Börjar komma över allting nu, allting blir sakta men säkert bättre. Även om ingenting förändras måste jag se saker från ett annat perspektiv. Allting kan inte vara perfekt, jag är inte perfekt. Det är nog det som är det största problemet, hur jag ser mig själv. Just nu ä'r jag i en riktigt svacka. Jag ser mig själv som tjock, i alla fall mullig. Jag ser mig själv som ful, i alla fall mycket fulare än alla mina vänner. Jag känner mig tråkig, i alla fall mycket tråkigare än alla andra. Jag känner mig allmänt dålig. Vet inte om det finns något att göra åt saken, mer än att vänta. Jag tar dagarna som de kommer..

Nej, jag har ingen bror. Jag vet det. Men jag har något som är så nära en bror som man kan komma(nej, jag syftar inte på syster.. fast det har jag ju också) Jag har en kusin. Men skulle jag säga vad för sorts släkting han var så skulle han vara min bror. Jag har gjort allt med honom.

Han föddes mindre än en månad efter mig(ääääägd) och vi döptes hemma hos honom. Vi började på samma dagis, och sedan efter det samma skola. Han var som en storebror på skolan, bråkade jag med någon så sprang jag till honom och han jagade personen jag bråkade med. Vi gick i samma klass till 5:an. Då vi båda bytte skola till Kunskapsskolan. Vi kom inte i samma klass då, men vi umgås med samma människor så vi ses varje dag. Går jag 5 minuter från mitt hus så kommer jag till honom. Åker jag till ön brevid på landet så kommer jag till honom. 70% av alla mina helgkvällar går åt till middagar tillsammans med han och hans familj. Vi spenderar i stort sett varje högtid tillsammans, varenda födelsedag. På varje film vi har från min barndom är han med på, på 90% av alla foton är han med på.
Jag har vant mig vid honom, min "bror" Adam.

Livet känns rätt trist just nu. Jag har ingenting att se fram emot! Och det är just det jag som mest behöver. Jag behöver något att längta till, någonting som får mig att gå upp på morgonen. Just nu kan jag inte komma på någonting. Helt tomt, allting är bara deppigt. Jag vet inte vad det är, men jag mår inte bra av det. Allting känns bara trist, tråkigt, jobbigt, ointressant.

Skolan, ja skolan är igång igen. Jippijej.. stress
Har haft ont i magen två gånger den här veckan, jag undrar om det har någonting med skolan att göra? Det här läsåret kommer sluta med att jag går in i väggen..
Något posetivt som våran skola har kommit med - vi kommer kunna ladda ner föreläsningar till mobilen! Superbra.
Petra, out.

Skolan har börjat - vardagen är tillbaka. Kändes inte så hemskt att börja skolan ändå, träffa alla igen och så. Just nu märkte men ju inte heller av alla de yngre, så det lär ju bli jobbigare sen när man ska sätta igång med allting. Jag ska fasen ge järnet den här terminen, skärpa mig och börja plugga. Det är mitt mål...

Skolan börjar på måndag. Har aldrig kännt så surt att börja skolan som nu, jo möjligtvis när vi skulle börja femman. Eftersom det var samma grej då - Elin och Lina är borta från skolan. Antar att det innebär ett par bra saker också - fan vad mycke tid jag kommer ha till att plugga!

allting känns så himla deprimerande. Jag måste fan sluta, sluta tänka på allting hela tiden. Men det blir så när man är ensam, tankarna flyger fritt. Jag håller tummarna för att det är ännu en av det grejerna som är posetivt med att börja skolan - jag kanske kommer på andra tankar.

Vi börjar nian.. Shit, det kommer vara 93:or, 94:or och 95:or som springer omkring. Jag kommer avlida, det kommer inte direkt hjälpa mina betyg. Det kommer bli ett tufft år, med mycket stress pga betyg och kaos i skolan. Detta kommer resultera i - min mage kommer inte må bra av det, och jag kommer antagligen ha ont mycket oftare.

Den här sommaren har varit riktigt bra, det har varit många dagar av lycka. Ständig glädje - och nu slutar sommarlovet i depp.

Är hemma från Micka nu. Det var jätteskönt att träffa henne igen, det var länge sen nu. Vi möttes i Södertälje, för att gå på Sydpoolen, varken hon eller jag hade varit där på jättelänge så vi tyckte att det var dags! Efter att ha frågat några människor om vägen hittade vi äntligen dit.

Mikaela(till tant): vet du vart Sydpoolen ligger?
Tant: Öhm.. jaa, om du kollar där...Så står det sydpoolen på huset där borta..
Mikaela: aha...

Vi kom dit, bytte om och sen var det bara att kliva in. Det var klart mindre än det var när vi var där för X antal år sedan.. Så vi stannade inte där så jättelänge. Vi gick iväg mot McDonalds, där jag köpte glass och Micka köpte..latte? Sedan var det bara ta tåget hem. På kvällen såg vi Eurotrip, och bakade kladdkaka(snarare såskaka...men det smakade gott i alla fall!)
Nästa dag gjorde vi ingenting speciellt, tog det lugnt, pratade.. Sen var det dags för mig att åka hem.
Tacktack Micka, skönt att se dig igen! <3

Idag träffade jag Elin, sista gången innan hon flyttar till internatet. Känns klart skumt, men ändå rätt okej. Vi ses antagligen snart igen, och jag får ta vara på de tillfällen jag får tillsammans med henne. :)

Skolan börjar på måndag också, jippi. Det värsta är inte att börja skolan, det värsta är att sexorna, sjuorna och åttorna kommer vara där. Jag kommer inte överleva det här året.

Mormor och jag var just ute på djurgården och gick runt där.. Bra att umgås lite med henne, även om jag kan tycka att hon är jobbig så vet jag att jag kommer uppskatta tiden med henne ändå. Vi gick väääldigt långt, och jag har ont i benen. Eftersom jag gick fram och tillbaka till C två gånger igår också.. Vi gick även in på Kulturhuset och kollade på utställningen om Astrid Lindgren, jag antar att vi gjorde saker som hon nog uppskattade mer än jag, men det var helt okej.
Min mormor är speciell, hon är gammal. Men det syns inte. Hon har ett gångtempo som är snabbare än mitt, och hon är jättehurtig och babblar konstant. Hon är väldigt rolig, och det har kommit många sköna kommentarer ur hennes mun.

(Mormor håller upp ett par solglasögon utan styrka)
Mormor: Det här är ju inte sånna där glasögon som man kan..se med!

Mormor: På torsdag ska jag se Majsjävlar på bio!
(Masjävlar)

(I botten av Ymers vattenskål står det All Gone, för att visa att det är slut.)
Mormor: Al Gore, det är väl han i USA?

Jag mår väldigt dåligt, psykiskt. Allt det här går över gränsen, jag går över gränsen. Jag gör en stor grej av en liten sak, och det skadar bara mig själv. Jag kan inte tvinga någon, jag som trodde att allting skulle bli så enkelt. När jag hade lugnat ner mig, men nu är det jag som jagar dig istället. Jag orkar inte, vill bara släppa allt, men jag kan inte. Det går inte, jag är fast. Ingenting kommer bli som förut, så vad vill jag få ut av allting? varför fortsätter jag? Kan jag inte bara lägga ner allting? nej, självklart så går inte det. Jag blir deppig varje dag nu, men jag orkar inte. Vill bara få ett slut. Jag har aldrig förstått andra, när de har haft liknande problem. Har bara tänkt "men gud, så farligt är det inte.." Men när jag väl är i situationen själv, vet jag att det kan fan vara hur jävla jobbigt som helst.
hjälp mig att släppa...


Gick omkring på en kyrkogård idag, väldigt deprimerande faktiskt. Började tänka på Morfar och Farmor. Jag har svårt att sörja, speciellt Morfar. Jag måste säga att jag sörjer Farmor mer än jag sörjer Morfar, och henne har jag inte änns träffat. Kanske är det just därför.. Jag får höra allt bra om Farmor, allting hon tog med mina systrar på, men som jag aldrig fick uppleva. Samma sak var det med Morfar. Han hann bli sjuk, innan jag hann uppleva något av det med honom.  Det jag kommer ihåg av honom, var den som inte kunde äta utan att behöva gå från bordet när han satte i halsen, den som alltid sov i sin fotölj, den som alltid gick ensamma promenader i det tempot som vi inte kunde gå. Jag har inget direkt lyckligt minne med honom, men jag är glad att det sista jag gjorde, var att pussa honom på kinden. Något jag inte gjort förut, men gjorde. Och det känns skönt, att det var det sista han fick se av mig.

jag litade på dig, fan jag litade på dig! trodde inte att du skulle göra samma sak igen, efter allt. du ville ju inte godta en ursäkt då? vad vill du nu? fan

Nu är jag hemma från UTÖ (har varit det ett par dagar nu men vår dator har varit dum så ingenting har fungerat.. Så nu sitter jag vid min systers dator istället.) hade det superduper mysigt med Elin, verkligen skönt att få träffa henne igen. :)

Igår var det Pridefestivalen. Lina och jag skulle gå på Aquaria(vi har längt pratat om det.. även fast det var ganska boring att vara där..)  och på vägen dit mötte vi Jessi som skulle gå på Pride. Så när vi hade varit borta på Djurgår'n så traskade vi iväg för att möta tåget! Och där fastnade vi, för jädrar vad skönt drag det var där. Askul att se alla transor och roliga gay-männsikor. Nästa år ska jag garanterat dit igen ;)

orkar inte skriva mer, är på dåligt humör. hör av mig senare