Ibland har jag bara så svårt att förstå hur vuxna människor fungerar. De verkar ha så sjukt mycket erfarenhet och kunskap, som de har haft med sig hela sitt liv. Men trots detta, så förtränger de just det som vi unga tycker är viktigt. Förståelsen. Hur många år de än är, och hur jobbig tonårsperiod de sägs ha haft. Så förstår de oss aldrig. De glömmer hur det är att vara tonåring, vad vi prioriterar och hur man borde hantera det. Även om de insisterar att de förstår precis.

Är det någon som har sett filmen "små genier"? I filmen sägs det att barn upp till ca 3 år är genier, att de har svar på alla livets frågor. Men när de fyller 3 år, så går de över till de vuxnas sida. Den ointelligenta verkligheten, där de måste lära sig allting från början. Ibland tror jag nästan att det är samma sak för vuxna, att när de blir föräldrar så går de över en gräns där tappar de förståelsen för oss.

Visst, jag förstår att föräldrar bara vill sitt barns bästa i de flesta lägen. Men samtidigt har de varit i våran situation tidigare, och borde förstå att vi behöver frihet. Vi behöver göra egna misstag och gå våra egna vägar. Självklart finns det gränser, men de kan inte skydda oss för alltid. De kan självklart inte tillfredställa oss i alla lägen, men ibland kan de väl åtminstone tänka sig in i situationen. Leta igenom lite minnen eller något annat trevligt, de har ju för fasen gått igenom precis samma sak som vi gör.