Jag fäster mig alltid med människor väldigt fort. Kan även börja lita på personen i fråga redan efter första dagen. Tyvärr är det inte alltid något bra, eftersom det gör att jag lätt bli sårad. Jag har blivit sårad, många gånger nu. småsår, men de gör ont ändå. Problemet är att jag förlåter, alltid. det är nog skönt att veta för alla andra, att vad de än gör, så kommer jag vara där. Men för mig känns det skit, jag kan bli hur sårad som helst, men jag kan aldrig glömma någon, aldrig skita i någon, aldrig säga att det där var riktigt dumt gjort. Istället säger jag "det är lugnt, alla gör misstag", även efter det femte misstaget. Jag inser nu att jag inte kan hålla på såhär. Jag måste våga bli arg, visa mina känslor. Jag blir bättre och bättre, utåt. Men inåt är det precis lika svårt att vara arg, det jag hela tiden vill säga är "imorgon är allt okej, jag är bara lite upprörd just nu." Men jag kämpar, så om jag någon gång bättrar mig, så får ni ha överseende med att jag kanske går över gränsen någon gång..