Igår, gick jag höghöjdsbana. Alltså när man går på vajrar högt upp i luften bland träden. Närmare bestämt 14 meter upp. Jag var inte särsilt nervös innan faktist. Jag tänkte, Jamen, när jag väl är där uppe kommer det inte känns högt alls och jag sitter ju fast, det är ingen fara. Glöm och dröm säger jag bara. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Det var så otroligt HÖGT! Men, jag vet egentligen inte vad det var som var så läskigt. Jag tyckte att det var högt, men samtidigt inte. Och jag visste att jag satt fast ( i och för sig i bara TVÅ snören, men endå. ) så, jag vet inte varför jag var så otroligt rädd. Men det var jag. Jag darrade som en dåre.

Fy.. Men nu är det i alla fall gjort, och jag känner mig ganska stolt som gjorde det.

Jag gick inte den på 8 meter, eftersom dels behövde andra min sele och så. Och sen var jag så skakis så att det inte gick. Men skulle jag vara där igen skulle jag utan problem gå 8 meters banan, men aldrig mer 14. :)

( jag skrev inte igår eftersom.. ja, det blev inte så.. )