Jag är nog rätt anti förändringar. Jag tar dem alltid lite för hårt, blir lite för ledsen. Det är som att läsa ut en bra bok, man vill ju inte att det ska sluta där. Jag tog det väldigt hårt när vi lämnade skolan, och jag förvånade mig själv över hur känslig jag var gällande kärlek. Men, tiden läker sår kan man väl säga. Jag har ju varit med om  det ett par gånger nu.

Trots det är förändringar inte särskilt positivt i mina ögon, om man inte har tröttnat på det tidigare förståss. Det känns som om jag går igenom en massa små förändringar nu, och det känns inte sådär himla bra. Men, det är nog behövligt.