Jag har just hälsat på gamla skolan. Jag saknar inte stället, och alla små människor som springer omkring. Helt plötsligt inser man hur lugnt vårat gymnasium är. Men jag saknar lärarna, jättemycket. Jag saknar att ha en sån bra relation till en lärare som jag hade/har. Men självklart kan jag inte säga särskilt mycket efter en vecka med nya lärare, men det känns inte riktigt som samma grej här. Eftersom man hela tiden byter mellan lektioner.

Jag saknar att kunna säga vad jag tycker. Jag tror bara att jag kan göra det när jag pratar med vuxna, för jag vet att de kan hantera ärlighet. De i min ålder är ju...precis som jag! Det är inget illa med det, men jag kan få ut mycket mer av en pratstund med en vuxen. Det är inte sista gången jag besöker KSAB.

Jag hoppas verkligen att jag lär känna mina nya lärare lika bra...