Jag förstår inte, jag kan inte tyda mina känslor längre. Det är så mycket. Ibland mår jag så bra, ibland mår jag skit. man orkar liksom inte. Jag fattar ingenting längre, hänger inte med i svängarna liksom.. När allt är som bäst, är man på toppen av berget. Sen kommer ett litet snedsteg och man faller ner, varför kan jag inte bara vara lycklig som jag vill vara?