Döden, smärta?
Nej, jag vet inte. Jag är i alla fall inte rädd för döden.
"And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?"
- Coldplay - Fix you
Däremot får den här låttexten mig att tänka om. Det skulle vara, verkligen, hemskt om någon jag var nära dog. Jag vet inte om jag skulle kunna klara av situationen. Så, nära och kära. Snälla lämna mig inte, och inte ni andra heller för den delen!
Jag ska aldrig lämna dig! Jag tycker om dig mer än nånsin just nu och kommer inte att släppa dig! Dö tänker jag inte heller göra, i alla fall inte på ett bra tag. Så du ska inte vara orolig... fast jag kan ju inte lova. Du ska i alla fall inte heller dö på ett bra tag! Åh! Jag skulle inte klara av det, älskade lilla Pettson! Det skulle jag verkligen inte!
Näe, vi ska leva länge och vara lyckliga. Jag är verkligen jättelycklig för att jag får känna dig och ha dig som vän. Så är det verkligen! Du är verkligen underbar, Petra! Kommer alltid vara det också!
Nu har du fått veta det så nu ska jag bara spekulera i döden...
Tänk om man dör och märker att det finns nåt slags liv så att man kan se sina nära och kära även efter att man har dött. Tänk att se alla gråta och vara olyckliga... eller tänka om man ser att de inte blir ledsna alls! :S tänk om ingen bryr sig!
Skulle det vara värre att bli jätteolycklig av att en anhörig dör eller att se alla anhöriga gråta för att man själv dör? Jag antar att det skulle vara värra att bli olycklig själv men ändå tänk att se alla man älskar bli olyckliga utan att kuna göra någonting åt det...
Aja.. det där kan man tänka på länge men jag pallar inte tänka mer på det just nu.
tack för dina fina ord Ejl, du betyder otroligt mycket du med.
ja, jag antar det. Men samtidigt skulle det betyda mycket att se dem sörja ( om de gjorde det. ) Fast nej, det är fel. Man ska vara där då!