Tjurig

Jag är så trött, trött, trött på att vara ledsen. Så trött på att vara arg. Så trött på att vara förstörd. Det jobbiga är att jag aldrig kan skylla det på någon annan heller. Det är ingen annans fel att jag känner såhär, bara mitt eget. Jag orkar inte. Jag orkar inte ta tagit i någonting längre, jag bara är. Det finns ingenting som drar mig upp ur sängen på morgonen, eller tydligen finns det ju någonting eftersom jag stiger upp. Men allting känns så tungt, så tråkigt.

Mina vänner är bäst. Jag är sämst. Blö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback