Jag undrar vad folk ser mig som? jag skulle tippa på att de flesta ser mig som en wannabe, någon som försöker vara som alla andra men som inte lyckas för att hon inte är tillräckligt snygg för det. Jag känner mig i alla fall som en sådan. Det finns tusentals tjejer som ser precis likadana ut, jag är inte en av de. Jag vet inte om det är något positivt eller negativt, eftersom hela den där bunten ser likadana ut men faktiskt också är snygga allihop!

varje gång jag har varit i stan kommer jag hem och mår verkligen dåligt. För det första, jag hatar(verkligen hatar!) belysningen i provrum. Det är hemskt, man ser förjävlig ut och blääääää. För det andra, jag är inte snygg så det hjälper inte ett dugg att belysningen gör det ännu värre än det redan är. För det tredje, modet är rent ut sagt förjävligt just nu och jag hittar ingenting. För det fjärde, jag tycker inte om att shoppa.. behöver jag säga mer? jag hatar det..

jag har dessutom märkt att jag ser allting från den negativa sidan först. Glaset är halvtomt liksom...  

Dåligt med uppdateringar på senaste tiden.. Har liksom aldrig tid/lust att skriva.. Precis som nu alltså..

Ända sen jag skrev det där om den personen, som inte behöver nämnas, har jag lust att skriva av mig helt. Det jobbiga är att göra man det får man någon slags halv-fjortis-stämpel. Jag är en känslomässig person har jag märkt, jag vet inte varför eller på vilket sätt men jag är det i alla fall.

Jag har insett hur otroligt underbart fina vänner jag har, de sanna vännerna. Tjejer som killar, ni är helt enkelt ofattbart bra. Tänker inte rabbla upp alla för det blir bara jobbigt och onödigt, jag tror att ni själva får välja om ni vill ta åt er eller inte.

Hur gör man för att få någon att förstå? jag vill att hon ska förstå, att jag har lämnat henne nu, att jag går vidare. att hon inte kan komma till mig när hon vill och tro att jag står där och väntar. hur kan man få någon att inse det? Jag skulle så gärna vilja skrika det rakt i ansiktet, problemet är att hon inte änns kan se på mig..
jag vill inte vara den knähund som jag har varit... hjälp mig..

Några sköna grejer!

(Lina har precis ringt sin mamma men inte fått något svar..)
Petra: Vad skulle du fråga?
Lina: Vart de var..
Petra: Vart är de?

(Jenny och jag disskuterar hur vi skulle kunna se alla niorna på balen utan att det skulle se misstänkt ut..)
Jenny: Vi kan hälla vatten på oss och gå dit och säga att vi har badat där!
Petra: Eller så badar vi bara...?

(Jag ska ta kort på Lina när hon hoppar..)
Petra: 1..2..3 (jag förväntar mig att hon ska hoppa)
Lina: *POOSE*

hihihihih!

Herregud, idag på avslutningen.. Tårarna bara sprutade. Jag var inställd på att jag skulle gråta, men..inte så mycket! varje gång jag mötte Elins ögon så började tårarna rinna! varje kram, varje lutning, allt! shit, jag grät mer än hälften av niorna.. pinsamt ju! snart börjar jag säkert böla igen!

Jag är tvungen att skriva, kalla mig töntig, kalla mig jobbig, ni behöver inte läsa om ni inte har lust.

Du, den jag tyckte om så otroligt mycket. Som kom i precis den tid som behövdes för att göra mig glad när jag hade en dålig period. Du fanns där, jag fanns för dig. Vi höll ihop, vi gjorde saker med varandra, hela tiden. Men du stack, jag kommer inte förlåta dig för det. Du stack utan att säga ett skit, du lämnade mig. Jag förstår inte att jag inte insåg det, att jag inte var lika snabbtänkt som alla andra. Jag såg upp till dig, jag tyckte så otroligt mycket om dig. Du ljög, du har lekt med mig. Men nu har jag äntligen insett, att du inte är allt det där speciella, du är inte den där perfekta, hade du varit det hade du inte stuckit utan en förklaring. Jag hade förlåtit dig, om du änns hade kunnat kolla på mig. Dina kompisar ser mig, men du behandlar mig som luft. Varför fan säger du att du vill vara min vän när du egentligen bara inte vågar stå för vad du tycker? Jag visste inte att du kunde sjunka så lågt, du betyder ingenting längre. Jag saknar dig, erkänner jag, men jag vill inte ha dig tillbaka. Du stack, nu är det min tur att sticka. Hoppas du någon gång inser vad du sumpar, jag säger inte att jag är bättre än de du har nu, men du får i alla fall inte tillbaka mig.

du var en del av mitt liv, men du har just gått ur det..

Åh gud. Imorgon slutar skolan.. skönt borde man tänka, men det känns inte så.. Eller jo det är klart att det ska bli superskönt med sommarlov, men.. Niorna slutar! Jag kommer störtböla imorgon, helt seriöst. Jag kommer inte klara det. Jag kan inte tänka mig hur det blir utan er, vi är själva med sexor, sjuor och nya åttor! SHIIIIIIIIIIIIIT, jag kommer DÖ! Jag kommer antagligen aldrig mer gå i samma skola som er, aldrig mer! Vi har gått med varandra sen dagis(vissa av er), och nu är allt slut. Tänk om vi tappar kontakten!? den fina vänskap som vi har byggt, kommer den försvinna? Jag har varit med om det förut! Det får inte bli så! Det klarar jag inte av.

lämna mig inte.