Efter en vecka på Maui tog vi ett litet skakigt plan, med EN flygvärdinna som gjorde allting och hade ett stort colgate-leende på läpparna konstant under hela flygresa, till Oahu. Och närmare bestämt Honolulu. Honolulu var inte alls vad jag hade tänkt mig. Det var en stor kontrast till lugna paradisön Maui. Jag hade väl tänkt mig att alla Hawaii-öarna skulle vara rätt lika, men det här kändes som att komma till ett mini-New York. Vi åkte dit under Thanksgiving, och åt en otroligt lyxig Thanksgivingmiddag: Halvsunkig pizza på en sportbar där alla kollade på någon amerikansk fotbollsmatch som jag verkligen försökte förstå mig på.


Solnedgång på Waikiki Beach. Alla delar av Honolulu kändes inte som New York.


Black Friday-rean startade, och vi gick alldeles för långt för att hitta ett Walmart. Blev inte mycket shopping den natten trots det.


Thanksgiving/Jul-parad.


Riktigt kul att se faktiskt. Alla High schools ställde upp med sina orkestrar, tänk om vi också hade sånt!


Pearl Harbor-survivors åkte i paraden. Det var coolt.

Vi åkte även till Pearl Harbor, såklart. Jag var inte särskilt insatt, men det var coolt att se, och självklart väldigt sorgligt. Det ironiska var att det kryllade av japaner på Honolulu. Jag såg mer japaner där än amerikaner. Även vid Pearl Harbor var det ett par stycken. Hade jag varit Japan hade jag faktiskt inte vågat åka dit.


Pearl Harbor.


En del av de som dog i Pearl Harbor, på Arizona.

En del av Arizona som syns ovanför vattenytan

Vi åkte runt en hel del, och såg olika delar av ön. Var på någon outlet och några stränder. Levde ganska chill bara, helt enkelt.


Vi åkte till Dole-stället och kollade på ananaser. Konstigt.


Bankomat på Hawaiianskt vis. In the middle of nowhere.


Undvek bad ganska mycket där, eftersom jag hade sår som var tvungen att tvättas med sprit och sådär.


Krabbis


Vi bestämde oss för att göra en plojj av vårat gamla familjefoto från typ spanien 1996.


Som sagt, ett litet New York.


Ännu en krabbis.


Jag hängde i en lian!!! Coolt. Inte lika flexibel som de i Tarzan.


Vi åt supersmarrig pasta på en italiensk restaurang när mamma och pappa firade deras 25-års bröllopsdag.


Till efterrätt: Yoghurtland. Sedan åkte vi vidare till New York på kvällen.

Yoghurtland. Det var ett ställe jag hade bestämt mig redan innan vi åkte till USA att jag ville besöka. Det är ett ställe med yoghurtglass i massa smaker, och sjukt många toppigs(Reese's, kakdeg, browniebitar, jordgubbar, såser, you name it) och allting är självserverat. Man kan ta själv av alla olika smaker av både glass och toppings, och sen betalar man för vikten. Både pappa och jag var hooked efter första gången vi var där. En dag var vi där två gånger.

- Don't pity the dead, Harry. Pity the living. 
                                  Albus Dumbledore

Har bestämt mig för att kolla på the OC igen. Alla säsonger. Ingen serie ger mig mer humörsvängningar, men jag ska stå ut. Någonting måste jag ju göra i min ensamhet. Seth är bäst.

 

Hej kompisar. Är lite seg på bloggningsfronten just nu. Oscar, min dator alltså, är ovanligt seg, så jag försöker fixa det innan jag fixar Honolulu-inlägget. Sitter i min hi-hoodie, som faktiskt är från Honolulu. Hi = Hawaii. Gulligt tyckte jag. Min kropp är rätt död, då Felicia och jag har tränat hårt två dagar i rad. Väldigt skönt. Tror minsann att jag förtjänar lite chirre ikväll.

Snyggt att min mobil matchar med både min tröja och gardinerna i bakgrunden, haha

Det är dags att summera året. Svårt. Det känns som att det här året har tagit så sjukt lång tid. Det känns som helst sjukt länge sen som jag hade praktik, som gick helt åt skogen. Jag och min handledare fungerade inte alls. Eller ja, jag fungerade inte med henne. Hon fungerade tydligen kanonbra med mig och grät när jag slutade. Det var en väldigt konstig människa. Jag fick uppleva en hel del grejer med henne, så det var absolut inte bortkastad tid. Men det fungerade bara inte. Jag hann även med en Spanienresa, precis när hela den pannkakan tog slut.

Resten av våren var bara förberedelser för studenten, och fokus på Malins och mitt projektarbete. Jag spenderade inga pengar alls, förutom till just studenten. Min syster gifte sig också. Jag hade konstant ångest för hur fasen jag skulle klara det budget-mässigt. Men det löste sig ju på något vis. Studenten och allting runt omkring det var jävligt intressant. Jag skulle inte, som många alla gör, säga att det var den bästa dagen i mitt liv. Däremot är det en dag värd att minnas. Och det var jävligt roligt. Första skivan var en glad överaskning, och den bidrog absolut till en personlig utveckling för mig, och alkoholen blev ett lite mindre problem. Att jag dessutom hade en överaskning som ringde på dörren morgonen efter studenten gör det ännu mer minnesvärt.

