Efter en vecka på Maui tog vi ett litet skakigt plan, med EN flygvärdinna som gjorde allting och hade ett stort colgate-leende på läpparna konstant under hela flygresa, till Oahu. Och närmare bestämt Honolulu. Honolulu var inte alls vad jag hade tänkt mig. Det var en stor kontrast till lugna paradisön Maui. Jag hade väl tänkt mig att alla Hawaii-öarna skulle vara rätt lika, men det här kändes som att komma till ett mini-New York. Vi åkte dit under Thanksgiving, och åt en otroligt lyxig Thanksgivingmiddag: Halvsunkig pizza på en sportbar där alla kollade på någon amerikansk fotbollsmatch som jag verkligen försökte förstå mig på.


Solnedgång på Waikiki Beach. Alla delar av Honolulu kändes inte som New York.


Black Friday-rean startade, och vi gick alldeles för långt för att hitta ett Walmart. Blev inte mycket shopping den natten trots det.


Thanksgiving/Jul-parad.


Riktigt kul att se faktiskt. Alla High schools ställde upp med sina orkestrar, tänk om vi också hade sånt!


Pearl Harbor-survivors åkte i paraden. Det var coolt.

Vi åkte även till Pearl Harbor, såklart. Jag var inte särskilt insatt, men det var coolt att se, och självklart väldigt sorgligt. Det ironiska var att det kryllade av japaner på Honolulu. Jag såg mer japaner där än amerikaner. Även vid Pearl Harbor var det ett par stycken. Hade jag varit Japan hade jag faktiskt inte vågat åka dit.


Pearl Harbor.


En del av de som dog i Pearl Harbor, på Arizona.

En del av Arizona som syns ovanför vattenytan

Vi åkte runt en hel del, och såg olika delar av ön. Var på någon outlet och några stränder. Levde ganska chill bara, helt enkelt.


Vi åkte till Dole-stället och kollade på ananaser. Konstigt.


Bankomat på Hawaiianskt vis. In the middle of nowhere.


Undvek bad ganska mycket där, eftersom jag hade sår som var tvungen att tvättas med sprit och sådär.


Krabbis


Vi bestämde oss för att göra en plojj av vårat gamla familjefoto från typ spanien 1996.


Som sagt, ett litet New York.


Ännu en krabbis.


Jag hängde i en lian!!! Coolt. Inte lika flexibel som de i Tarzan.


Vi åt supersmarrig pasta på en italiensk restaurang när mamma och pappa firade deras 25-års bröllopsdag.


Till efterrätt: Yoghurtland. Sedan åkte vi vidare till New York på kvällen.

Yoghurtland. Det var ett ställe jag hade bestämt mig redan innan vi åkte till USA att jag ville besöka. Det är ett ställe med yoghurtglass i massa smaker, och sjukt många toppigs(Reese's, kakdeg, browniebitar, jordgubbar, såser, you name it) och allting är självserverat. Man kan ta själv av alla olika smaker av både glass och toppings, och sen betalar man för vikten. Både pappa och jag var hooked efter första gången vi var där. En dag var vi där två gånger.

- Don't pity the dead, Harry. Pity the living. 
                                  Albus Dumbledore

Har bestämt mig för att kolla på the OC igen. Alla säsonger. Ingen serie ger mig mer humörsvängningar, men jag ska stå ut. Någonting måste jag ju göra i min ensamhet. Seth är bäst.

 

Hej kompisar. Är lite seg på bloggningsfronten just nu. Oscar, min dator alltså, är ovanligt seg, så jag försöker fixa det innan jag fixar Honolulu-inlägget. Sitter i min hi-hoodie, som faktiskt är från Honolulu. Hi = Hawaii. Gulligt tyckte jag. Min kropp är rätt död, då Felicia och jag har tränat hårt två dagar i rad. Väldigt skönt. Tror minsann att jag förtjänar lite chirre ikväll.

Snyggt att min mobil matchar med både min tröja och gardinerna i bakgrunden, haha