Igår började Malin och jag skratta sjukt mycket när vi åt lunch. Ni vet sådär så att man verkligen inte kan sluta, trots att man knappt vet vad man skrattar åt längre. Jag tycker att det är så otroligt underbart härligt att skratta. Man släpper loss och bara låter det komma. Man må se ganska hemsk ut - man grimaserar som ett fån och låter som en gnäggande åsna, men ändå. Helt lovely.

"Ett skratt förlänger livet" må vara en skröna, men det förgyller i alla fall livet. Att skratta är det bästa som finns.