Petras blogg -

Maybe I'm a little confused, it's not your fault

gamla bilder

Ibland är livet svårt. Jävligt svårt.

2011-09-24 @ 22:46:56 Permalink Fotografier Kommentarer (2) Trackbacks ()

Obekväma situationer

Det som är mest awkward på jobbet (Friskis & Svettis) är att det titt som tätt kommer in folk man känner igen. Och det är ganska sällan de närmasta vännerna som knallar in, utan det är de här jag-vet-inte-om-jag-borde-säga-hej-vännerna. Detta är superknepigt, då vår policy, precis som alla andra ställen, är att man säger hej när någon kliver in och hejdå när något lämnar.

Jag måste alltså säga hej i situationer där jag i vanliga fall skulle vilja skita i det. Och alla vet ju inte om att jag måste säga hej. Jag tror de flesta förstår vad jag menar. Vem har inte klivit på bussen och sett någon man känner igen, och varit i valet-och-kvalet om ifall man ska säga hej eller inte. Vem har inte någon gång förstenat tittat ut genom fönstret i hopp om att personen man kände igen bara ska knalla förbi.

Helt jävla onödigt egentligen. Kan vi inte bara vara glada och säga hej.
Antar att det har att göra med att man inte vill ha den här extremt pinsamma tystnaden som troligtvis skulle uppstå om man valde att slå sig ner brevid personen.

2011-09-22 @ 00:55:35 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sjukligheter

Ni vet när man under flera dagars tid har konstiga symptom? Man knallar upp för trappan, och det känns som man just har sprungit ett maratonlopp. Man vaknar på morgonen, och kan verkligen inte ta sig upp ur sängen. Maten man äter smakar konstigt och tråkigt. Till en början tar jag för givet att jag har träningsvärk, är lat och äter tråkig mat. Men sedan inser man att fan, man kanske inte mår helt prima helt enkelt. Jag hatar att vara sjuk på det här sättet, för att det inte finns ett piss man kan göra. Man mår inte tillräckligt dåligt för att inte fortsätta som vanligt, men samtidigt mår man inte tillräckligt bra för att göra allting som man bör göra.

Jo, jag mår sådär just nu, och har gjort det i ett par dagar. Kändes ungefär som jag vaknade upp efter en svår boxningsmatch imorse. Helt mörbultad, och kunde knappt öppna ögonen.

Man har ju ändå gått igenom det här ett par gånger under sin livstid. Och trots detta tar det alltid rätt lång tid för mig att komma på att jag möjligtvis är sjuk. Inget botemedel kan jag komma på heller. Så idag blir det jobb i alla fall.

glad tjej

2011-09-21 @ 13:31:22 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

You don't need me, like I need you

Det finns många saker jag skulle behöva skriva. Men det mesta är ingenting jag vill dela med mig av offentligt.
Jag är så osäker, förvirrad, ensam.

2011-09-17 @ 21:23:39 Permalink Fotografier Kommentarer (1) Trackbacks ()