Jag har kommit fram till vad min största rädsla är, människors blickar. Jag är otroligt rädd för att bli granskad, eftersom jag själv är en sån som verkligen granskar folk från topp till tå. Jag är rädd för att stå i rampljuset. Att ställa sig inför en grupp människor och stå för vad jag tycker, är någonting jag har väldigt svårt för eftersom alla kollar på just mig. Jag gör aldrig särskillt drastiska saker med mitt utseende, eftersom jag vet att det skulle dra till sig fler blickar. Skulle jag en dag komma med håret spretande åt alla håll, så skulle folk se det.

När jag började sminka mig, var det många som kom fram med mig med den dumma frågan "Har du sminkat dig?" Nej, jag spillde lite målarfärg igår! Vad tror du!? Det blev bara så jobbigt för mig, att folk såg allting så tydligt. Det bevisade verkligen att folk kollar. En granskning kan innebära så mycket, det kan vara saker som sedan kommer sägas bakom ryggen på mig. Jag vet inte riktigt vad det är som skrämmer mig, mer än att alla ser så mycket.

Självklart tycker jag om att folk ser på mig, jag vill inte vara osynlig. Men det finns olika sätt att se på folk, antingen så granskar man någon: dvs. kollar på precis allting och dömmer utifrån det, eller så kan man ta saker för vad det är: se helheten, även det som finns innuti. Jag vill att folk ska se mig utifrån det andra alternativet, jag vill inte att folk ska se allt dåligt, utan de saker som är bra. Jag är helt enkelt rädd för vad folk tycker om mig, rädd för att stå för vad jag är. Jag måste ta tag i det, jag kan inte hålla på såhär. Är det möjligtvis någon som känner igen sig?