"Jag vill inte gå till skolan"

"Jag vill inte gå till skolan."

Aldrig någonsin har jag uttalat de orden i mina föräldrars närhet, förrän imorse när jag stod framför spegeln i hallen. Mamma påpekade det, och undrade vad som hade hänt. Hon gick fram och kramade mig, och jag grät en skvätt. Jag vet inte varför egentligen. Inte för att det är något fel på skolan just nu, tvärtom - jag trivs ganska bra för tillfället. Men jag ville inte visa upp mig för världen, jag ville stanna hemma i sängen.

Men dagen blev rätt bra ändå, åtminstone efter skoltid. Jag och Malin stannade nämligen kvar, åt på McDonalds och var sedan med på öppet hus. Vi skrattade en himla massa, och stämningen är alltid himla mysig då. Jag tycker väldigt mycket om min skola, och människorna i den. Vi satt och diskuterade med våra lärare, svarade på massa frågor av blivande 1:or och deras föräldrar och knallade omkring på mediaplanet.

Och nä, jag bloggar inte egentligen. Men jag tror att jag behöver det, även om jag borde hålla ganska mycket inom mig.


I don't know how it got so bad.

Det som vore bäst för mig just nu vore att isolera mig. Ta första bästa flyg till typ Uganda, ta med en massa paket nudlar och en kastrull, köpa kläder i XXXL och lägga mig i en säng på ett hotellrum. Där borde jag ligga i flera veckor, bara sova hela tiden. Jag skulle vilja släppa alla tankar, varenda en. Går det?

Jag tror faktiskt att jag ska gå iväg från bloggen ett par dagar, för min egen skull. Jag älskar min blogg, och vill fylla den med en massa glada ord, inte de här tråkiga orden. Vi får se när jag kommer tillbaka, kanske redan om någon timme, kanske imorgon, kanske om en vecka. Jag vet inte.

Tisdag

Idag hade vi bra en lektion, grafisk kommunikation. Vi hade en liten föreläsning(som vi redan har haft tidigare?) och sedan fick vi jobba själva, men det blev inte så mycket jobb måste jag erkänna. Mitt illustrator totalvägrade att sammarbeta. Efter lunchen åkte jag och Malin till gymmet eftersom vi ska göra det istället för idrott den här veckan. Vi skrattade åt en massa knäppa saker och försökte oss på alla möjliga maskiner.

Innan jag åkte hem köpte jag en lite kalender, jag känner att jag behöver skriva upp vad jag planerar eftersom mitt minne börjar tryta. Inte okej.

Snart kommer Lina, så ska vi ha lite myskväll med middag och TV. Det blir nog mysigt, vi har inte setts på länge.

Dokumentärer har kanske aldrig varit min grej.

Jag såg en dokumentär på TV för någon timme sedan. "Öga mot öga" hette den, men jag såg bara en liten del av den. Den handlade om två tjejer, den ena hade blivit misshandlad och den andra var personen som hade misshandlat den första. I dokumentären får man se dessa två tjejer mötas i ett rum för att prata igenom det som har hänt, för att kunna gå vidare. Här fick vi alltså redan på att "misshandlaren" varit arg på tjejen och av den anledningen(plus lite alkohol) så slog hon ner henne.

Varför görs sånna här dokumentärer egentligen? Är det för att vi ska få en ökad förståelse för andra människor, för att vi ska se möjligheterna med att prata med våra "fienden" eller hur ska man tolka det? Jag kan inte riktigt förstå varför det här visades, och jag kan absolut inte förstå att tjejerna ställde upp på att framför en kamera disskutera deras problem.

Ibland tycker jag faktiskt att dokumentärer går för långt.

I taket lyser stjärnorna



Idag tog min fina vän Anna med mig på en förhandsvisning av "I taket lyser stjärnorna". Vi möttes runt 4 och åt en middag på Burger King. Sedan gick vi mot bion.

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i svenska ungdomsfilmer eftersom de alltid handlar om samma sak. Sex, depressioner och alkohol. Som om det är det normala för en ungdom, som om det är så vi ska bete oss. Det är liksom bara elände all over. Den här filmen var precis sådär, men eftersom det handlade om cancer så har den rätt att vara lite eländig. Jag satt faktiskt och störtgrinade en stund i slutet. Tårarna vällde över totalt faktiskt, men jag har ju varit rätt känslosam på senaste tiden.

Hur som helst så sa Anna, som hade sett filmen, att boken var väldigt mycket bättre. Och det tror jag säkert, det är väldigt sällan som en film som är baserad på en bok blir bättre än själva boken. Däremot var Samuel Haus(som spelar Tsatsiki) himla gullig.

En ny illustration.



Det här är
Rebecca. Hon ville att jag skulle illustrera henne. Det var verkligen sjukt svårt att göra munnen snygg, och som ni ser är den fortfarande inte snygg. Menmen, man måste ju testa sig fram för att utvecklas. Synd bara att vår grafisk kommunikation i skolan innebär att välja färg och form på texter.

Lunch på Wayne's.



Det blev en mysig dag i stan. Vi hade inga speciella ärenden (vi ignonerar att min klädgarderob är tom), så gick vi omkring mest. Vi hamnade på Wayne's coffee till slut, där vi köpte varsin bagel. Nu är jag sjukt trött, men borde plugga. Det får jag börja med om ett par minuter.

Söndag

Jag gick faktiskt och la mig direkt efter att jag skrivit det där inlägget. Jag la mig med datorn och började illustrera, och det fick mig att tänka på annat. Det var verkligen perfekt. Dessutom har jag ett rätt stort projekt att göra, så det kommer krävas många kvällar. Men det är roligt!

Idag ska jag träffa Elin, och jag tänkte ta med mig kameran. Den hänger med så sällan nu, så idag får det göra det. Egentligen har jag en massa plugg att göra, men det får jag ta itu med ikväll.

vi hörs!

Ten little soldiers screaming in my soul

Jag tänker inte ljuga.
Jag mår sjukt dåligt och vill bara sova bort resten av mitt liv. Alternativt få en bamsekram.

Vill ni bli illustrerade?

Okej allihopa. Jag vill ha ett uppdrag. Maila en bild till mig på: Petrasmsn@hotmail.com så ska jag försöka gör en illustration av dig. Tänk på att resultatet antagligen blir bättre om det är en skarp bild i stort format.




