Mitt namn-minne må vara bra, men...

Min fantasi har aldrig varit till för att komma på namn. Mitt tomat-gosedjur som jag vann på Liseberg/Gröna Lund döpte jag till exempel till Tomat. Ett väldigt klyftigt namn tycker jag. Dessutom ljög jag för mina fröknar på dagis och sa att jag tyckte att Tomat luktade "hemma", bara för att jag hade lyssnat på ett band där de sa att deras gosedjur luktade "hemma". Egentligen luktade Tomat inte alls hemma, Tomat luktade jätteäckligt.

Jag minns när jag hade fått en ny docka, och tog med mig den till dagis. Jag skulle visa upp den för min dagisfröken Margareta. Men jag hade inte kommit på något bra namn än.

Margareta:
Vilken fin docka, vad heter den?
Jag: Den heter..eh...Marga...ROTA! Margarota heter den.

Nog för att det finns många fula namn här i världen, men det där är fasen något av det fulaste jag någonsin har hört. Och inte nog med att namnet var fult, det var ju så sjukt uppenbart att jag inte hade kommit på något namn när hon frågade. Margareta och Margarota liksom.

Min syster var däremot bättre på namn, hennes playdo-gubbar hette Knutte-bajas och Tittilillip. Ascoola.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback