Ett nytt år är kommet, och jag välkomnade det med öppna armar. Vilket jävla skitår 2015 blev tillslut. Mycket tårar och självförakt mot slutet av året. Och det är jag inte fri från än. Tycker det känns tungt att summera ett år som blev så dåligt mot slutet. För mycket av det bra kopplas numera till någonting dåligt. Jag gjorde slut med min pojkvän, förhastat. Och sen var allt en jävla röra. Kanske begick jag mitt största misstag där i slutet på 2015. Det återstår att se. För att året blev lite blajj, har jag ingen lust att skriva ett superlångt inlägg om alltihop. Tar därför till mig listan som jag använt i några tidigare årssummeringar. Känns bättre så.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? - Jag besökte många nya ställen, och tog examen från högskolan.
Har du några nyårslöften? - Nej, det blev aldrig så iår. Ständigt på listan är dock att sluta bita på naglarna, vilket jag ju lyckas med i perioder men faller tillbaka i när livet går trögt.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? - Nä, bekanta blev det. Jag har fullt sjå med Loe, min systerson, som kom till världen förra året.
Vilka länder besökte du? - Polen, Lettland, Kroatien, England och Tyskland.
Bästa minnet från 2012? - Jordgubbsplockning på en åker i Linköping. Bästa köpet? - Alla mina små geometriska prylar får nog representera det här året. Har gått lite crazy kring det.
Vad spenderade du mest pengar på? - Resor av olika slag.
Gjorde någonting dig riktigt glad? - Människor, kärlek, resor.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? - Gladare första halvan, ledsnare andra halvan. Berg- och dalbana till år det här.
Favoritserie? - Bron eller The walking dead.
Är det något du sakna 2015 som du vill ha år 2016? - En egen lägenhet
Vad ser du mest framemot med år 2016? - Nytt jobb, nya möjligheter. Vill flytta så fort som möjligt.
Hur jag mår genomsyrar det här inlägget lite. Men så är det ibland. Året förtjänar mycket mer uppmärksamhet egentligen. Men det orkas inte med.
Idag tog jag examen. Eller jag vet inte ens om jag kan säga det. Det låter som ett sånt jävla bold statement när det egentligen bara känns som en helt vanlig torsdag. Jag är klar med tre år på högskola, och avslutade det med en lunch med klassen och ett par lärare. Borde inte examen ha större betydelse och vikt än studenten, rimligtvis? Studenten är en heldagsupplevelse. Examen var en knapp tre-timmars-upplevelse där vi åt lunch och lyssnade på lite tal.
Oavsett, så avslutades ett kapitel idag. Och jag vinkar det gärna hejdå. Kände mig rätt skoltrött den här terminen. Färdig, liksom. Två C-uppsatser på ett års tid tär lite på en. Inte för att någon av mina uppsatser har varit hemska på något vis. Båda processerna har gått mycket smidigt. Men jag har bollat mycket annat med. Nu är jag redo att släppa både skola, idéellt arbete och arbete med utbytesstudenter. Nu ska jag jobba i sommar, och söka jobb för hösten. Kanske planera in en flytt också.
Men det känns också lite tomt. Det blir nog inge mer plugg för mig på ett tag. Jag vill se hur långt jag kan klara mig på de meriter jag har, och kanske även lista ut vilken väg jag ska ta i framtiden. Men nu är min pluggtid slut. Nu ska jag börja leva.
Ett år har gått sedan jag skrev sist. Vad hände? Bloggen brukade ju uppdateras rätt frekvent tidigare. Livet kom väl i vägen. Eller så försvann mitt behov av att skriva av mig. Det är nog en kombination. Och det jag behöver skriva av mig kring, är inte lämplig för en offentlig blogg. Tänker ofta att jag ska börja skriva i den där dagboken jag införskaffade mig för typ två-tre år sedan. Men är det bara jag som får skrivkramp efter ett par minuter? Går ju inte.
Hur som helst, är det kanske dags att summera 2014. Det är dessutom något som har blivit svårare att göra utan en blogg. Mycket försvinner bara. Glöms bort. Året har varit lite av en känslomässig bergochdalbana, men det senare halvåret har varit himla bra. Jag har skaffat mig en pojkvän jag tycker himla mycket om, och livet i övrigt känns väldigt stabilt.
Jag får nog punkta upp årets höjdpunkter. Det känns lättast, och det är även det jag vill kunna läsa om senare.
- Berlin med Felicia
Början av året var inget vidare, så höjdpunkterna börjar först i Mars. Felicia och jag drog lite spontant till Berlin, vilket var mycket trevligt och även väldigt passande: behövde ett break. Vi turistade en hel del, och bokade även in oss på en skrubbehandling på ett spa (där min upplevelse inte var alls så avslappnande som Felicias. Fick bland annat duscha naken inför väldigt många andra nakna människor). Bra resa. Jag tyckte om Berlin. Lugn stadsatmosfär.
Berlinmuren
Felicia på tysk marknad
Chips på pinne
Schnitzel!
- Tågluff med Grace
Årets största grej var väl att Grace och jag drog iväg på tågluff i två veckor i början av sommaren. Vi betade av 7 (Danmark, Nederländerna, Tyskland, Tjeckien, Österrike och Italien) länder och 11 städer (Köpenhamn, Amsterdam, De Haag, München, Prag, Wien, Wiener Neustadt, Venedig, Rom, Neapel och Milano. Även en liten stund i Vatikanstaten. Det var en väldigt intressant resa. Det var kul att se så många platser, och fötterna värkte varje dag efter alla promenader vi tog överallt (några gånger även med våra typ 12kg väskor på ryggen, i 30 graders värme). Vi testade på olika sorters boenden. Både hotell, Bed & Breakfast, hostel, couchsurfing och att bo hos vänner. Couchsurfing testade vi på vid två tillfällen, varav ett var toppen och det andra var ett av det mest bisarra ögonblicken i mitt liv. Sängen vi skulle sova i användes till vuxenlekar (inte av oss) strax innan vi skulle sova där. Fy. Blev även rånad på min plånbok i Rom, obehagligt och rätt opraktiskt. Bra resa i övrigt. Grace var en bra respartner. Och att sova på tåg var bättre än jag trodde. (Varning för bildbomb!)
Fina köpenhamn, där vi gick över en mil med våra tunga väskor en sjukt varm, solig dag. Brände mig rejält.
Efter en lång natts tågresande, med flera byten pga oväder, kom vi till Amsterdam.
Pannkaksmåltid i Amsterdam
Fina Grace med pannkakor som var lite av en besvikelse
Strand i De Haag
Många bilder på oss står vi exakt likadant och är bara motsatta färger. Lite löjligt.
Tapasmåltid vid stranden
Vi anlände i Prag. Ännu en fånig stå-likadant-bild.
Vi gick upp i Prags lilla eiffeltornskopia.
Prag. Fin stad.
Den här fantan alltså. Fläder. Kan den komma tillbaka till Sverige snart?
Grace nöjd att ha kommit ut ur den konstiga couchsurfing-lägenheten.
<3
Pampigt ställe i Wien.
En staty med vältafsade bröst
Efter ungefär en veckas tågluff var jag GALET sugen på gurka. Så jag köpte en på en marknad.
Vi tog oss till Venedig
Fortfarande i Venedig
Venedig var mycket större än förväntat. Venedig och Amsterdam var våra favoritstäder.
Vi gick vilse i Venedig, eftersom vi inte hade lust att betala för en karta. Den här vägbeskrivningen fick vi tag på.
Trött tjej.
I Vatikanstaten.
Första italienska pizzan. Efterlängtad.
Colloseum.
Neapel. Fint, men lite sunkigt och obehagligt på vissa ställen.
Så nära midsommar vi kom. En jordgubbsdrink som ingen av oss drack mycket alls av. Äcklig.
En av MÅNGA italienska glassar
En tur med ryggsäckarna i Rom. Här på spanska trappan.
Fin galleria i Milano
- Loe
Tidigt på året fick jag ett samtal om att jag skulle bli moster. Väldigt speciellt, då jag inte haft några småbarn i mitt liv tidigare, jag har alltid varit yngst. Loe kom till världen den 19e september. Världens finaste lilla kille.
Coolaste killen i stan, med en av hans julklappar från mig.
- Gotland
I slutet av sommaren drog jag och min pojkvän till Gotland. Vi hyrde en tandemcykel och cyklade runt i Visby och runt omkring, åt gott och besökte en grotta. Jag hade inte varit på Gotland tidigare, och det var inte alls som jag hade tänkt mig. Framförallt var Gotland bara sjukt mycket större än jag hade tänkt mig.
Visby
Solnedgången vid en promenad tillbaka till hotellet
Vårat färdmedel. Roligt, men tungt.
- Körkort
Strax innan sommaren bestämde jag mig för att det var dags att fixa körkortet. Jag tog många lektioner under sommaren, och hösten blev väldigt intensivt med både körkortsteori, körning, jobb, plugg och att hitta tid för pojkvännen. Men den 15e oktober klarade jag teoriprovet, och den 16e oktober klarade jag uppkörningen. Jag var fruktansvärt nervös innan. Två veckor innan fick jag väldiga sovsvårigheter för att jag hade sån ångest kring det. Jag vet inte riktigt hur jag hade hanterat det om jag inte klarade båda delarna på första försöket. Jag blir ofta chockerad över att jag har körkort när jag är ute och kör. Jag trodde aldrig att jag skulle klara det.
- Ordförandeskap
Jag har nu under ett års tid varit ordförande för föreningen som tar hand om utbytesstudenter i min skola. Det har varit väldigt tufft, framförallt det första halvåret där min närmsta kollega tog alldeles för lite ansvar. Men vi har fått ihop en fantastiskt fin grupp av människor. Vi har roligt ihop. Och det är lärorikt. Jag kommer att sakna att vara ordförande. Men fortsätter som ledamot tills jag tar examen i sommar.
Årets värdeord: Glädje, stress, kärlek, ångest, tågresande (jag har åkt mer tåg iår än jag har i hela mitt liv, typ tio gånger så mycket).
Året avslutas i Örebro. Men först ska jag och Maija skriva färdigt vår C-uppsats.
Det har hänt mycket det här året, som jag har nämnt lite i tidigare inlägg. Jag nämnde att jag har gått ifrån mina principer lite grann, men jag har samtidigt även undersökt vilka mina principer är och varför de har kommit till. Och sen har jag väl förändrat dem lite.
Första halvåret var främst fokus på plugg och utbytesstudenter. Jag hade precis blivit fadder till en utbytesstudent från Kroatien, och umgicks rätt mycket med henne och hennes utis-kompisar. Jag åkte även till London med mami, där vi besökte Primark alldeles för många gånger(mitt beroende av den butiken är inte hälsosamt). En månad senare åkte jag och två till i min klass till Italien, för att skriva en uppsats. Vi blev dock klara med intervjuer och sånt redan första dagen, och spenderade resten av resan med att chilla och besöka både Florens och Pisa. Vi bodde i Volterra, en otroligt vacker och mysig stad med fantastiska pizzor. Vi umgicks lite med lokalbefolkningen, som hade en extremt bristande engelska, och där en av dem provocerade mig så mycket att jag slog ciggen ur hans hand. Drama queen. Väldigt bra resa, men med en del negativa grejer inblandat.
