Är det någon mer än jag som märker att det vanliga idealet håller på att tyna bort? Vi har haft väldigt många normer i Sverige, vi ska vara si och så och se ut på ett visst sätt. Men det känns som att det "normala" inte längre är det pinnsmala människan med perfekt hy och en fantastisk trevlig personlighet. Det är faktiskt ganska ute, eftersom det är så många som är så nu. Personligen så har jag fortfarande kvar ett ideal, men jag märker att många andra strävar efter att gå mot idealet.

Plötsligt är det coolt att vara unik och ha ett speciellt drag, ett speciellt utseende eller en speciell stil. Det må låta helt underbart att man nu kan bli accepterad för den man är, men jag har stött på ganska många som tar det här lite för seriöst. De kan inte köpa den där tröjan från Gina Tricot eftersom de vet att många andra också kommer att handla där, de kan inte köpa den parfymen för den tycker så himla många om.

Det jag menar är att folk helt plötsligt pressar sig själva till att vara unika, som om de inte redan är det. Jag vet att jag kanske inte är den personen som sticker ut mest, men det bryr jag mig inte om. Jag är varken ute efter att sticka ut eller passa in. Jag utgår från vad jag själv tycker och tänker, och människor får helt enkelt acceptera det. Jag tillbringade många år som yngre med att försöka göra alla andra till freds och ha precis samma åsikter som alla andra. Och hur fungerade det? Jag blev utnyttjad, tagen för givet. Jag ångrar det så himla mycket, eftersom det fortfarande hänger kvar och det är många som inte tänker på att jag faktiskt har egna viljor. Jag är inte stolt över den jag är eller hur jag se ut, men det kommer fan inte bli bättre bara för att jag försöker bli som alla andra.

Alla är unika.