för en gång skull inte gå runt i samma tankebanor om och om igen.

2013-01-06 @ 00:35:05 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Årsresumé 2012

Precis som på tusentals bloggar de senaste dagarna är det dags att göra någon form av resumé av mitt 2012. För det första kan man vi ju konstatera att 2012 var året då min blogg tynade bort totalt. Vi får se om det vänder, vet inte riktigt.

Första halvan av 2012 var hyfsat deppig vill jag minnas, eftersom jag inte hade någon fast sysselsättning. Jag pendlade fyra jobb: Resturang på Coop, receptionist på Friskis, vikarie på dagis och lite små jobb hos pappa. Jobbet på Coop var hemskt. Jag må låta som en spoiled brat, men att steka hamburgare, korv och typ 10 rätter till, kombinerat med den sämsta chefen man kan tänka sig, var fan sämst. Jag mådde sjukt dåligt varje gång jag gick dit, och det var väl därför jag inte gick dit särskilt många gånger. Aldrig mer, hoppas jag. Strax innan jag började lite smått på Coop var jag hos Lina i Piteå. Det var najz. Vikarierade även ganska mycket på dagis under en period, vilket var väldigt lärorikt. Jag har ju inga barn i min omgivning, så jag fick en hel del välbehövda kunskaper. Saknar barnen. De var väldigt söta.

Sen kom sommaren, som började med en resa till London. Där besökte vi Harry Potter Warner Bros Studios, och knallade omkring bland kulisserna, och fick även se vår efterlängtade konsert: Blink 182. Den var egentligen schemalagd i juli 2011, men flyttades fram 11 månader, vilket var fruktansvärt surt då, men visade sig vara värt det eftersom förbandet ändrades till All American Rejects. Sjukt bra konsert, troligtvis en av de bästa jag kommer att uppleva. Väldigt fin kväll.

Dobby på Harry Potter Warner Bros Studios

Ollivanders

Hogwarts

Diagon alley!

Blink 182 på O2 Arena

Glad tjej med kepa

Vi knallade spontant förbi Abbey Road!

Under hela våren hade jag beslutsångest inför bokandet av kommande resa. En volontärresa i Grekland där jag skulle skydda sköldpaddor. Jag visste att det skulle vara så jävla läskigt, och det var just därför som jag i slutändan bestämde mig för att åka. Jag ville utsätta mig för något som jag egentligen tyckte var riktigt obehagligt(självklart var det till stor del för att jag tyckte att det skulle vara jätteroligt också). Så den 30 juni tog jag mig till Arlanda med en backpacker-ryggsäck och tog flyget till Aten. Jag grät på Arlanda, för att jag var så helvetes rädd. Landade i Aten, hittade en buss som tog mig till en av busscentralerna i Aten, där jag var om möjligt ännu mer rädd och fick sitta tillsammans med lokalbefolkningen och vänta på en buss i över två timmar. Sjukt obehagligt ställe. Sedan väntade en 4 timmars jävligt skakig bussresa, där jag den sista timmen som tur var hittade en tjej, Taylor, som skulle till samma ställe som mig. Vi tog oss till camping Meltemi, som för övrigt är den bästa kampingplatsen jag någonsin sett. Om ni någonsin ska på backpackerresa i Grekland kan jag absolut rekommendera Camping Meltemi strax utanför Gythio.

Sedan följde 2 veckor av tidiga mornar med beach surveys varje morgon. Halv 6 gick vi upp för att klockan 6 vandra på 4 olika stränder och leta efter bon där det möjligtvis kunde finnas sköldpaddsägg. Hittade vi något så gällde det att gräva fram äggen, mäta avstånd från vatten och liknande, och sedan se till att skydda äggen från rovdjur och människor genom att täcka boet med bambu och nät. Det var hårt arbete, och fruktansvärt varmt. Resten av dagarna gick till diskning, matlagning, arbete i informatiosnkiosken(som för övrigt var i princip värdelös eftersom vi inte kunde grekiska och de flesta grekerna inte kunde engelska)och en sjuk massa fritid med bad i havet och poolen. Vi hade även två lediga dagar under dessa två veckor. Den första spenderades i Limeni(ingen aning om hur det stavades dock, alla stavade det olika) som var en vacker liten fiskeby och den andra i Mystras där vi kollade på ruiner och besteg ett berg som man absolut inte ska bestiga om det är över +30 grader ute. Fyfan.

Det var hur som helst en otroligt cool upplevelse. Det var verkligen annorlunda och jag lärde känna människor från hela världen. Vi var tyvärr i princip bara tjejer, vilket självklart ledde till en hel del drama efter två veckors tid. Sedan var våra ledare riktigt dåliga. Fantastiska människor, men utan ledarkunskaper alls, vilket tyvärr gjorde att det var rätt dåligt arrangerat titt som tätt. Men jag ångrar absolut inte att jag åkte. Det var väldigt lärorikt och en rolig erfarenhet att ta med sig.

Belöningen vi fick efter en jävla massa grävande: Hålla i sköldpaddsägg. Känns fantastiskt att vi troligtvis hjälpte många sköldpaddsbebisar att överleva.

En sköldpaddas nattvandringsspår :')

En jävla massa grävande

Såhär såg det ut när vi var klara. Skyddat från rävar och andra rovdjur/människor

Första lediga dagen. Jag och Taylor i Limeni

Jag åt bläckfisk. Det var rätt gott.

Såhär såg det ut varje dag i princip. Chill i hängmattorna.

Jag och Emily på morning survey

Emily, sköldpaddsspår och ett potentiellt bo. Tror dock inte att det var några ägg där. Bara skitjobbigt att gräva eftersom det var bland en massa växter som fortfarande satt fast.

Fina vänner, Emily & Jayne, som jag senare under året åkte till Skottland för att träffa.

Som sagt, en hel del slappande

Godaste glassen någonsin.

Lediga dag nummer 2, i Mystras

Tjejerna jag var med i Mystras: Caroline, jag, Liying och Eleonore

Jag och Eleonore i Sparta som var lite av en besvikelse

Efter dessa två veckor hade jag ett dygn i Aten

Umgicks med Taylor och kollade på Acropolis

Efter denna resa jobbade jag på Friskis i 3 veckor, hade ett par lediga dagar och sedan började jag plugga Turism på Södertörns Högskola. Vilket jag fortfarande gör, även om jag har ifrågasatt om jag har valt rätt en massa gånger under terminens gång. Jag åkte även till Edinburgh i en vecka för att träffa Emily och Jayne, vilket var väldigt trevligt.

Jayne, Emily och jag uppe på Arthur's Seat i Edinburgh

Nu har jag skrivit en löjligt lång resume, som ingen förutom jag själv orkar läsa. Men det gör ingenting. Behövde få ner Greklandsresan i text. Tänkte avsluta med samma lista som förra året.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
- Jag åkte på volontärresa helt själv

Har du
några nyårslöften?
- Ja, jag och Linda har som mål att vi innan midsommar ska ha gått på alla Friskis tuffaste pass. Jag har även bestämt mig för att gå på minst en fotbollsmatch och en hockeymatch.

Blev någon/några
av dina vänner föräldrar i år?
- Nope.

Vilka länder
besökte du?
- England, Grekland och Skottland.

Bästa minnet
från 2012?
- Greklandsresan och Blink 182. Även Coldplay-konserten på Stadion var fantastisk.

Bästa köpet?
- Räknas volontärresan?

Vad spenderade du mest pengar på?
- Resor.

Gjorde
någonting dig riktigt glad?
- Resorna och mina vänner.

Var du gladare eller ledsnare i
år jämfört med tidigare år?
- Jämfört med 2011 tror jag att jag var gladare, men som alltid går mitt liv upp och ner som en diabetikers blodsocker.

Favoritprogram på TV?
- Kollar inte direkt på TV. Men har kollat en hel del på Dexter, The Big Bang Theory, Gossip Girl, Pretty Little Liars etc.

Är det något du sakna 2012 som du vill ha år 2013?
- En pojkvän vore trevligt, men jag planerar inte att leta efter en.

Vad ser du mest framemot med år 2012?
- Att lära känna skolans utbytesstudenter och att förhoppningsvis resa ännu mer.

2013-01-01 @ 16:23:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

The return

Gräver ner mig själv i plugg just nu. Plugga-Träna-Äta-Jobba-Sova. Mitt liv just nu. Jag har i princip ångest varje gång jag gör någonting annat än det, för att jag känner hur antalet pluggtimmar tickar. Stressad som fan över kursen jag läser just nu, och hur segt jag läser. Boken tar fan aldrig slut. Borde naturligtvis läsa just nu, istället för att skriva här, framförallt med tanke på att jag tog sovmorgon imorse, och inte pluggade ordentligt igårkväll. Men jag inser ju att jag måste vila lite ibland också.

Jag med en Hairy coo i Edinburgh

2012-11-23 @ 13:38:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag lever

Det finns för många sociala medier att logga in på nuförtiden. Jag hinner inte med. Jag hänger numera inte bara på blogg.se, utan även Facebook, Twitter, Instagram, och Tumblr. Jag har alltså fem ställen att uttrycka mina åsikter, och jag är lite smått allergisk mot människor som väljer att berätta allting på varenda ställe. Jag väljer gärna ett, möjligtvis två, ställen där jag uttrycker mig och något, lite beroende på vem jag har lust att berätta det för.

Därför har bloggen blivit lite lidande. Jag har helt enkelt inte känt att bloggen har varit det bästa stället att uttrycka mig på. Kanske är det av lathet, eftersom de andra ställena bara kräver en mening/en bild, medans jag gärna lägger lite mer tid på inläggen här. Hur som helst så kommer den här bloggen att finnas kvar när jag har någonting att skriva. Annars finns jag lite överallt just nu.

2012-04-27 @ 22:01:31 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jobbajobbajooobba

Den här veckan har det varit fullt upp för mig. Någonting som jag inte riktigt är van vid längre. Det är svårt att gå upp tidigt och hålla igång länge när man under en längre tid inte haft särskilt mycket att göra. Jag skulle inte kalla mig själv lat, men jag bekväm. Jag har aldrig tyckt om att gå upp tidigt på morgonen, men självklart gör jag det i alla fall.

Jag har jobbat på Friskis två dagar, varit på arbetsintervju och fått ett jobb varannan lördag, och hoppade in på ett dagis onsdag-fredag. Jag har inte särskilt mycket erfarenhet av barn, men det har varit väldigt lärorikt och trevligt att jobba på dagis. Jag jobbade en del där för två veckor sedan, och kommer att hoppa in när det behövs. Livet rullar alltså på helt okej på jobb-fronten.

2012-02-17 @ 21:39:18 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nu drar jag till Piteå!

Snart ska jag dra till Arlanda för att ta flyget upp till Luleå. Jag tänkte hälsa på Lina i Piteå lite spontant. Bokade flygbiljetter igår. Verkar ju vara hyfsat "varmt" i Piteå idag, så jag överlever nog. Är alltid lite nervös innan jag ska flyga, framförallt när jag är helt själv. Men det ska nog gå prima.

Ganska ful, men väldigt äkta bild. <3

2012-02-10 @ 08:08:47 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hallucinationer

Jag vet inte riktigt om jag ska skylla på min feber eller mitt OC-maraton som jag har haft ett tag nu. Men jag hade seriösa hallucinationer inatt. Gick och la mig efter att ha kollat på ett par avsnitt av the OC, säsong fyra, när det är en massa knas mellan Seth och Summer, och Ryan och Taylor. Spenderade i princip hela natten med att tro att mina fötter var Seth och Summer, och mina händer var Ryan och Taylor. De fick inte nudda varandra, eftersom de bråkade med varandra, men efter ett tag var de tvungna att nudda varandra, annars skulle de ju tappa kontakten.

Helt stört var det. Jag mådde så sjukt dåligt. Jag kunde inte tänka klart. Har aldrig varit med om något liknande. Gick och la mig typ kl 1, och somnade nog inte ordentligt förrän runt 6.

2012-02-05 @ 16:20:08 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

How do we get out of this labyrinth of suffering? - John Green

- Don't pity the dead, Harry. Pity the living.
Albus Dumbledore

2012-01-22 @ 02:39:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

The OC

Har bestämt mig för att kolla på the OC igen. Alla säsonger. Ingen serie ger mig mer humörsvängningar, men jag ska stå ut. Någonting måste jag ju göra i min ensamhet. Seth är bäst.