Idag var Felicia och jag inne i stan och kikade lite, men jag kom tyvärr bara hem med en liten present till en söt människa. Men det räcker. Sen började det regna, ordentligt. Shit pommes, det öste verkligen ner och Felicia och jag trängdes under mitt lilla limegröna fula paraply.

Jag har tvångstankar, planering. När jag kliver på en buss planerar jag alltid allting. Vart jag ska sitta för att så smidigt som möjligt nå till "stanna-knappen", vart som är smartast att sitta för att slippa ursäkta sig för mycket när jag går av, och att jag ska sätta mig så nära utgången som möjligt. Det är alltid samma sak, alltid för att slippa skämmas. Jag förbannar mig själv varje gång jag inte tänkt på att sätta mig nära en knapp, eller satt mig längst in när jag ska ut först. Det är nog inte normalt.