Nu ska jag strax iväg på en musikal, efter många om och men kan man väl säga. Trevlig lördag, vi hörs när jag kommer hem.



Lite skrattretande.



Här har vi det. Det vackra hammar-hålet. Han må ha varit en lärling, men inte ens jag skulle missa spiken och råka slå rakt igenom golvet så att vårat tak fick ett hål.

Dumbass.



Vad tror du, dumbass?

Jag är så otroligt trött på att allting jämt ska handla om sex. Jag förstår att vi antagligen aldrig kan få sex att bli ointressant, och det är jag inte heller ute efter. Men kan man inte prata träffa en enda kille på nätet bara för att prata? Nej, det kan man inte. Varför i helvete skulle jag skicka nakenbilder till honom? Jag må ha dåligt självförtroende, men jag är fan inte så desperat. Jag förstår att nätet är ett perfekt ställe att utnyttja människor, eller bara ha roligt. Men jag hade inte gett minsta tecken på att jag skulle göra någonting liknande, vi hade diskuterat musik.

Ibland blir jag bara så trött på världen, på mänskligheten.

Jag är en tänkare.

Jag tänkte att jag själv skulle svara på min fråga, om hur många timmar man tänker per dag.

Jag tänker många många många timmar per dag, antagligen fler än de flesta. Men jag har en spärr som gör att jag inte kan låta mina tankar flyta iväg i närheten av någon annan. Jag kan alltså bara tänka ytliga tankar på bussen, tunnelbanan eller vid matbordet. Det är nog för att jag intalar mig själv att någon människa på jorden säkert att tankeläsare.

Så jag tänker mest på kvällarna. Det blir alltid ett par djupa tankar under kvällen och jag faller nästan i trans. Det är som om jag släpper allting och tror att jag tänker, fast egentligen är allting nästan blankt. Ibland dagdrömmer jag mig bort till något annat ställe, eller fantiserar ihop en historia om morgondagen.

Jag uppskattar inte direkt att jag är såhär, eftersom det ofta leder till att jag blir på konstigt humör. Jag är inte glad, inte ledsen, utan snarare nollställd. Som om hjärnsubstansen smälter och börjar skvätta omkring i huvudet. På något sätt tror jag att jag kan bli rätt djup, även om jag knappt vet vad det ordet betyder. Vad menas egentligen med en djup tanke? Vilka ämnen är djupa och vilka är ytliga? Är det upp till en själv eller är det förbestämt?

Well, som ni kanske ser så är jag i det här stadiet nu. Snart smälter min hjärnsubstans. Vi ses i dimman.

Jag tävlar.



Jag är med och tävlar i Arandurs fototävlingen där man kan vinna ett presentkort hos
tvspelsweb.se. Vill du också vara med? Klicka här.

Det är inte ofta jag ställer upp i tävlingar, men vad har man att förlora egentligen? Lite självförtroende kanske, men i så fall har jag inte så mycket att tappa. :)

The King.



Det är den 23 januari idag.
Grattis Billiam. Du är cool. <3

Mitt namn-minne må vara bra, men...

Min fantasi har aldrig varit till för att komma på namn. Mitt tomat-gosedjur som jag vann på Liseberg/Gröna Lund döpte jag till exempel till Tomat. Ett väldigt klyftigt namn tycker jag. Dessutom ljög jag för mina fröknar på dagis och sa att jag tyckte att Tomat luktade "hemma", bara för att jag hade lyssnat på ett band där de sa att deras gosedjur luktade "hemma". Egentligen luktade Tomat inte alls hemma, Tomat luktade jätteäckligt.

Jag minns när jag hade fått en ny docka, och tog med mig den till dagis. Jag skulle visa upp den för min dagisfröken Margareta. Men jag hade inte kommit på något bra namn än.

Margareta:
Vilken fin docka, vad heter den?
Jag: Den heter..eh...Marga...ROTA! Margarota heter den.

Nog för att det finns många fula namn här i världen, men det där är fasen något av det fulaste jag någonsin har hört. Och inte nog med att namnet var fult, det var ju så sjukt uppenbart att jag inte hade kommit på något namn när hon frågade. Margareta och Margarota liksom.

Min syster var däremot bättre på namn, hennes playdo-gubbar hette Knutte-bajas och Tittilillip. Ascoola.


Nu har jag gymmat färdigt.



Nu har jag varit på gymmet och pumpat lite, det var lugnt och skönt där idag. Tyvärr var jag ganska seg i kroppen, men körde så gott jag kunde i alla fall. På vägen hem var det en underbar himmel, och jag försökte springa hem för att hämta kameran. Men jag var för seg i benen för att springa, så jag hann inte. Det blev en bild på en halv-fin himmel istället. Dessutom blev den överexponerad eftersom det var så ljust ute.

Fredagskvällen ser ganska ensam ut för min del. Alla verkar upptagna med ditten och datten och verkar inte så sugna på att ställa upp på en Let's dance kväll. Tråkigt tycker jag, då måste jag ju kolla på det själv. Jaja, först blir det nog Coop Forum med mor och mormor.

Fredagsmorgon.

Idag hade vi inga lektioner, så jag passar på att vara hemma. Men självklart så ska jag plugga lite också, har en del saker som jag borde göra klart. Sedan ska jag ta mig till gymmet för att träna lite. Tyvärr måste jag vänta på en leverans vi ska få till huset, så jag vet inte när jag kan komma iväg. Surt, med tanke på att jag inte vill komma till gymmet när det är mycket folk.

Nu är det dessutom bara 8 dagar kvar tills jag får äta onyttiga saker igen. Det har gått helt sjukt långsamt. Men jag har i alla fall bestämt att jag får äta godis och sånt redan den 31:a januari eftersom det är en lördag. Annars kommer det antagligen bli så att jag äter hela veckan istället, bara för att jag får. Och det vill jag undvika. Är det okej tycker ni?

Nä, nu blir det frulle!

The fall



Hösten är nog den mest fotogeniska årstiden, även om sommaren har himla fint ljus.Egentligen har väl varje årstid sin egen charm. Sommaren har ljuset och all fin natur, vintern har sin is och snö, hösten har sina fina färger och våren har alla blommor. Men jag borde verkligen börja med modell-foto. Det vore ju verkligen jätteroligt. Däremot vet jag inte om jag har någon som vill ställa upp som modell, mer än Lina..


Nothing compares to a quiet evening alone.



Hur många timmar per dag tänker ni?
Jag syftar alltså på de lite mer djupa tankar än era filosofier huruvida korv är gott eller inte.

Torsdag

Dagen började dåligt, jag försov mig. Eller ja, jag gick upp en kvart för sent, och för mig förstörs hela morgonen av det. Av någon anledning tar jag alltid mycket längre tid på mig när jag är stressad, i vanliga fall har jag inte ett piss att göra i en halvtimme. Men nä, inte imorse.

När jag kom till skolan var det dags för matteprov(efter ännu en meningslös datorkunskap-lektion) och jag mådde sjukt illa. Huvudet värkte och det kändes som om jag skulle spy rakt över mattepappret, men jag höll mig och skrev provet. Jag har faktiskt ingen aning om hur det gick. Illamåendet gick i alla fall över lagom till matteprovet var slut. Varför är det alltid så med mig? Om jag planerar att gå hem efter en lektion för att jag mår dåligt så mår jag alltid prima när lektionen är slut.

Snickarna och rörmockarna fortsätter som vanligt i mitt hus, och nu har de råkat borra hål lite fel. Så nu har vi ett hål i köket, det är jättefint.



Update: Okej, det var inget borrhål. En av snubbarna har missade föremålet han skulle hamra på, så han råkade hamra hål i vårat tak. Det är ju ännu värre.

Pandor



Pandor måste ju vara något av det sötaste som finns. Det har alltid varit ett av mina favoritdjur, just för att de ser så sjukt gosiga ut. Jag har ju ett gosedjur som ser ut som en panda, och de har ju lyckats himla bra tycker jag. Dessa små djur ser ju precis ut som min vän som jag delar säng med. De ser så lugna och fina ut.

Fula skor.

Jag har aldrig gillat skor. Av någon anledning så är jag i princip den enda tjejen i världen som inte gör det. Som Blondinbella sa i sin videodagbok: "Om du vill göra en tjej glad, köp ett par skor.". What? 95% av de skor som finns att köpa är sjukt stört jättefula. Det är knasiga färger, former och material på dem allihop. Vi må vara tjejer, men de flesta skor på marknaden är fasen för fjolliga för vilken tjej som helst.


Ett par fjolliga skor från Halens.se som verkar kretsa omkring som ett virus i bloggvärlden.

Trots denna negativa inställning till skor så kom jag och Malin hem med ett par var idag. Ett par med klack, hög klack. Jag vet inte riktigt om jag kommer våga använda dem, jag har alltid tyckt att de där ljudet som klackar ger ifrån sig när de slår mot golvet är lite pinsam. Men vi får se.

Onsdagsmorgon.

Idag fick jag springa upp och duscha runt sju, trots att jag skulle gå upp en timme senare. Det var bara att duscha och sedan gå och lägga sig igen. Det var verkligen skönt, och på grund av duschen somnade jag aldrig djupt utan vilade bara och var sedan klarvaken när det var dags att gå upp. Underbart! Anledningen till min tidiga dusch var att rörmockaren skulle komma, och kanske stänga av vattnet.

Nu sitter jag i skolan och väntar på mitt PH. Eftersom jag var klar så tidigt åkte jag in hit, jag hade ingen lust att springa runt hemma när de höll på att banka och slå på övervåningen. Idag har jag min första naturkunskap-lektion. Det känns inte sådär fantastiskt roligt direkt, men jag ska göra mitt bästa.

De där fula minnes-bilderna.



Jag har märkt att jag inte tar lika mycket kompis-bilder längre. Ni vet de där halvfula bilderna som det ligger en massa fina minnen bakom? Med en systemkamera tar man inte lika mycket såna bilder, eftersom det lätt blir klumpigt att ta med sig den och bilderna på människor blir lite väl skarpa. Jag funderar på att blocka fram min kamera skrutt-kamera och bära med mig den just för att få lite bilder och filmer som speglar min vardag lite mer. Skulle vara roligt att kunna titta tillbaka på sedan, så jag ska fundera på det!

Tisdag



Idag hade vi vår första grafisk kommunikation-lektion. Vi hade det med vår handledare, och i princip hela lektionen gick åt att skratta åt hennes ljudeffekter. Plopp, puff, dong, donk.. Efter ett tag blev det himla roligt att höra det. Lektionen efter var på gymmet, där vi gick igenom allting och sedan fick jag springa 2 km på löpbandet.

Sedan åkte jag och Malin in till stan för att jag skulle köpa hörlurar på Webhallen. Webhallen är ett så himla mysigt ställe, och personalen kan man ju inte klaga på. Snygga killar som är några år äldre än oss liksom.. Vi kom även hem med lite andra grejer, trots att det där var det enda vi skulle köpa.

Ge mig sommarlov..


Sommar, sommar, sommar.

Den här filmen är typ två år gammal. Vi sitter i Linas segelbåt och jag sjunger jättefint. Det är inte en särskilt rolig film, men den ger så mycket sommarkänslor. Vi är liksom osminkade, fräkniga och har tunna kläder på oss. Mys!

Fyrverkerier..



Fyrverkerier är verkligen fantastiskt vackra. Jag blir alltid helt stum vid tolvslaget på nyårsafton, det händer så sällan och jag fascineras varje gång. Men är det inte konstigt egentligen, att det inte händer mer än en gång per år? Visst, det är någon som smäller i mellandagarna och någon strax efter nyår, men annars syns det aldrig. Möjligtvis på en hejdundrande invigning. Men man tänker sig ju att det skulle kunna bli en vardagsgrej, precis som godis har blivit någonting man får äta när man vill och inte bara på lördagarna.

Härliga måndag..

Jag sitter kvar i skolan, funderar. Vi såg just en helt sjukt äcklig film på temat, ännu en Mel Gibson-regisserad. Precis som Passion of the Christ alltså. De är så vidriga att man mår illa, speciellt jag med mina fobier för knivar och sår. Det spruta blod överallt hela tiden och jag blev illa berörd. Tårarna tryckte på ögonlocken och jag hade helst sprungit ut därifrån, men jag satt kvar.

Nu är jag skärrad, illamående och jävligt hungrig. Men hem vill jag inte åka riktigt än, eftersom vi har en snubbe hemma som fixar vårat badrum. Det var ju jätteroligt när jag kom upp imorse, hoppade in i duschen och när jag kom ut iklädd en för liten badrock så stod han där. Trevlig överaskning. Nej jag tar nog bussen som går klockan 16.00, så kan jag sitta och halvsova hela vägen hem.

En dag ska jag bli smart.

Ibland önskar jag att jag var smartare.

Jag önskar att jag kunde förstå saker som jag inte gör nu, se samband mellan olika saker och få ett utökat ordförråd. Jag önskar att jag var effektiv i mitt lärande och att jag var mer intresserad. Jag önskar att jag kunde läsa en vuxenbok utan att anstränga mig.

Men det kan jag inte. Jag kan aldrig, utan att få en bra förklaring, förstå någonting. Jag kan aldrig förstå betydelsen av en metafor om jag inte har fått den beskriven. Jag kan inte förstå en text som är annorlunda formulerade eller fullproppad med lite mer komplicerade ord.

Hur lär jag mig det?

Söndag.



Det är söndag, och det är kind of deprimerande. Men jag börjar inte förrän halv elva imorgon, och ska för en gångs skull inte åka till skolan tidigare. Det blir najs. Men å andra sidan mår jag inte så jättebra, jag har känt mig sjuk i flera dagar nu. Men det lär ju gå över lagom till skolan börjar. Toppen.

Har ni fina fötter?



Människor har så himla konstiga frågor nowadays. Hur ser fina fötter ut liksom?
 Och varför skulle jag pussa på dem?

Jim Carrey



Vi såg som sagt Yes man, med Jim Carrey. Och jag tycker att filmen faktiskt var himla bra. Det var en sån där enkel film, där man inte behöver tänka särskilt mycket för att förstå. Jag är ju ett stort fan av sånna filmer, eftersom film för mig ska vara någon form av avslappning. Filmen var rolig och det var mycket ironi vilket jag gillar. Jag tycker att Jim är en grym skådespelare som man alltid ler åt. Men den var absolut sevärd. Fyra av fem toasters i alla fall.

Yes man!


Snart ska jag åka in till stan för att gå på bio. Vi ska se Yes man. Det blir nog trevligt.

Kvällsdeppig..

Jag känner mig sådär kvälls-ledsen. En sån där hopplös känsla som man faktiskt inte kan göra så mycket åt. Det är bara att acceptera den och låta den ligga där och gnaga ett tag. Det finns ju inte någonting konkret att ta tag i, att tänka mer på, om man inte vet varför man är ledsen. Jag känner mig sjuk också, jag mår illa och har huvudvärk. Men det lär nog gå över snart.

Jag är i alla fall glad att Isabella inte åkte ut från Let's Dance. Jag tycker att det är roligt att se henne, det är ju i princip bara därför jag kollar på Let's Dance. Jag har ju inte varit ett dugg intresserad av programet tidigare, och egentligen är jag inte det nu heller. Jag har bara hamnat i någon liten fas tror jag.

Grattis!


Idag fyller min pappa år. Här är han i en blå T-shirt, lite snygg censur och en jävligt ful keps. Av mig och min syster fick pappa två skivor. The killers - Day and Age och Coldplay - Viva la vida+EP.

Grattis Pappa <3

Lilla gullefröken


Min handledare är faktiskt lite av en gullefröken, ibland. Jag hade nog inte noterat det om inte
Rebecca hade gjort det. Skön är hon ju i alla fall, hon kallade ett par tjejer för bimbos idag. Då blev jag glad.

Det gick fint att gymma, nu ska vi fira far min.

Fredag.

Hóla people! Idag var det helt onödigt för mig att gå till skolan, men det visste ju inte jag. Jag satt på en mattelektion som skulle vara repetition med det var det fasen inte, jag orkade inte lyssna på för fem öre. Jag klottrade i mitt mattebok istället. Jag åkte hem direkt efter lektionen i alla fall, jag pallade inte vara kvar eftersom jag inte har någonting alls att göra i pluggväg. Jag klagar inte.

Snart ska jag åka till gymmet tillsammans med Fialotta. Det blir nog skojj, jag har inte gymmat på flera månader. Klenis.  

Peace-period..



Jag har kommit in i en peace-period. Nu när jag äntligen vågar använda dem. Det fanns en tid då jag blandade ihop peace-märket och hakkorset. Det tog liksom ett tag innan jag insåg att märket betydde någonting bra. I början vågade jag liksom inte köpa tröjerna och sånt, jag var till och med skeptisk när folk sa att det var ett peace-märke. Men hur kunde jag tro att de sålde tröjor med hakkors på? Ibland är jag verkligen dum.

Peace!

Att vara källkritisk

Jag har aldrig varit särskilt källkritisk av mig. Jag har liksom inte förstått poängen riktigt, eftersom jag litar så mycket på andra människor. Varför skulle folk ljuga för? Jag har inte insett att det kan gå rykten, utan jag går på vad som helst. Men på senaste tiden har jag insett att jag faktiskt måste tänka efter lite.

När jag var i Egypten var det några svenskar som hade lärt försäljarna könsord på svenska, när de egentligen ville lära sig ett par svenska ord för att locka kunder.

Jag minns när jag skulle gå på min första gudstjänst. Det var för två år sedan, jag vet egentligen inte varför jag följde med Lina och Linda - men det gjorde jag. Vi gick in i kyrkan och Lina började prata om kollekt, alltså pengar som man skänker under gudstjänsten. Lina sa att man i slutet av gudstjänsten skulle kasta kollekten åt prästens håll. Jag satt alltså, i en och en halv timme, och var oerhört nervös att jag när det var dags skulle träffa prästen med mina kronor. Men precis när jag var beredd att kasta stoppade Lina mig och sa att hon bara skämtade.
Men hur skulle jag kunna veta det?

Varför ska man inte kunna tro på vad andra människor säger? Jag har alltid sett det som en självklarhet.

Torsdag


Min skola är schnygg.

Imorse hade vi inget varmvatten, det märkte jag när jag stod i duschen. Kul. Det var bara att bita ihop, jag har nog aldrig duschat klart så fort! Jag tog med mig kameran till skolan idag, men pallade inte fota särskilt mycket. Det var så stört kallt för fingrarna. Istället knallade jag in till Globen och köpte en datorväska, en parfym, örhängen och lite vindruvor. Om ett par timmar åker jag kanske till vårdcentralen och tar gardasil-sprutan. Inte taggad.

I've never been so lost



Jag är verkligen tom idag. Bekymrad utan anledning. Jag vill fotografera, men tiden på dygnet och vädret tillåter knappt det. Jag borde kanske ta med mig min kamera till skolan imorgon, tål att tänka på.

Things are shaping up to be pretty odd

Idag har jag varit tjurig och seg. Kanske beror det på att mattelektionen 9.10 var inställd och nästa lektion började 12.30. Eller kanske för att vi skulle ha en muntlig redovisning i engelska. Eller kanske för att mamma är gnällig idag. Eller kanske för att min datorväska har gått sönder och den nya jag tänkte köpa var slut. Jaja, jag tröstar mig själv med att jag faktiskt gjorde ett kap idag. Panic! at the discos "nya" skiva Pretty Odd gick på 30 kronor på Åhléns city idag. Hallelujah liksom.

Panic! är inte som alla andra, det är väl därför jag diggar dem. De är pretty odd om man säger så, och det är så himla underbart att det finns sånna. För jag har så totalt tröttnat på radio-musiken som spelas. Rihanna, Justin Timberlake och Ne-Yo kan ju slänga sig i väggen.


Tisdag.

Hej!
Idag pratade jag med läraren som gjorde mig arg och ledsen igår. Jag läste mål och kriterier, och hon hade inte särskilt mycket att säga till om. Vi får se om mitt samtal med henne gav resultat, det känns i alla fall mycket bättre nu. Jag är glad att jag klarar av att ta tag i saker och ting nu, det gjorde jag absolut inte tidigare.

Dessutom verkar det som att jag får MVG på en till del av Medieproduktion-kursen - fotodelen. Det känns ju helt fantastiskt om det skulle vara så, mitt favoritämne liksom. Kul!

Hemmagjorda hamburgare är gott, och skolmat suger.
Over and out.

Vi renoverar lite..



Jag som var så sugen på att bada.

Våren är välkommen nu.



Jag längtar till våren nu faktiskt. Vinter i all ära men om det ska vara såhär grått kan det lika gärna bli lite grönt och ljust ute. Det känns lite halvruttet att inte ens hinna äta en liten macka efter skolan innan solen har gått ner. Jag har liksom lust att fota, men mörkret hindrar mig lite.

Jag är lite känslig.



Jag höll på att börja gråta framför en lärare idag, jag kände mig lite känslig. Så jag började halvt gråta på bussen med Lina i luren istället. Känns lite knas, men jag tror att jag är inne i en humörsvängnings-period. Jag blir arg-glad-ledsen mest hela tiden. Och sen var min lärare så himla bajs att tårarna var påväg. Menmen, jag lever.

Barndomen sätter sina spår.

Jag minns när jag var liten, när jag gick på dagis. Jag och tvillingarna som gick på mitt dagis ville gunga. Vi sprang till gungorna, upptäckte att den var upptagen och körde bort personen som gungade. Vi fick en rejäl utskällning.

Jag minns en annan gång när Lina och jag var de enda kvar på dagis, förutom Adam. Vi upptäckte att vi kunde rycka av håret från vårat huvud, så det gjorde vi. Vi slet och slet, och samlade ihop allt hår vi drog loss - vi tog även upp lite som satt fast i mattan. Sedan gjorde vi ett fågelbo av allt hår, det blev jättefint och vi var hur stolta som helst.  Vi gick och visade upp den, och fick en utskällning här med.

De här utskällningarna satte sina spår.

Jag lärde mig att följa regler, vilka det än var. Jag var alltid rädd att få en utskällning, och gjorde alltid som man skulle. Nu har jag växt upp, och jag ifrågasätter. Men jag bryter fortfarande inte mot regler, jag tycker att det är lika obehagligt nu som jag gjorde då. Jag har aldrig sett någon mening med att göra någonting jag inte får, då jag alltid har sett konsekvenserna negativt. Därför såg jag inte heller framför mig att jag skulle dricka eller röka innan jag fyller arton år, jag får inte och ska alltså inte göra det. Jag har aldrig sett någonting konstigt med det.

Jag växte upp på det sätt som många vuxna vill att vi barn ska göra, jag tog utskällningen precis som det var meningen. Men istället för att jag kallas duktig eller smart, så ifrågasätter människor mig istället. Varför gör inte du det? Varför tycker du inte så? Vad mesig du är! Det har blivit en självklarhet för många att bryta mot regler, hur små eller stora de än är. Jag som inte bryter mot regler blir en tönt.

Apelsin är gott.


Jag har inte hunnit leka med min lilla studio särskilt mycket än. Det har liksom inte blivit av bara. Och nu har mamma visst tagit ner den nu när vi röjer i badrummet. De påstod att den skulle bli jättesmutsig när de gick förbi med skitiga grejer, så det var väl bara att nicka och le. Jag som ville lära mig allt på en gång. Det får visst vänta lite. Men ja, apelsin är gott.

Julen är över.



Nu är julen slut på riktigt, eftersom vi har kastat ut julgranen. Men julen har ändå varit borta ett tag känns det som, man har ju nästan hunnit börja längta till nästa jul. Men tja, julen är i alla fall över för den här gången. Det var en fin jul.

nu blir det kinamat.

Ibland är jag lite hjälpsam faktiskt.

Idag har jag varit duktig. Jag jobbade först i två och en halv timme, för pappa då alltså. Jag satt och ritade om en massa ritningar på datorn, tröttsamt men enkelt. Sedan kom min syster och behövde hjälp, så jag har suttit och fyllt i en massa dagismaterial med tuschpenna.

Tänk om man gick på dagis igen. Jag brukar alltid kika på barnen som springer omkring på dagis-gården utanför vårat fönster i skolan. De springer runt i söta overaller och knuffar omkring en lastbil. Sedan går de in och försöker att lära sig att fläta, knyta en rosett eller kanske lära sig hur en fågel ser ut. Livet ser så enkelt ut, så nytt och så annorlunda. Jag minns att jag stormtrivdes på dagis. Jag önskar att jag hade kvar den nyfikenhet som man hade då. Men det har jag kanske, fast de är mer inriktade på mina intressen än om allmäna saker som jag borde lära mig.