Reskompisar i Volterra
Utsökt pizzzzzzzzzzzzzzzza
Pål Frans. En döende fågel vi hittade sista kvällen. Två av oss sjöng nationalsången för den, den tredje beatboxade. Som sagt, rolig resa.
Mot slutet av terminen var jag galet less på skolan, framförallt på min klass där väldigt mycket drama hade skett, och det var fantastiskt när sommarlovet kom. Fia och jag drog till Dublin över midsommar, där vi, förutom att shoppa på Primark såklart, åkte runt bland sevärdheter och bara umgicks. Mycket trevlig resa.
Under våren tog jag även tag i mitt problem med alkoholen(dvs. min anti-attityd och allmänna ångest kring den), och kom fram till att det egentligen inte är alkoholen som stör. Detta gav mig lite mer perspektiv på saker och ting, och hjälpte mig att ta ett steg i rätt riktning.
Sommaren spenderade jag med att jobba mer än vad jag hade räknat med, och avslutade sedan med att dra till Kroatien för att hälsa på min utis. Otroligt fint land, och jag rekommenderar varmt att ni åker dit. Jag fick plocka vindruvor från en vingård(en check i min bucket list), besökte olika städer och även festön Hvar. Lite för mycket fokus på fest och drickande den här resan, men det var ganska nyttigt för mig och min ångest.
Hösten har varit väldigt intensiv med både plugg och träning. Lyckades hitta en väldigt bra rutin i träning, och tränade i alla fall 3 gånger i veckan. Jag dejtade även under den här perioden(och även lite under våren, med en annan kille), vilket gav en del nya erfarenheter det med.
Det var även under hösten som jag engagerade mig i IntCom(the international committee) i skolan, och nu har jag då blivit ordförande. Vi får se hur det går.
Allt som allt har det varit ett väldigt givande år. Jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv, vad jag tycker och känner och även fått en hel del livserfarenhet.
Jag var volontär på Hockey-VM under våren. Galet kul. Fick se sjukt många matcher, se Sverige ta hem guldet och träffa en massa roliga människor. Värt!
Blev med brillor.
Besökte Ullared för första gången. Gillar.
Var med på två mil-lopp under hösten. Heja.
Tänkte att jag slänger in samma lista som tidigare år, det är intressant att jämföra i efterhand.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? - Gick med i en styrelse, besökte Kroatien och Irland, dejtade på riktigt m.m.
Har du några nyårslöften? - Japp. Dessa har jag dock nämnt i ett annat inlägg.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? - Nä.
Vilka länder besökte du? - England, Italien, Irland och Kroatien.
Bästa minnet från 2012? - Jag har inget som spontant ploppar ut. Alla resor, definitift. Och en av killarna. Bästa köpet? - Resor, och alla mina juldekorationer.
Vad spenderade du mest pengar på? - Resor, som alltid.
Gjorde någonting dig riktigt glad? - Människor gjorde mig glad.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? - Gladare, definitivt.
Favoritserie? - The big bang theory, New Girl och Vampire Diaries, kanske.
Är det något du sakna 2012 som du vill ha år 2013? - En trygghet.
Vad ser du mest framemot med år 2012? - Fler resor, förhoppningsvis. Ordförandeskapet ska bli intressant. Sen vet jag inte.
Det är den tiden på året när vi alla försöker komma på lite olika nyårslöften som ska spöka med oss det nya året. Men jag har bestämt mig för att sätta upp lite mål istället. Löften känns så negativt laddat.
Mina mål för 2014:
Gå på en fotbollsmatch Det var ett av mina mål för 2013, tillsammans med hockey match. Hockeymatcher lyckades jag med i överflöd, eftersom jag var volontär under Hockey VM. Men då lades fotbollsmatcherna på hyllan. Får bli ändring på det detta år.
Våga vara annorlunda Det här är ingenting jag egentligen har ett problem med. Jag står för vad jag tycker och är helt okej med att jag inte delar andras åsikter. Däremot vill jag sluta känna pressen att vara som alla andra. Jag måste inse att jag inte behöver göra som alla andra gör. Det är helt okej att jag inte tycker om att festa, det är helt okej att jag inte är världens mest sociala etc.
Vara en bra ordförande Jag har ju nu blivit ordförande i styrelsen för the International Committee i skolan. Det är ju något helt nytt för mig. Och jag har givetvis som mål att bli en bra sådan. Med detta tillkommer även att föra almanacka och sånt där lite bättre än vad jag gör idag.
Låta livet ta sin tid Ångesten och åldersnojjan har nått mig. Stressen över att hitta kärleken, det perfekta jobbet, lägenheten etc. Jag måste slappna av och inse att det får ta den tid det tar. Att jag måste prova mig fram, och att allting inte behöver bli rätt på första försöket. Men, testa med måtta.
Men framförallt, så är det viktigaste av allt att jag kliver in i 2014 och lämnar 2013 bakom mig. 2013 var ett bra år(en sammanfattning av det bör väl dyka upp här någon dag), men det finns en del som jag fortfarande bär med mig. Förra året lyckades jag reda ut allting som tyngde mig under nyårsaftonen, och jag vaknade den första januari och kände mig fri. Jag har förhoppningar på att jag ska lyckas med det i år med. Och nu har jag ungefär 24 timmar på mig. Vi får se hur det går.
Om det är något som har irriterat mig på senaste tiden så är det tjejers, eller människor i allmänhet, syn på killar. Och hur de, eller vi, lägger så mycket skuld på killar. Jag kan visserligen tycka att en kille är dum i huvudet ibland, men att prata om "killar" som en grupp när vi egentligen syftar på en person känns så jävla löjligt. Självklart langar jag kommentarer som "typiskt killar" och så vidare lite titt som tätt, men det är med glimten i ögat.
