Börjar komma över allting nu, allting blir sakta men säkert bättre. Även om ingenting förändras måste jag se saker från ett annat perspektiv. Allting kan inte vara perfekt, jag är inte perfekt. Det är nog det som är det största problemet, hur jag ser mig själv. Just nu ä'r jag i en riktigt svacka. Jag ser mig själv som tjock, i alla fall mullig. Jag ser mig själv som ful, i alla fall mycket fulare än alla mina vänner. Jag känner mig tråkig, i alla fall mycket tråkigare än alla andra. Jag känner mig allmänt dålig. Vet inte om det finns något att göra åt saken, mer än att vänta. Jag tar dagarna som de kommer..