Vi ska göra en personlig tidslinje som en första uppgift på historian. Och jag tycker att det är skitsvårt. Mest för att det river upp en massa gamla grejer, jag måste ju gå in och rota i det förflutna liksom. Mitt liv har ju inte direkt varit händelserikt. Visst, det har hänt en jävla massa grejer men hur mycket av det har betydelse egentligen?

Egentligen hade man ju velat fylla den här tidslinjen med glada grejer, men ärligt talat - hur mycket av de bra sakerna som händer i livet får en att utvecklas och lära sig? Det är ju motgångarna man lär sig av, det är motgångarna som gör en starkare. "What doesn't kill you makes you stronger" är ett uttryck som jag personligen ogillar starkt, framförallt för att folk är så otroligt dåliga på att använda den frasen. Det är liksom inte det jag vill höra när jag är ledsen, det som har hänt gör ju satans jävla piss ont i alla fall ju. Men uttrycket är sant. Tänker jag efter vad som har påverkat mig, så är det de gånger då jag har blivit sårad, alternativt mått dåligt. Min tidslinje lär troligtvis fyllas med personer och händelser som jag egentligen inte vill nämna mer, som inte förtjänar att finnas på min tidslinje men som ändå är det allra viktigaste i den.

Jag känner mig rastlös, och att försöka gå igenom det här är bara jobbigt. Kanske får jag någon slags uppenbarelse snart som berättar för mig vilka saker som har påverkat mitt liv, och vem jag är. Tills dess är det bara att låta hjärnan gå på högvarv och vänta. Ikväll ska jag träna, det känns som en bra grej just nu eftersom det är en pina att sitta still i soffan.