Under hösten träffade jag en kille en period. Vi dejtade, antar jag. Och när folk nu börjar fråga om oss, och jag säger att det är över, så blir jag överröst av nedlåtande kommentarer om honom. "Han var säkert en skitstövel", "Du förtjänar bättre" och så vidare. Vad fan vet ni om det? Det hade ju kunnat vara jag som var ett as. Jag vill bara skratta åt de här kommentarerna, för de är så oerhört meningslösa. Ska det få mig att må bättre? Hade personen i fråga haft någon basis i det denne påstod hade det varit en annan sak, men det här är alltså människor som inte vet någonting om det som hänt, eller hur vår relation var. Det är helt enkelt bara ett sätt att kasta ner honom i smutsen, för att jag ska tro att han var en dålig person.
Det sista jag vill är att gå ifrån en relation, oavsett om det är vänskap eller kärlek, och känna ilska. Detta gör ju att man aldrig riktigt kan släppa det. Då ligger det ju och gnager, som ett konstant litet kliande i någon bakre del av hjärnan. Det är slöseri på energi. Var glad för det som hänt, och se fram emot det nya istället.
Jag fick just ett SMS av min fina vän Sofia, som påminde mig om ett fint minne vi delar. Och jag insåg att jag aldrig skrivit ner det. Av rädsla att glömma bort det, så tänkte jag att jag skulle skriva ner det här. Jag tror dock att det här inte är ett särskilt intressant inlägg för utomstående(tvivlar på att några av mina inlägg är det nuförtiden), men jag skriver det för min egen skull.
Vi skulle åka till Italien för ett grupparbete - Jag, Sofia och en kille till. Fördelen med att plugga turism är att man fick en finfin ursäkt att dra utomlands i akademiskt syfte. Väldigt bra resa, för övrigt, trots en del missöden. Hur som helst, vi åkte från Skavsta Flygplats till Pisa. Och på Skavsta Flygplats finns det absolut NOLL att göra. Vi satt i alla fall där och väntade på boarding när de ropar i högtalarna "Sista boarding för Malaga, kan Ivar Stensson* ta sig till gaten". Vi lägger märke till det här utropet eftersom stället som sagt är helt olidligt tråkigt. Det går ett par minuter och sedan ser vi en yttrest förvirrad ung man komma springande. Jag kommenterar till Sofia att det där måste vara Ivar. Vi kollar på hur han irrar omkring och först springer åt fel håll, och när han börjar springa i rätt riktning gallskriker Sofia "SPRING IVAR!!!! SPRIIIIIIIIIING!". Jag tror aldrig att jag har sett en så förvirrad blick i hela mitt liv, när Ivar stannar och undrar vem fan det är som skriker på honom, och hur sjutton hon vet hans namn. Nu är vi alla engagerade och skriker allihop att han ska fortsätta springa, och han fortsätter att irra omkring en stund innan han slutligen når rätt gate och lyckas hinna med sitt plan till Malaga. Fantastiskt bisarr situation, som jag kan skratta gott åt i många dagar. HÄRLIGT med spontanitet. Önskar verkligen att vi kunde diskutera det här med Ivar i efterhand och höra hur han upplevde det. Och sen hoppas jag att jag också har en hejarklack nästa gång jag ska hinna till min gate.
*ej hans riktiga efternamn, det kan jag inte minnas
Igår hade vi en Halloweenfest i kåren för våra utbytesstudenter. Jag var lite orolig för hur många som skulle komma, då man aldrig riktigt kan veta med utisarna. Men det blev väldigt lyckat alltihop. Jag var utklädd till LEGO-gubbe, vilket var väldigt roligt. Det är min syster som har gjort den, från scratch, vilket är helt galet. Fick mångamångamånga komplimanger för den. Det är intressant hur mycket uppmärksamhet man får när man har en sån här dräkt på sig. Man blir ju lite som en kändis. "Får jag ta bild med dig?" vad en ständigt uppkommande fråga under kvällen. Kändes väldigt märkligt. Jag tycker det är grymt skönt att ha sånna här dräkter, för att man slipper tänka på hur man ser ut. Folk tycker liksom om mig ändå, även om jag inte är supersexig. Sen att dräkten är galet jobbig att ha på sig är ju en annan femma. Men kul var det.
All my life I've been good, but now I'm thinking what the hell
Hej och hå. Livet kom visst emellan där någonstans. Just när jag skulle börja blogga hände det en hel del grejer som hade bidragit till en väldigt deppig blogg, om jag hade valt att skriva då. Syftet med den här bloggen ska visserligen vara att skriva ärligt och rakt på sak, men ibland är det faktiskt bättre att inte skriva något alls än att skriva något i stundens hetta.
Jag har haft ett väldigt omtumlande år privat. Jag har gått ifrån mina egna principer lite grann, och gjort flera saker som folk har kommenterat som "inte likt mig". Jag tror att det här var behövligt för mig, för nu kanske jag kan hitta någon balans i vem jag vill vara och hur jag vill hantera saker. Jag har helt enkelt levt lite. Jag är ju generellt en väldigt reserverad tjej med tydliga regler för hur saker ska styras och ställas i mitt liv. Men iår har jag försökt att gå ifrån det lite grann. Göra saker som jag är rädd för, saker som jag inte annars skulle gjort och saker som är nyttiga att uppleva. Dessa har inte bara gett mig solsken ska jag tala om, långt ifrån. Men det har gett mig lite livserfarenhet.
Det låter oerhört fjolligt när jag säger det, men min theme song för det här året har varit What the hell med Avril Lavigne. Inte alls någon favoritlåt, men när livet har tagit konstiga vändningar hag den här snurrat runt i huvudet på mig. All my life I've been good, but now I'm thinking what the hell.
