Min mobil, min älskade mobil. Jag är mobilberoende, helt och hållet. Jag erkänner det. Jag går inte änns på toaletten utan min mobil, och jag får typ damp om någon snor min mobil och har den länge. Jag har blivit så van vid att ha den i fickan, att kunna ta fram den precis när som helst och kolla om det hänt något nytt, eller vad klockan är, eller lyssna på musik, eller skriva en påminnelse. Allt finns där! Den är liksom som en vän, som en gängledare. Den håller ihop mig och mina vänner! Jag har minnen dokumenterat på den, jag kan få tag på folk! Helt sjukt egentligen, men jag tycker verkligen om min mobil. Min Bernt.

och ja, jag har döpt min mobil.