Dags för del 2 alltså: Maui. Vi besökte två öar på Hawaii, Maui och Oahu(Honolulu), och jag får dela upp öarna i två inlägg. Jag går i kronologisk ordning och börjar med Maui.

Vi bodde på två olika ställen, två olika condos som vi hyrde av privatpersoner. De första dagarna tog vi det bara lugnt. Vi badade, solade och hade det bara skönt. På kvällen träffade vi några av pappas jobbarkompisar som också var där på semester. Vi åt lyxmiddagen Orvar på någon resturang i närheten. Det var..konstigt, men jävligt najs.

Utsikten från första condon.


Lyxig mat som kanske inte ser så lyxig ut.


Jag hade en seriös lista med ställen jag skulle gå till och saker jag skulle äta/dricka. Walmart var en av ställena, såklart.

Efter ett par dagar kom även Adam och hans familj dit. Vi åkte bil runt ön, och såg väl det mesta skulle jag tro. Knallade sjukt länge för att komma till "The twin falls". Vi förväntade oss två stora vackra vattenfall som porlade i solskenet. Men nä, vattenfallet i Nyfors var mer imponerande än detta. Fint ändå dock.


Twin falls.




På en av USA:s bästa stränder, har jag för mig. (In action bilder blir alltid fina på alla andra. Men jag och pappa ser bara ut som stela robotar.)




Svart sandstrand


Yogurtland. Favoritstället.


Men den absolut mest fantastiska grejen med Maui var sköldpaddorna. Ett av mina mål med resan var att få se en sköldpadda. Men jag fick inte se en sköldpadda, jag fick se typ 10. Precis utanför våran andra condo, bodde en sköldpaddsfamilj. Vi kunde simma ut 10 meter, och sedan simmade vi med 4 sköldpaddor samtidigt. Det var både gammelfarfar, lilla barnbarnet och hela tjocka släkten där. Fantastiskt var det. Så himla fina djur. Så chill. De brydde sig inte alls om oss. Tyvärr var det olagligt att röra vid dem, men vi kom tillräckligt nära i alla fall.

En av dagarna var det dock riktigt blåsigt. Vågorna var höga och strömmarna ganska kraftiga. Men vi skulle såklart ut till sköldpaddsfamiljen i alla fall. Jag var rädd redan från början och skrapade upp benen en del på vägen ner. Så simmade vi omkring och njöt av sköldpaddorna, och helt plötsligt hade alla andra gått upp och jag var ensam kvar i vattnet. Jag, som den mes jag är, blev ganska rädd. Skrek till pappa och klagade på att han hade lämnat mig ensam i vattnet. Och det slutade med att han skulle försöka hjälpa mig upp ur vattnet. Det var ingen strand utan vi klev i och ur vattnet på klippor. Och på vägen upp låg det sjöborrar i varenda skreva. Jag var livrädd. Det hela slutade med att när jag var halvvägs upp ur vattnet kommer den största vågen på hela dagen, och drar med sig oss och kastar oss mot klipporna. Pappa försökte skydda mig, och skrapade upp både rygg och armar. Jag skrapade upp lite överallt, framförallt axeln som det rann blod om och som jag fick tvätta med sprit i flera dagar. Allting blev ganska dramatiskt.


Utsikt från vår andra condo (klipporna i högra hörnet var där vi skulle försöka ta oss upp efter snorklingen.


Sköldis.


Jag och den minsta


Ett par av dem :)


Jag och lillen, hahah


Har ingen lust att bloda ner bloggen, så här är mina ärr på axeln istället

En av dagarna tog vi även en surflektion tillsammans allihop. Det var häftigt, och svårt. Ni vet ju hur osmidig jag är. Att försöka ställa sig upp på brädan och vara lika stel som en 95-åring är fan svårt. Och man är inte särskilt graciös. Men jag kom upp, på första försöket faktiskt. Men vi fick ju självklart en hel del hjälp av vår instruktör. Tjejerna fick såklart ha på sig rosa. Fyfan. Har aldrig kännt mig snyggare.


Suuuuurf. (Vår instruktör i bakgrunden)


Adam, som också kom upp på första försöket

Det finns såklart en massa mer att berätta. Men det räcker nog för idag. Maui var ett otroligt vackert ställe, och jag skulle mer än gärna åka tillbaka dit.