Kan för första gången säga att jag faktiskt har glömt bort bloggen. Tidigare har det varit för att jag inte har någonting att skriva, inte har haft tid eller liknande. Men den här gången glömde jag faktiskt bort den. Skönt, på något vis.
Den här bloggen brukade vara så himla personlig och privat, framförallt dess tidiga år. Var jag ledsen så kunde man läsa det på min blogg. Vill tro att jag inte riktigt var en öppen bok, men brukade ändå konstatera att jag inte mådde bra. Vilket var ganska ofta på den tiden. Men ju äldre jag har blivit, desto mer privat har jag blivit. Jag håller gärna saker för mig själv, och behöver jag prata om någonting så tar jag gärna det med en person som jag litar på. Inte med 10 kompisar, eller offentligt på en blogg.
Jag tror samtidigt att det är bra att reflektera över saker i vardagen, och det kan jag sakna lite, även om det jag reflekterade över 2006 var hyfsat orelevant. Typ irritation över att det serverades ärtsoppa i skolan. Men jag ska nog försöka skriva här ibland, för att bevara tankar och sånt där som annars skulle försvinna i intet.
Den senaste veckan har jag insett att lycka har ett direkt samband till olycka, något som jag förvisso har varit medveten om länge men som blev mycket klarare nu. Just nu är jag inne i en period där jag är väldigt stabil. Det finns ingenting som gör mig överdrivet lycklig, och därmed ingenting som gör mig särskilt olycklig heller. Det har förvånat mig över kontrasten som skedde från att gå i konstant vånda till att faktiskt inte tänka särskilt mycket alls. Väldigt befriande, måste jag säga. Däremot inser jag att jag inom ett par veckors tid kommer att ha tröttnat på denna stabilitet, alternativt hunnit hitta någonting nytt som kan rubba den. Hur som helst, har jag njutit av att för en gång skull inte gå runt i samma tankebanor om och om igen.
Precis som på tusentals bloggar de senaste dagarna är det dags att göra någon form av resumé av mitt 2012. För det första kan man vi ju konstatera att 2012 var året då min blogg tynade bort totalt. Vi får se om det vänder, vet inte riktigt.
Första halvan av 2012 var hyfsat deppig vill jag minnas, eftersom jag inte hade någon fast sysselsättning. Jag pendlade fyra jobb: Resturang på Coop, receptionist på Friskis, vikarie på dagis och lite små jobb hos pappa. Jobbet på Coop var hemskt. Jag må låta som en spoiled brat, men att steka hamburgare, korv och typ 10 rätter till, kombinerat med den sämsta chefen man kan tänka sig, var fan sämst. Jag mådde sjukt dåligt varje gång jag gick dit, och det var väl därför jag inte gick dit särskilt många gånger. Aldrig mer, hoppas jag. Strax innan jag började lite smått på Coop var jag hos Lina i Piteå. Det var najz. Vikarierade även ganska mycket på dagis under en period, vilket var väldigt lärorikt. Jag har ju inga barn i min omgivning, så jag fick en hel del välbehövda kunskaper. Saknar barnen. De var väldigt söta.
Sen kom sommaren, som började med en resa till London. Där besökte vi Harry Potter Warner Bros Studios, och knallade omkring bland kulisserna, och fick även se vår efterlängtade konsert: Blink 182. Den var egentligen schemalagd i juli 2011, men flyttades fram 11 månader, vilket var fruktansvärt surt då, men visade sig vara värt det eftersom förbandet ändrades till All American Rejects. Sjukt bra konsert, troligtvis en av de bästa jag kommer att uppleva. Väldigt fin kväll.
Dobby på Harry Potter Warner Bros Studios
Ollivanders
Hogwarts
Diagon alley!
Blink 182 på O2 Arena
Glad tjej med kepa
Vi knallade spontant förbi Abbey Road!
Under hela våren hade jag beslutsångest inför bokandet av kommande resa. En volontärresa i Grekland där jag skulle skydda sköldpaddor. Jag visste att det skulle vara så jävla läskigt, och det var just därför som jag i slutändan bestämde mig för att åka. Jag ville utsätta mig för något som jag egentligen tyckte var riktigt obehagligt(självklart var det till stor del för att jag tyckte att det skulle vara jätteroligt också). Så den 30 juni tog jag mig till Arlanda med en backpacker-ryggsäck och tog flyget till Aten. Jag grät på Arlanda, för att jag var så helvetes rädd. Landade i Aten, hittade en buss som tog mig till en av busscentralerna i Aten, där jag var om möjligt ännu mer rädd och fick sitta tillsammans med lokalbefolkningen och vänta på en buss i över två timmar. Sjukt obehagligt ställe. Sedan väntade en 4 timmars jävligt skakig bussresa, där jag den sista timmen som tur var hittade en tjej, Taylor, som skulle till samma ställe som mig. Vi tog oss till camping Meltemi, som för övrigt är den bästa kampingplatsen jag någonsin sett. Om ni någonsin ska på backpackerresa i Grekland kan jag absolut rekommendera Camping Meltemi strax utanför Gythio.
Sedan följde 2 veckor av tidiga mornar med beach surveys varje morgon. Halv 6 gick vi upp för att klockan 6 vandra på 4 olika stränder och leta efter bon där det möjligtvis kunde finnas sköldpaddsägg. Hittade vi något så gällde det att gräva fram äggen, mäta avstånd från vatten och liknande, och sedan se till att skydda äggen från rovdjur och människor genom att täcka boet med bambu och nät. Det var hårt arbete, och fruktansvärt varmt. Resten av dagarna gick till diskning, matlagning, arbete i informatiosnkiosken(som för övrigt var i princip värdelös eftersom vi inte kunde grekiska och de flesta grekerna inte kunde engelska)och en sjuk massa fritid med bad i havet och poolen. Vi hade även två lediga dagar under dessa två veckor. Den första spenderades i Limeni(ingen aning om hur det stavades dock, alla stavade det olika) som var en vacker liten fiskeby och den andra i Mystras där vi kollade på ruiner och besteg ett berg som man absolut inte ska bestiga om det är över +30 grader ute. Fyfan.
Det var hur som helst en otroligt cool upplevelse. Det var verkligen annorlunda och jag lärde känna människor från hela världen. Vi var tyvärr i princip bara tjejer, vilket självklart ledde till en hel del drama efter två veckors tid. Sedan var våra ledare riktigt dåliga. Fantastiska människor, men utan ledarkunskaper alls, vilket tyvärr gjorde att det var rätt dåligt arrangerat titt som tätt. Men jag ångrar absolut inte att jag åkte. Det var väldigt lärorikt och en rolig erfarenhet att ta med sig.
Belöningen vi fick efter en jävla massa grävande: Hålla i sköldpaddsägg. Känns fantastiskt att vi troligtvis hjälpte många sköldpaddsbebisar att överleva.
En sköldpaddas nattvandringsspår :')
En jävla massa grävande
Såhär såg det ut när vi var klara. Skyddat från rävar och andra rovdjur/människor
Första lediga dagen. Jag och Taylor i Limeni
Jag åt bläckfisk. Det var rätt gott.
Såhär såg det ut varje dag i princip. Chill i hängmattorna.
'
Jag och Emily på morning survey
Emily, sköldpaddsspår och ett potentiellt bo. Tror dock inte att det var några ägg där. Bara skitjobbigt att gräva eftersom det var bland en massa växter som fortfarande satt fast.
Fina vänner, Emily & Jayne, som jag senare under året åkte till Skottland för att träffa.
Som sagt, en hel del slappande
Godaste glassen någonsin.
Lediga dag nummer 2, i Mystras
Tjejerna jag var med i Mystras: Caroline, jag, Liying och Eleonore
Jag och Eleonore i Sparta som var lite av en besvikelse
Efter dessa två veckor hade jag ett dygn i Aten
Umgicks med Taylor och kollade på Acropolis
Efter denna resa jobbade jag på Friskis i 3 veckor, hade ett par lediga dagar och sedan började jag plugga Turism på Södertörns Högskola. Vilket jag fortfarande gör, även om jag har ifrågasatt om jag har valt rätt en massa gånger under terminens gång. Jag åkte även till Edinburgh i en vecka för att träffa Emily och Jayne, vilket var väldigt trevligt.
Jayne, Emily och jag uppe på Arthur's Seat i Edinburgh
Nu har jag skrivit en löjligt lång resume, som ingen förutom jag själv orkar läsa. Men det gör ingenting. Behövde få ner Greklandsresan i text. Tänkte avsluta med samma lista som förra året.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? - Jag åkte på volontärresa helt själv
Har du några nyårslöften? - Ja, jag och Linda har som mål att vi innan midsommar ska ha gått på alla Friskis tuffaste pass. Jag har även bestämt mig för att gå på minst en fotbollsmatch och en hockeymatch.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? - Nope.
Vilka länder besökte du? - England, Grekland och Skottland.
Bästa minnet från 2012? - Greklandsresan och Blink 182. Även Coldplay-konserten på Stadion var fantastisk. Bästa köpet? - Räknas volontärresan?
Vad spenderade du mest pengar på? - Resor.
Gjorde någonting dig riktigt glad? - Resorna och mina vänner.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? - Jämfört med 2011 tror jag att jag var gladare, men som alltid går mitt liv upp och ner som en diabetikers blodsocker.
Favoritprogram på TV? - Kollar inte direkt på TV. Men har kollat en hel del på Dexter, The Big Bang Theory, Gossip Girl, Pretty Little Liars etc.
Är det något du sakna 2012 som du vill ha år 2013? - En pojkvän vore trevligt, men jag planerar inte att leta efter en.
Vad ser du mest framemot med år 2012? - Att lära känna skolans utbytesstudenter och att förhoppningsvis resa ännu mer.
Gräver ner mig själv i plugg just nu. Plugga-Träna-Äta-Jobba-Sova. Mitt liv just nu. Jag har i princip ångest varje gång jag gör någonting annat än det, för att jag känner hur antalet pluggtimmar tickar. Stressad som fan över kursen jag läser just nu, och hur segt jag läser. Boken tar fan aldrig slut. Borde naturligtvis läsa just nu, istället för att skriva här, framförallt med tanke på att jag tog sovmorgon imorse, och inte pluggade ordentligt igårkväll. Men jag inser ju att jag måste vila lite ibland också.
Insåg nu att jag fortfarande inte har gjort New York-inlägget. Och det var ju ett halvår sedan nu, så det kanske är dags? Jag vill trots allt minnas så mycket som möjligt.
Omställningen från Honolulu till New York var faktiskt riktigt jobbig. Allt resande gjorde att man inte riktigt hängde med i tidszonerna och man blev så sjukt trött. Dessutom gick man ju från sommarvärme till vinter, och att det var trött och kallt gjorde en ju rätt grinig. New York ska man nog uppleva när det är lite varmare tror jag. Men det var trots allt jävligt coolt att vara i New York.
Vi kom till New York på eftermiddagen, och gjorde misstaget att ta en buss istället för tåget. Det tog nog två timmar längre att ta sig in till Manhattan från JFK än det hade gjort om vi hade tagit tåget. Väl där kom vi till ett sjukt kompakt rum, som dessutom var svinkallt. Vi bodde på ett Holiday Inn, och det absolut bästa med det hotellet var att de vid frukosten hade en maskin som gjorde amerikanska pannkakor. Man tryckte på en knapp och maskinen gräddade en perfekt pannkaka. Helt okej, alltså.
