Människor har varit himla fina, och mänskliga, på senaste tiden. Denna gång syftar jag inte på mina vänner, även om de också är det, utan främlingar. Människor jag har träffat i en microsekund gör en god gärning, och det är någonting som har fått mig att le flera gråa dagar.

Busschafförer som stannar bussen mitt på en väg för att plocka upp mig när jag inte hade hunnit till hållplatsen, främmande människor som håller upp dörren lite extra länge för att jag ska kunna slinka förbi, människor som släpper förbi mig i kön utan någon specifik anledning, människor som tar upp saker som jag tappar. Det är sånna småsaker som man önskar att man själv gjorde oftare, förutom möjligtvis att stanna en buss - det är lite svårt för min del. Men små gester bara, att vi hjälps åt och att vi är trevliga mot varandra.

Det är så tråkigt att det är så många sura miner överallt, otrevliga kommentarer av stressade människor. Men de här människorna fick mig att le. Jag ska satsa på att ta vara på varje möjligt tillfälle, och göra goda gärningar jag med.