Yes, det var mitt yrke ;)
Jenny var invalid, dvs hon hade nackspärr och kunde inte göra alla saker som hon ville!
Så.. Jenny och jag hamnade framför datan, och efter ett tag orkade hon inte sitta upp längre, utan gick och la sig på sängen. Och lämnade över allt arbete till mig, det var nämligen typ 7 pers som skrev till henne på MSN hela tiden, så jag satt där och skrev allt hon sa att jag skulle skriva, visst var jag snäll ;)

Jaja, nog om det.

Livet rullar på.. Jag bryr mig inte om det( The unspoken thing.. ) längre, ganska skönt. Jag pallar inte bry mig om det.

Känns som om jag blir mindre och mindre blyg. Mitt självförtroende har inte höjts sådär jättemycket, men jag vågar mer. Ända sedan i somras. Det var i somras det ändrades ;)

Elsa ville att jag skulle träffa två killar, som skulle komma till henne på landet. Det var äldre än mig, och jag var jätteblyg. ´När de kom åkande, var jag hos Elsa. Men feg som jag var, så spragn jag rakt genom deras tomt och försvann in i skogen, hur dum får man vara? Såklart så såg killarna mig, och de hade ju hört talas om mig! usch usch, så pinsamt det blev!
Dagen efter, kom en av killarna tillbaka. Och, tro det eller ej, men jag gick faktiskt dit. Och jag satt inte där, som en liten mus, utan jag pratade faktiskt! Och den där killen sa till Elsa sen " Igår sprang hon iväg, och idag är hon jättesocial! ".. jag vet inte om det har något med det att göra men jag är inte lika blyg längre.. Det är jag glad för.

jaja, känns som jag bara snackar en massa skit, men se det skiter jag i!

Jag är populär ; ) Haha, ingen fattar vad jag menar, men det gör bara saken roligare!