Helt fruktansvärt dåligt ljus att fotografera i här, men HERREGUD vad goda hamburgare de har i USA.
Vägen som ledde till Times Square.
Paaaaparazzi. Det här är Hugh Jackman (Precis brevid den röda delen av paraplyt) som spelar Wolverine, som kom ut från hans show på Broadway.
Vi såg tre versioner av Frihetsgudinnan.
Vi tog en båttur för att åka ut och kika på frihetsgudinnan, och såhär såg Manhattan ut.
Vi gick förbi Ground Zero, där man inte kunde se någonting om man inte köpte någon grejs online. Det orkade vi inte. Men vi gick och kikade i memorial-lokalen.
En liten del av Tyresö i en av affärerna i New York :)
Times Square var ju såklart ett måste när man åkte till New York. Det känns lite fel att säga det, men det är otroligt vackert där. Så mycket färg och ljus, väldigt fascinerande.
Jag vid Times Square.
Central Park! (Helt sjukt vilken stor park det är!)
Ett träd som hade militärmönster. Ballt.
En söt lite ekorre i Central Park. Det kryllade av dem.
Strawberry fields. John Lennons minnesplats.
GUL BIL.
M&M World :)
Det är stört hur mycket vi hann med under våra tre veckor i USA. Egentligen skulle man nog behöva ett år för att kunna uppleva allting i lugn och ro och känna sig färdig. Nu vill jag tillbaka och uppleva MER. Men resan tog slut i New York. Vi tog ett sjukt segt flyg till Amsterdam, där vi landade typ 2 timmar för tidigt (vi hade en jävligt stark medvind verkar det som) och skulle redan innan det vänta ett par timmar där. Mitt i natten. Jag sov på en stol. Det var skönt att komma hem till Sverige.
Det finns för många sociala medier att logga in på nuförtiden. Jag hinner inte med. Jag hänger numera inte bara på blogg.se, utan även Facebook, Twitter, Instagram, och Tumblr. Jag har alltså fem ställen att uttrycka mina åsikter, och jag är lite smått allergisk mot människor som väljer att berätta allting på varenda ställe. Jag väljer gärna ett, möjligtvis två, ställen där jag uttrycker mig och något, lite beroende på vem jag har lust att berätta det för.
Därför har bloggen blivit lite lidande. Jag har helt enkelt inte känt att bloggen har varit det bästa stället att uttrycka mig på. Kanske är det av lathet, eftersom de andra ställena bara kräver en mening/en bild, medans jag gärna lägger lite mer tid på inläggen här. Hur som helst så kommer den här bloggen att finnas kvar när jag har någonting att skriva. Annars finns jag lite överallt just nu.
There's still a little bit of your taste in my mouth
Foto: Jag Modell: Malin
Vill börja fotografera igen. Det har ju legat på hyllan ett tag. Har inte riktigt haft någon inspiration, och inte heller någon att fotografera, eller att fotografera med. Jag fick ett nytt objektiv i julklapp, ett fast 50mm, som är lite knepigt att använda. Jag vill gärna lära mig att använda det, jag SKA göra det. Det är nog dags att börja nu.
Den här veckan har det varit fullt upp för mig. Någonting som jag inte riktigt är van vid längre. Det är svårt att gå upp tidigt och hålla igång länge när man under en längre tid inte haft särskilt mycket att göra. Jag skulle inte kalla mig själv lat, men jag bekväm. Jag har aldrig tyckt om att gå upp tidigt på morgonen, men självklart gör jag det i alla fall.
Jag har jobbat på Friskis två dagar, varit på arbetsintervju och fått ett jobb varannan lördag, och hoppade in på ett dagis onsdag-fredag. Jag har inte särskilt mycket erfarenhet av barn, men det har varit väldigt lärorikt och trevligt att jobba på dagis. Jag jobbade en del där för två veckor sedan, och kommer att hoppa in när det behövs. Livet rullar alltså på helt okej på jobb-fronten.
Snart ska jag dra till Arlanda för att ta flyget upp till Luleå. Jag tänkte hälsa på Lina i Piteå lite spontant. Bokade flygbiljetter igår. Verkar ju vara hyfsat "varmt" i Piteå idag, så jag överlever nog. Är alltid lite nervös innan jag ska flyga, framförallt när jag är helt själv. Men det ska nog gå prima.
Är det någon av er som har kollat på Top Model Sverige som går nu? Jag bestämde mig för att kika på det på Tv3Play. Vilket skämt. De är ETT avsnitt i Stockholm, sen drar de till Los Angeles. Där blir Isabella Scorupco en wannabe-Tyra, och börjar prata engelska. Dessutom är hälften av domarna engelsktalande, så det hela blir helt enkelt en dålig kopia av America's Next Top Model.
Ni som har sett Top model förut vet att Tyra alltid drar samma repliker. "I have X beautiful ladies standing before me, but I only have X photos in my hand. These photos represent the girls that are still in the running towards becoming America's next top model. The girl that I do not call must immediatly return to your home, pack your belongings, and go home." (Helt sjukt att det där sitter i mitt huvud)
Isabella säger "Jag har tio vackra tjejer framför mig, men bara nio bilder i min hand. Och de nio kommer gå vidare i kampen om att bli Top Model Sverige." Hade hon fortsatt att översätta Tyras mening hade jag fan slängt datorn i väggen. Är Sverige så mycket wannabe-USA att vi inte ens kan komma på våra egna repliker? Jag vill dessutom sjunka under jorden när vissa av tjejerna ska försöka prata engelska.
Jamilla är min favvo just nu i alla fall. Jag lär väl fortsätta kolla på den här skiten. Så att jag har någonting att klaga på liksom. Kanske har bittra blogg-Petra gjort en comeback.
