För varje dag som går upptäcker jag hur onormal jag är egentligen. Det kallas kanske störd. Mitt beteende är stört beteende. Idag satt jag och pratade med Jenny. Men mitt i konversationen vände jag mig mot Felicia, som satt mitt emot mig, och tryckte upp fingret mot näsan så att det blir ett tryne. Sedan vände jag mig tillbaka mot Jenny och fortsatte prata med henne. Det tog ett tag innan jag förstod vad som hade hänt.

Ni vet att ibland kan man få lust att förvåna någon, eller få någon att skratta. Då kan man dra till med drastiska åtgärder. Men i det här fallet handlade inte om en drastisk åtgärd. Det var bara stört beteende jag kom på mig själv med. Ibland förvånar jag mig själv.

Jag ska nog ta och lägga mig nu, jag har gått omkring som en död flicka hela kvällen - och en död flicka behöver sova. Vi får dock se hur det blir med den saken, jag låg nämligen uppe halva natten och kollade i skolkataloger. Spanade in nian som jag dregglade efter i sexan, fan vad bra smak jag hade! Han är grymt snygg. Synd att han inte är det längre.

Sova var det ja.