Satt och kollade på hemma-filmer igår med min syster. Tycker så mycket om att kolla på det. Kul att se hur man var när man var liten( jag verkade dock vara rätt jobbig, eftersom jag inte kunde prata på vanlig ljudnivå.) Jag satt mest och skämdes igår, över allt jag gjorde.

Speciellt gympa-uppvisningen som handlade om Astrid Lindgren, självklart så var jag ju rumpnisse. Och när varvet var slut, så skulle vildvittrorna komma ut (89:orna..). Innan vi gick in och körde vårt varv, hade de bytt sida som vi skulle springa till när vi var klara. Men såklart så var jag den enda som inte kom ihåg det. Så när vi hade kört klart vårt varv, och det började åska(musik alltså) och vildvittrorna kom i en stor flock rakt emot mig så sprang jag ifrån alla andra. Jag sprang över hela salen, dit vi hade bestämt att vi skulle gå innan det ändrades. Så där sprang jag omkring, en liten rumpnisse med rufsigt hår, bland vildvittrorna. GUD VAD RÄDD JAG VAR! (jag var rätt liten..) Men det måste ju sätt rätt verkligt ut..
Tur då att Skrollan(som Frida var) satt där borta och kunde trösta mig när jag äntligen hittade rätt..