Jag vet inte riktigt om jag ska skylla på min feber eller mitt OC-maraton som jag har haft ett tag nu. Men jag hade seriösa hallucinationer inatt. Gick och la mig efter att ha kollat på ett par avsnitt av the OC, säsong fyra, när det är en massa knas mellan Seth och Summer, och Ryan och Taylor. Spenderade i princip hela natten med att tro att mina fötter var Seth och Summer, och mina händer var Ryan och Taylor. De fick inte nudda varandra, eftersom de bråkade med varandra, men efter ett tag var de tvungna att nudda varandra, annars skulle de ju tappa kontakten.
Helt stört var det. Jag mådde så sjukt dåligt. Jag kunde inte tänka klart. Har aldrig varit med om något liknande. Gick och la mig typ kl 1, och somnade nog inte ordentligt förrän runt 6.
Efter en vecka på Maui tog vi ett litet skakigt plan, med EN flygvärdinna som gjorde allting och hade ett stort colgate-leende på läpparna konstant under hela flygresa, till Oahu. Och närmare bestämt Honolulu. Honolulu var inte alls vad jag hade tänkt mig. Det var en stor kontrast till lugna paradisön Maui. Jag hade väl tänkt mig att alla Hawaii-öarna skulle vara rätt lika, men det här kändes som att komma till ett mini-New York. Vi åkte dit under Thanksgiving, och åt en otroligt lyxig Thanksgivingmiddag: Halvsunkig pizza på en sportbar där alla kollade på någon amerikansk fotbollsmatch som jag verkligen försökte förstå mig på.
Solnedgång på Waikiki Beach. Alla delar av Honolulu kändes inte som New York.
Black Friday-rean startade, och vi gick alldeles för långt för att hitta ett Walmart. Blev inte mycket shopping den natten trots det.
Thanksgiving/Jul-parad.
Riktigt kul att se faktiskt. Alla High schools ställde upp med sina orkestrar, tänk om vi också hade sånt!
Pearl Harbor-survivors åkte i paraden. Det var coolt.
Vi åkte även till Pearl Harbor, såklart. Jag var inte särskilt insatt, men det var coolt att se, och självklart väldigt sorgligt. Det ironiska var att det kryllade av japaner på Honolulu. Jag såg mer japaner där än amerikaner. Även vid Pearl Harbor var det ett par stycken. Hade jag varit Japan hade jag faktiskt inte vågat åka dit.
Pearl Harbor.
En del av de som dog i Pearl Harbor, på Arizona. En del av Arizona som syns ovanför vattenytan
Vi åkte runt en hel del, och såg olika delar av ön. Var på någon outlet och några stränder. Levde ganska chill bara, helt enkelt.
Vi åkte till Dole-stället och kollade på ananaser. Konstigt.
Bankomat på Hawaiianskt vis. In the middle of nowhere.
Undvek bad ganska mycket där, eftersom jag hade sår som var tvungen att tvättas med sprit och sådär.
Krabbis
Vi bestämde oss för att göra en plojj av vårat gamla familjefoto från typ spanien 1996.
Som sagt, ett litet New York.
Ännu en krabbis.
Jag hängde i en lian!!! Coolt. Inte lika flexibel som de i Tarzan.
Vi åt supersmarrig pasta på en italiensk restaurang när mamma och pappa firade deras 25-års bröllopsdag.
Till efterrätt: Yoghurtland. Sedan åkte vi vidare till New York på kvällen.
Yoghurtland. Det var ett ställe jag hade bestämt mig redan innan vi åkte till USA att jag ville besöka. Det är ett ställe med yoghurtglass i massa smaker, och sjukt många toppigs(Reese's, kakdeg, browniebitar, jordgubbar, såser, you name it) och allting är självserverat. Man kan ta själv av alla olika smaker av både glass och toppings, och sen betalar man för vikten. Både pappa och jag var hooked efter första gången vi var där. En dag var vi där två gånger.
Har bestämt mig för att kolla på the OC igen. Alla säsonger. Ingen serie ger mig mer humörsvängningar, men jag ska stå ut. Någonting måste jag ju göra i min ensamhet. Seth är bäst.
Hej kompisar. Är lite seg på bloggningsfronten just nu. Oscar, min dator alltså, är ovanligt seg, så jag försöker fixa det innan jag fixar Honolulu-inlägget. Sitter i min hi-hoodie, som faktiskt är från Honolulu. Hi = Hawaii. Gulligt tyckte jag. Min kropp är rätt död, då Felicia och jag har tränat hårt två dagar i rad. Väldigt skönt. Tror minsann att jag förtjänar lite chirre ikväll.
Ibland stannar jag upp och tänker till lite. Det finns så mycket som vi tar för givet. Vi inser inte riktigt hur fantastiskt det är. Min mobil, till exempel. Eller vilken mobil som helst egentligen, som är producerad nyligen. Bara det att vi kan ta upp en liten elektronisk mojäng, trycka på ett par knappar och hålla den mot örat, för att sedan kunna höra någon annans röst, live, var de än befinner sig. Helt sjukt. Förutom det har min mobil bättre kamera än min kompaktkamera, jag kan gå in på internet och söka på vad jag vill, jag kan använda GPS(det vill säga, det är i princip omöjligt för mig att gå vilse nu), jag kan spela spel, jag kan lyssna på musik. Ni fattar grejen. Det är helt galet. Och vi ser det inte som någonting konstigt alls. Det är helt normalt att den här lilla prylen kan göra allt det där.
Att min telefon dessutom råkar vara den snyggaste smartphonen ute på marknaden är ju bara ett stor jävla fett plus.
Snyggt att min mobil matchar med både min tröja och gardinerna i bakgrunden, haha
'
