Hjälp.

Hej. Jag kan inte sova.
Jag har en fråga till er, och jag skulle verkligen uppskatta ett svar på den, om ni har något.

Hur går man vidare? Det sägs att man inte kan glömma, men att man förlåter och går vidare. Men hur går man vidare på riktigt? Hur gör jag, för att inte hamna där jag har hamnat nu?

Jag kom på mig själv, med att ligga i sängen för en stund sedan och gråta. Jag grät, för att jag tänkte på någonting som hände i Augusti förra året. Ett par månader har alltså gått, och jag kan fortfarande tänka på det här och bli ledsen. Det är ju troligtvis vanligt, att om man är nere så är det lätt att man blir ledsen för andra saker också. Men jag kan vara på gott humör, och sedan nämns det här och jag sjunker till botten. Alla människor gör misstag, och alla förtjänar en andra chans. Varför kan jag då inte släppa det här? Är det av rädsla för att det ska hända igen? Jag kan inte klandra någon för evigt. Men hur gör jag då, för att sluta göra det? Hur går jag vidare, och lämnar det här? Har ni några enkla tips? Jag kommer troligtvis inte ha orken att dra igång någonting stort kring detta, utan jag vill helst bara ha något enkelt råd.

Och nej, jag vill inte berätta vad det är jag är ledsen över. Det är ingenting jag vill prata om, ingenting jag har pratat om och ingenting som jag kommer att prata om heller. Men jag hoppas att ni kan komma med någonting vettigt i alla fall.

Godnatt.

Kommentarer
Postat av: Linus

synd att ingen har svarat, känner att jag måste skriva nåt.

jag kan inget om sånt och jag vet inte vad du syftar på heller så jag har inget att komma med tyvärr.

2010-01-30 @ 15:42:46
Postat av: Nick

Hey, it is a pity no one has commented on it... does no one have help to offer..? you should talk to me about it on msn, i want to help you out with your bla bla bla... haha



"...maybe you should replace the captain of your brain ship, because he's drunk at the wheel..."

Postat av: Elin

Tror alla har nånting som är svårt att släppa men det är nog inte så lätt att säga åt nån annan va den ska göra för att lyckas med det...



Tror man kanske måste tillåta sig själv att vara lessen... Det är inget fel med att vara det. Har någonting sorgligt hänt eller någonting man blivit lessen av, så är det så och händelsen blir ju inte mindre hemsk för att tiden går men förhoppningsvis kan man så småning om tänka tillbaka på det utan att blir för mycket och känna att saker och ting kanske löste sig i alla fall...



Hitta på nåt mysigt snart kanske?

puss o kram på dig!

2010-01-31 @ 17:23:00
URL: http://lifeisacookie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback