Första dagen på jobbet är över, och har varit det ett tag. Jag rensade blommor, städade, hade rast, städade, hade rast, städade, hade rast, städade, hade rast, hade rast, hade rast. Det låter roligt va? Not really, men jag får betalt så det är bara köra på. Människorna är trevliga så det ska nog gå fint, trots att jag efter 1 timme hade lyckats missförstå fem saker, medan killarna verkade klara sig alldeles utmärkt. Typiskt mig, jag vet.

Jag åkte till stan efter jobbet, och höll på att torka ut i värmen. Eller nä, snarare bli en stor blöt fläck, av svett. Mysigt. Men jag kom hem med lite allt möjligt, så jag är glad.

På tunnelbanan såg jag en kvinna, med en stor klänning, läppstift, en miljard smycken, smink, nagellack, polisonger, gröna finskor, näsduk på huvudet. Läste ni någonting konstigt? Polisonger ja. När jag såg det blev jag lite fundersam och började studera henne lite mer, och så märkte jag lite skäggstubb och kraftiga händer. Jag kom fram till slutsatsen att det antagligen var en man. Nog för att jag har sett transvestiter förut, men det här var en Mrs. Doubtfire. En man som verkligen skulle se ut som en kvinna utan minska komiska synvinkel. Det var fascinerande.