Det är den tiden på året när vi alla försöker komma på lite olika nyårslöften som ska spöka med oss det nya året. Men jag har bestämt mig för att sätta upp lite mål istället. Löften känns så negativt laddat.

 

Mina mål för 2014:

• Gå på en fotbollsmatch Det var ett av mina mål för 2013, tillsammans med hockey match. Hockeymatcher lyckades jag med i överflöd, eftersom jag var volontär under Hockey VM. Men då lades fotbollsmatcherna på hyllan. Får bli ändring på det detta år.
  
  
• Våga vara annorlunda Det här är ingenting jag egentligen har ett problem med. Jag står för vad jag tycker och är helt okej med att jag inte delar andras åsikter. Däremot vill jag sluta känna pressen att vara som alla andra. Jag måste inse att jag inte behöver göra som alla andra gör. Det är helt okej att jag inte tycker om att festa, det är helt okej att jag inte är världens mest sociala etc.
  
  
• Vara en bra ordförande Jag har ju nu blivit ordförande i styrelsen för the International Committee i skolan. Det är ju något helt nytt för mig. Och jag har givetvis som mål att bli en bra sådan. Med detta tillkommer även att föra almanacka och sånt där lite bättre än vad jag gör idag.
  
  
• Låta livet ta sin tid Ångesten och åldersnojjan har nått mig. Stressen över att hitta kärleken, det perfekta jobbet, lägenheten etc. Jag måste slappna av och inse att det får ta den tid det tar. Att jag måste prova mig fram, och att allting inte behöver bli rätt på första försöket. Men, testa med måtta.

Om det är något som har irriterat mig på senaste tiden så är det tjejers, eller människor i allmänhet, syn på killar. Och hur de, eller vi, lägger så mycket skuld på killar. Jag kan visserligen tycka att en kille är dum i huvudet ibland, men att prata om "killar" som en grupp när vi egentligen syftar på en person känns så jävla löjligt. Självklart langar jag kommentarer som "typiskt killar" och så vidare lite titt som tätt, men det är med glimten i ögat.

 

Under hösten träffade jag en kille en period. Vi dejtade, antar jag. Och när folk nu börjar fråga om oss, och jag säger att det är över, så blir jag överröst av nedlåtande kommentarer om honom. "Han var säkert en skitstövel", "Du förtjänar bättre" och så vidare. Vad fan vet ni om det? Det hade ju kunnat vara jag som var ett as. Jag vill bara skratta åt de här kommentarerna, för de är så oerhört meningslösa. Ska det få mig att må bättre? Hade personen i fråga haft någon basis i det denne påstod hade det varit en annan sak, men det här är alltså människor som inte vet någonting om det som hänt, eller hur vår relation var. Det är helt enkelt bara ett sätt att kasta ner honom i smutsen, för att jag ska tro att han var en dålig person.

 

Det sista jag vill är att gå ifrån en relation, oavsett om det är vänskap eller kärlek, och känna ilska. Detta gör ju att man aldrig riktigt kan släppa det. Då ligger det ju och gnager, som ett konstant litet kliande i någon bakre del av hjärnan. Det är slöseri på energi. Var glad för det som hänt, och se fram emot det nya istället.