Lördag.

Idag har jag flängt runt i staden hela dagen. Först träffade jag Anna, vi gick omkring och kollade på lite allt möjligt. Vi hamnade på donken där vi drack lite vatten och satt och pratade, det var länge sedan vi sågs så vi hade en del att ta igen. Sedan gick vi och kollade på demostrationen som höll på vid kulturhuset och enda till kungsträdgården, de protesterade mot Israel och Gaza(?) och hela faderullan.

Sedan mötte jag upp Elin, Jenny och Mikaela och Anna drog sig hemåt. Vi tjejer gick en stund i Gallerian innan vi beslutade att vi skulle gå på Muséum istället. Vi gick till Moderna där vi kollade på konst av Max Ernst, aldrig hört om honom förut - och jag kommer antagligen inte kolla på honom något mer heller. Jag önskar att jag förstod konst, men jag gör helt enkelt inte det. Jag ser bara en dålig målning, och ibland en lite bättre variant. Men målad konst har aldrig intresserat mig, jag är mer inne på fotografisk konst i så fall. Vi satt i alla fall och diskuterade konst med en pensionär där inne på museet, innan vi knallade iväg till ett fik där de andra köpte lite av varje.

Kändisar of the day: Robyn och Robin Ericsson(idol)!

Fredagen.

Well hello.
Jag och mamma åkte till Nacka forum idag och kikade, gud vilken skillnad det är där om man jämför med hur det var innan. Men tja, som vanligt fick jag inte med så mycket hem. Jag och Lina möttes för att kolla på Lets dance, det var jättetrevligt. Blondinbella såg glad ut, och dansade helt okej. Liiite högre poäng kunde hon fått, jag tycker absolut att hon ska få stanna kvar ett par veckor till, minst.

Sedan kollade vi på Eurotrip och sedan körde Emil hem mig, med Lina i bilen såklart. Han tyckte inte att vi skulle gå själva i  mörkret, snällt tycker jag. Tråkigt att det ska behöva vara så bara.

Till vilken nytta?


Foto: Jag

Nu har jag varit duktig. Jag har skrivit klart min debattartikel och snart gjort klart mitt prov i matte. Det känns lite skumt att skriva ett prov hemma. Och att vår lärare säger "ni får fuska om ni vill" känns bara knas. Men det visar att han har förtroende för oss, det är upp till en själv om man vill lära sig och vara ärlig eller om man vill framstå som ett geni. Det känns rätt meningslöst att fuska, det kommer ju fram in the end i alla fall. Har ni fuskat någon gång?

Sånt där tråkigt.

Shit pommes, är klockan så mycket! Jag satt här och trodde att klockan var sju, men det var visst halv elva. Jag slutade tidigt idag, redan halv tolv. Jag åkte hem, kollade på film och somnade på soffan. Hur kan det vara så skönt men ändå så himla obekvämt? Jag åkte i alla fall och tränade med mamma idag, och det var väl där tiden flög iväg.

Imorgon ska jag plugga hemifrån, eftersom vi inte har några lektioner och jag gärna sitter hemma med de saker jag har att göra. Efter det ska jag troligtvis till Nacka Forum med mamma, eftersom jag är i behov av lite allt möjligt. Kvällen spenderas antagligen med Lina, framför Lets Dance.

Nej, bastun lockar. Jag fryser ju naglarna av mig.

Tiden läker inte alla sår, men de flesta i alla fall.



Jag är nog rätt anti förändringar. Jag tar dem alltid lite för hårt, blir lite för ledsen. Det är som att läsa ut en bra bok, man vill ju inte att det ska sluta där. Jag tog det väldigt hårt när vi lämnade skolan, och jag förvånade mig själv över hur känslig jag var gällande kärlek. Men, tiden läker sår kan man väl säga. Jag har ju varit med om  det ett par gånger nu.

Trots det är förändringar inte särskilt positivt i mina ögon, om man inte har tröttnat på det tidigare förståss. Det känns som om jag går igenom en massa små förändringar nu, och det känns inte sådär himla bra. Men, det är nog behövligt.

Det finns hopp för mänskligheten..

Människor har varit himla fina, och mänskliga, på senaste tiden. Denna gång syftar jag inte på mina vänner, även om de också är det, utan främlingar. Människor jag har träffat i en microsekund gör en god gärning, och det är någonting som har fått mig att le flera gråa dagar.

Busschafförer som stannar bussen mitt på en väg för att plocka upp mig när jag inte hade hunnit till hållplatsen, främmande människor som håller upp dörren lite extra länge för att jag ska kunna slinka förbi, människor som släpper förbi mig i kön utan någon specifik anledning, människor som tar upp saker som jag tappar. Det är sånna småsaker som man önskar att man själv gjorde oftare, förutom möjligtvis att stanna en buss - det är lite svårt för min del. Men små gester bara, att vi hjälps åt och att vi är trevliga mot varandra.

Det är så tråkigt att det är så många sura miner överallt, otrevliga kommentarer av stressade människor. Men de här människorna fick mig att le. Jag ska satsa på att ta vara på varje möjligt tillfälle, och göra goda gärningar jag med.

I used to hang on every word, each lie was more absurd.



Jag är tjurig. Jag hatar att vara det, det är så jävla tråkigt. Men är jag tjurig, så är jag tjurig. Varje låt som slumpas har en deppig handling, varje människa säger någonting som inte passade alls till mitt humör, varje måltid smakar lite sämre. Tröstäta får jag inte göra heller, tur det.
Jag är ful. Hejdå.

Allmänt blajj.

Jag sitter i skolan och väntar på att engelskalektionen ska börja. Jag är hungrig, trots att vi precis har varit nere i matsalen. Men det blev bara lite morötter och ris, eftersom grytan verkligen såg ut som om någon redan hade tuggat den. En macka skulle varit gott, men skolan har börjat med ett margarin som smakar mjukost, äcklig mjukost.

Jag vill åka in till stan, sätta mig på ett café och bara mysa med en kopp varm choklad. Men nä, nyttig månad var det ja. Nyttig månad är det sämsta jag någonsin uppfunnit, det suger verkligen bulle. Att äta onyttigt är njutningen med livet, seriously. Jag har alltså tagit bort min njutning med livet, i en månad. Stupid. Trots det här börjar ju faktiskt abstinensen avta, vilket i och för sig är positivt. Kanske kommer allting kännas bra om ett par dagar, eller så gör det inte det.

Nä, jag ska sluta tycka synd om mig själv. Jag lever ju ändå på morötter och vindruvor, helt okej ändå.

Imorgon startar rutinerna


Modell: Felicia
Foto: Jag


Imorgon ska man gå upp tidigt, äta en halv-äcklig frulle, skynda till bussen, åka buss i en evighet, gå av bussen och vända stegen mot Globen, ta fram access-kortet och dra upp dörren, kliva upp för trapporna, klämma in alla saker i skåpet och sätta sig på en mattelektion. Inte taggad.

Men det blir skönt att få rutiner igen, och jag ska väl inte klaga egentligen.

Pin-koden.

Har ni tänkt på när ni står vid en bankomat, eller när ni ska betala ett par byxor med kortet. Du drar kortet, alternativt sätter in chip-delen, och ska sedan slå in din kod. Märker ni att för varje siffra så låter det annorlunda när du trycker på knapparna, om du inte har samma siffra i din kod. Precis som när du slår in siffror på telefonen.

Varför är det så? Vi har sett att det finns människor med alzheimers som kan memorera helt störda saker i huvudet, det finns lätt någon som kan memorera ljudet på varje siffra, det är trots allt bara 10 siffror. Det finns säkert någon smart anledning till de här ljuden, som att döva ska kunna slå in en kod. Men då tycker jag att de borde sätta in sånna där prickar istället.

Jag vill faktiskt inte att någon ska kunna lista ut min kod.

Patrick-dag.



Idag ska jag träffa
Patrick! Vi har inte träffats på hela lovet, så det ska bli trevligt! Vi har en del plugg att ta igen, men det är bara roliga grejer så det går förhoppningsvis snabbt. Så vi ska nog hinna hitta på lite annat o-pluggigt också.

The bear.


Foto: Jag

Jag knallade runt i stan en stund, och fick några småsaker med mig hem. Idag har det faktiskt kännts helt okej att inte äta onyttiga saker, kanske håller jag på att vänja mig. Vi får se ikväll, det är alltid värst på kvällen. Ikväll ska vi se på Björn Gustafsson-DVDn. Spännande! Nu ska jag skala potatis. Ciao.

Shoppa, blä.

Jag hatar min mobil idag. Den ringde inte imorse, jag som hade planerat att gå upp tidigt. Men nä, halv ett kom jag upp istället för klockan tio. Surt. Men jag ska skynda mig in till stan för att köpa ett par smågrejer, inte alls sugen måste jag erkänna. Det är sällan jag är det, det är så sjukt tråkigt att shoppa. Varför är jag den enda tjejen i världen som tycker det?

Jag hör av mig.

Shut your eyes and think of somewhere


Modell: Adam
Foto: Jag

Jag har inte fotograferat ögon på länge. Det är nog ett av mina favoritmotiv, eftersom irisarna jämt är så himla balla. Det är nog inte många som noterar hur fantastiskt fina de är, jag minns att jag inte gjorde det förrän jag såg min systers bruna ögon i solljuset när hon noppade mina ögonbryn för ett par år sedan.

Men mina modeller är alltid grymt otåliga, jag minns att Adam suckade hela tiden när jag tog bilden ovanför. Jag kör ju på tills jag har fått en hyfsad bild, fotografering är nog de enda jag har tålamod med. Men jag får försöka hitta en modell snart, det vore najs.

Snö, tack.


För att få inlägget lite somrigt sådär...

Så fort man knallar utanför dörren så sticker det något fruktansvärt i näsan, jag är inte riktigt van vid kylan känner jag. Om det nu ska vara såhär kallt, kan det inte börja snöa också då? Jag vill åka pulka, spela fotboll i snön och mula människor. Jag vill pulsa i snö och känna ett par snöflingor tränga sig in under jackan. Men nä, den lilla snön som ligger på marken här i tyresö skulle knappt bli en sketen snöboll. Imorgon ska det snöa, annars vill jag ha sommarlov. Punkt.

Vuxna människor är komplicerade.

Ibland har jag bara så svårt att förstå hur vuxna människor fungerar. De verkar ha så sjukt mycket erfarenhet och kunskap, som de har haft med sig hela sitt liv. Men trots detta, så förtränger de just det som vi unga tycker är viktigt. Förståelsen. Hur många år de än är, och hur jobbig tonårsperiod de sägs ha haft. Så förstår de oss aldrig. De glömmer hur det är att vara tonåring, vad vi prioriterar och hur man borde hantera det. Även om de insisterar att de förstår precis.

Är det någon som har sett filmen "små genier"? I filmen sägs det att barn upp till ca 3 år är genier, att de har svar på alla livets frågor. Men när de fyller 3 år, så går de över till de vuxnas sida. Den ointelligenta verkligheten, där de måste lära sig allting från början. Ibland tror jag nästan att det är samma sak för vuxna, att när de blir föräldrar så går de över en gräns där tappar de förståelsen för oss.

Visst, jag förstår att föräldrar bara vill sitt barns bästa i de flesta lägen. Men samtidigt har de varit i våran situation tidigare, och borde förstå att vi behöver frihet. Vi behöver göra egna misstag och gå våra egna vägar. Självklart finns det gränser, men de kan inte skydda oss för alltid. De kan självklart inte tillfredställa oss i alla lägen, men ibland kan de väl åtminstone tänka sig in i situationen. Leta igenom lite minnen eller något annat trevligt, de har ju för fasen gått igenom precis samma sak som vi gör.

Tjejkväll.


gammal bild..

Idag ska vi ha lite tjejmys i mjukisbrallor. Vi ska fixa grönsaker med dipp, och förhoppningsvis lite vindruvor!
Trevlig kväll allihopa!

Mys med Lina.

Igår jobbade jag med pappas ritningar i ett par timmar, det var helt okej. Jag ska bara rita en massa symboler i Visio. Totally värt pengarna jag tjänar. När klockan närmade sig tre knallade jag iväg till Lina för att träffa henne lite. Egentligen skulle jag bara vara där i två timmar, men det slutade med att jag stannade i tolv. Jag sov alltså där, och väcktes lite titt och tätt under natten när Lina i sömnen försökte härma hunden. Det gick ganska bra för henne, men mindre bra för mig som försökte sova.

Lina har också en nyttig månad, och det var rätt kämpigt för oss att hitta någonting lite lyxigt att äta till filmen. Deet blev en varsin morot. Men man ska inte underskatta morötter, det är en delikatess. Vi såg The number 23, med Jim Carrey. Förvånadsvärt bra film faktiskt, inte sådär förutsägbar som många filmer är nuförtiden. Den var annorlunda, och det var kul att se att Jim Carrey faktiskt kan spela seriösa roller.

Sen ska vi säga grattis till Tiger som fyller år idag, Lina och jag har redan ringt och sjungit för henne! :)


Lite smått och gott.

När vi kom hem från Adam satte vi på filmen 1408, och jösses. Jag vågade knappt titta en stund där i mitten, just sånna här filmer tycker jag är ruskigt obehagliga. Jag skrek och hoppade till om vartannat. Men mot slutet blev den lam och mesig, men mitten..inte najs. Men jag är ju lite av en fegis.

Första dagen på året börjar lida mot sitt slut, och jag har hittills hållt mitt lilla inte-äta-onyttigt löfte. Men det är svårt såhär på kvällen, speciellt när man åt en tidig middag. Och nu börjar det bli för sent för en nattmacka. Jag vet inte hur jag ska klara den här månaden. Men folk höll faktiskt pepparkakor framför näsan och jag sa bestämt nej.

Nu börjar jag faktiskt längta till Let's dance, för första gången. Jag har alltid bojkottat det, men nu tycker jag att det kan bli intressant när både Kitty Jutbring och Blondinbella är med. Lina - du, jag och Let's dance?

Guitar hero och lite räkor.



Jag är på tjurigt humör, och orkar inte ta tag i någonting. Kanonstart på året med andra ord. Vi ska i alla fall hem till Adam och äta middag, det blir nog lite Guitar Hero spelande om jag får bestämma.

Trevlig kväll folket, jag återkommer nog inte allt för sent.

Fyrverkeri-bilderna!









Så..hur var eran nyårsafton? Min var mysig.

Året i bilder.

Januari


Jag började det nya året med att bli magsjuk 4-5 gånger. Jag började det sista terminen i nian och hade extrem prestationsångest. Vi åkte till Falun för sista gången, och jag fick åka dit på onsdagen eftersom jag ännu en gång blev magsjuk.

Februari

Jag hade fortfarande ångest över skolan, och umgicks sjukt mycket med Felicia. Bilden är från vår första stockholm by night fotografering. Jag gjorde mina första gymnasieval.

Mars

Det hände inte särskilt mycket den här månaden, men den sista veckan åkte vi till Teneriffa i alla fall. Felicia fyllde år och jag bjöd henne på Ben n' Jerrys.

April

En random bild på Lina tagen i April. Månaden när jag fyllde år, jag publicerade min novell och Den magiska penhållaren blev klar!

Maj

Anna, jag och Felicia tog mysiga bilder i stan, Lina och jag var på vår första P3 live och insåg till min fasa att balen närmade sig. Just det, i april fick jag en bal-dejt.

Juni

Vi hade bal på slottet, och slutade i KS. Jag grät varje dag i flera veckor, och gick på fotbollsmatcher i Kungsan. Och ja, sommarlov.

Juli

Lina och jag åkte på en underbar kryssning till Tallin, jag njöt av sommarlov och började sedan mitt första sommarjobb.

Augusti

Jag slutade jobbet, njöt av sista delen av sommaren, träffade äntligen Anders igen och började gymnasiet. Jag gick dessutom på fler P3 live och tv-inspelningar. Min kassa period startade.

September

Jag gick på Sugarplums konsert, och såg dem på Bengans. Klassen åkte till Saltis och jag lärde känna Patrick.

Oktober

Jag försökte vara modell för Patrick, och misslyckades. Jag intervjuade min favorit-lärare(fd) och reste ännu en gång utomlands, till Kreta.

November

Jag började lära mig illustrator och gick på P3 live. Jag jobbade på julmarkanden, Obama blev president och jag blev otaggad på allting som hade med skolan och mig själv att göra.

December

Jag gjorde allting som man bör när det är jul, gav upp att kolla på julkalendern, fick en ministudio i julklapp och mådde helt okej.

Ganska så händelserikt år ändå, med många byten av miljöer och humör. Men det var i alla fall 2008.

Nu lämnar vi ännu ett år!

År 2008 har lämnat oss, och det känns alltid lite konstigt. Helt plötsligt ska man minnas att det är ett nytt tal att skriva, vilket man inte riktigt göra förrän i april-maj. I alla fall jag. Det är ungefär som när man börjar en ny årskurs, jag går alltid ett halvår och säger att jag går i den tidigare årskursen.

Mitt 2008 har varit både ris och ros kan man säga. Det var med tungt hjärta som jag lämnade KS för att börja gymnasiet, och det är ingenting jag har kommit över ännu. Jag vet att jag är en av de som tog det sämst, jag har visst svårt att lämna saker som känns bra. Jag är rädd att saker ska bli sämre, och på flera vis så blev det faktiskt det. Trots det så känns allting faktiskt helt okej.

Jag hade den värsta perioden i mitt liv, och det är inte någonting som försvinner. Jag har mått så psykiskt dåligt det här året att jag inte har kunnat ta hand om andra människor på det sättet som jag har velat. Istället för att vara en ödmjuk, omtänksam och positiv tjej så har jag varit otroligt egoistisk. Det är någonting som tynger mig ganska mycket, eftersom jag inte trodde att jag kunde sjunka så lågt att det gick ut över andra. Men det har det gjort, och det är någonting jag måste tänka på det här året.

Men om man ser saker från den ljusa sidan så lämnar jag 2008 med mycket erfarenhet och glädje. Mina vänner har varit de bästa på jorden, och jag har trivits fantastiskt bra med dem. Jag har dessutom blivit mer självständig i och med jobb och gymnasium, och har lyckats lära mig att på flera sätt fejka ett bra självförtroende.

Jag startar 2009 med en godis, chips och bakelsefri månad. Det kommer att göra gott.