Trånga bussar är nog något av det värsta sättet att färdas på, jag går hellre än mil än åker en full buss. Dock tänker man ju inte så när man hoppas på bussen, eftersom man medvetet har gjort det för att fötterna är svullna, röda och ömma. Det är intimt, väldigt intimt. Många kan ju tycka att detta faktum skulle vara ytterst trevligt på alla sätt och vis. Men tyvärr är denna intima rörelse inte erotiskt på något sätt - utan väldigt obehagligt, varmt och illaluktande.

Man kommer varken på eller av trånga bussar, och där inne är det en bastu full av människor som gapar värre än gamarna i Africa och pojkar som tycker det är jätteroligt att fisa bland folk. Att man dessutom hamnar just på den bussen där ACn är död, och solen lyser så stark in i bussen att ögonen tåras, gör faktiskt inte saker bättre.

Nej, jag gillar att gå. Jag ska börja gå mera. Vem vill gå till gullmars med mig?