Jag fick tydligen inte göra det jag gjorde på bilden. Min lärare sa att det var MVG, att han skulle ha gett det. Men nejnej, såklart så ska våran bildlärare inte tycka att jag kan göra så, så det var bara att göra nytt, hallelujah!

Jag bryr mig inte längre. Ingenting känns särsillt viktigt längre.. Jag ligger ofta och tänker på mitt liv.. Jag vet inte vad jag tycker om det. Ibland är jag så himla lycklig, ibland hatar jag mitt liv. Att jag hatar mitt liv, jag vet inte varför jag gör det. Jag mår som dåligast när jag är sjuk numera( Men daaah, tänker ni. Men jag menar inte på det sättet. ) Jag har blivit sjuk allt oftare, det är inte roligt. Jag blir riktigt orolig. Jag har förstört mig själv, men det är så svårt att starta om allt på nytt.

Jag har säkert någon sjukdom.. ( för er som inte vet det så har jag åkt ambulans två gånger.. ) De på sjukhuset har inte kunnat komma fram till något, de har tagit de prover de kan( vilket är en massa.. ) och jag har ju bra värde i varje sak.. Men varför får jag då såhär? Något är det ju..
De på sjukhuset har ju ändå ingen koll på någonting. De lyssnar ju inte. Så jag kan ju lika gärna ha något som de inte har kollat eftersom de inte har så bra koll..

jag vet inte vad jag ska göra, det finns väl inget att göra. Men.. Om det är någon av er, mina kompisar som brukar äta lunch med mig. Har ni märkt!? Den senaste veckan har jag ätit maten, varje dag. Men ni har inte märkt ett skit utan sitter och hackar på mig i alla fall, bara för att det inte är totalt rensat på tallriken.
Alla era kommentarer, de här "Varför tar du mat!?" "Ska du äta!? :O " och liknande.. snälla, SLUTA.
Jag har inget behov av era kommentarer, jag äter. Vad jag vet så sitter ni inte och kollar på mig varje minut så att ni ser allt jag äter. Men visst, jag äter lite. Men jag har inte världens största mage heller. Och skolmaten, ja. Alla vet ju hur den är. Hälften av er har aldrig sett mig äta hemma!

Tack ni andra vänner, som förstår någonting. Och tack, även ni som säger sånna saker, jag vet att det är för att ni bryr er. Men det är inte det bästa sättet..

Jag är medveten om att jag äter dåligt. Men jag är inte anorektiker för det. Jag trodde faktiskt inte att ni såg på mig som det. Jag vet inte vad jag ska säga, fattar ni ingenting!? Nej, ni fattar inte. Det gör inte jag heller. Jag har inte heller någon att prata med om det här, för ingen jävel skulle ju förstå mig.
Ni vet inte hur det är, ingen vet, inte änns jag.

Jag behöver hjälp, men jag vill inte ha någon..

Jag och Frida gick i skolan.. När vi ser en kille framför oss ( Som Frida känner )..

Frida ( På skoj ) : Yo Tönt!
och kille vänder sig om!

Hahah, jag tyckte i alla fall det var ganska kul!