Jag hade min sämsta födelsedag någonsin. Ensam och jävlig. Dessutom fick jag reda på att konserten som jag hade längtat efter så mycket blev framskjuten 11 månader. Happy fucking birthday. Haha. Jag drog i alla fall till England under sommaren, eftersom biljetterna redan var bokade.

Under hösten har jag tagit en kurs som hette Digital grafik och illustration. Inte en särskilt intressant kurs, men helt okej. Jag började även jobba på Friskis & Svettis. Förutom det sökte jag en hel del jobb, men det var lite motigt eftersom jag skulle åka iväg i tre veckor, och det helt enkelt inte gick ihop med ett nytt jobb. Och ja, USA skriver jag ju en enskild resumé om. En 2011-lista känns faktiskt nödvändig. Dessutom har jag lite abstinens. Det var länge sedan man höll på med listor. 

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
- Jag tog studenten, var på bröllop och jag började på högskola.

Har du några nyårslöften?
- Jag har inte kommit fram till några ännu. Men att sluta bita på naglarna är ju en standard.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
- Nej. 

Vilka länder besökte du?
- Spanien, England och USA.

Bästa minnet från 2011?
- Det blir nog studenten och USA. Svårt att välja mellan dem. 

Bästa köpet?
- Min jumpin. Alltså. Skönare plagg finns inte. Jag må se ut som jag har en blöja på mig. Men sjukt jävla värt £12. 

Vad spenderade du mest pengar på?
Smink, skulle jag tro. Har fått ett plötsligt intresse för sånt.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
- En massa saker. Vänner. Och resorna jag gjorde. Jag älskar att resa.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
- Mina senaste år har verkligen varit berg- och dalbanor. Så det är svårt att säga. Men jag har varit väldigt ensam.

Favoritprogram på TV?
- Jag kollar i princip inte på TV. Men om serier räknas skulle det nog vara Dexter. Jag betade av 5 säsonger på några veckor. The big bang theory är en ständig favorit också.

Är det något du sakna 2011 som du vill ha år 2012?
- Ett jobb.

Vad ser du mest framemot med år 2012?
- Jag har två fantastiska konserter att se fram emot. Blink 182, och Coldplay. Sedan ser jag fram emot att förhoppningsvis börja plugga till hösten.

Praktik.


Spanien


Elin & Charlies bröllop


En del av projektarbetet


Studenten!


Slutet av HP :(


En pingvin. I Englandet.


Eh.


En av mina starkaste minnen, skulle jag tro.


Juuuuuuuuuuuul. Jag och syster.

Utsikten från första condon.


Lyxig mat som kanske inte ser så lyxig ut.


Jag hade en seriös lista med ställen jag skulle gå till och saker jag skulle äta/dricka. Walmart var en av ställena, såklart.

Efter ett par dagar kom även Adam och hans familj dit. Vi åkte bil runt ön, och såg väl det mesta skulle jag tro. Knallade sjukt länge för att komma till "The twin falls". Vi förväntade oss två stora vackra vattenfall som porlade i solskenet. Men nä, vattenfallet i Nyfors var mer imponerande än detta. Fint ändå dock.


Twin falls.




På en av USA:s bästa stränder, har jag för mig. (In action bilder blir alltid fina på alla andra. Men jag och pappa ser bara ut som stela robotar.)




Svart sandstrand


Yogurtland. Favoritstället.


Men den absolut mest fantastiska grejen med Maui var sköldpaddorna. Ett av mina mål med resan var att få se en sköldpadda. Men jag fick inte se en sköldpadda, jag fick se typ 10. Precis utanför våran andra condo, bodde en sköldpaddsfamilj. Vi kunde simma ut 10 meter, och sedan simmade vi med 4 sköldpaddor samtidigt. Det var både gammelfarfar, lilla barnbarnet och hela tjocka släkten där. Fantastiskt var det. Så himla fina djur. Så chill. De brydde sig inte alls om oss. Tyvärr var det olagligt att röra vid dem, men vi kom tillräckligt nära i alla fall.

En av dagarna var det dock riktigt blåsigt. Vågorna var höga och strömmarna ganska kraftiga. Men vi skulle såklart ut till sköldpaddsfamiljen i alla fall. Jag var rädd redan från början och skrapade upp benen en del på vägen ner. Så simmade vi omkring och njöt av sköldpaddorna, och helt plötsligt hade alla andra gått upp och jag var ensam kvar i vattnet. Jag, som den mes jag är, blev ganska rädd. Skrek till pappa och klagade på att han hade lämnat mig ensam i vattnet. Och det slutade med att han skulle försöka hjälpa mig upp ur vattnet. Det var ingen strand utan vi klev i och ur vattnet på klippor. Och på vägen upp låg det sjöborrar i varenda skreva. Jag var livrädd. Det hela slutade med att när jag var halvvägs upp ur vattnet kommer den största vågen på hela dagen, och drar med sig oss och kastar oss mot klipporna. Pappa försökte skydda mig, och skrapade upp både rygg och armar. Jag skrapade upp lite överallt, framförallt axeln som det rann blod om och som jag fick tvätta med sprit i flera dagar. Allting blev ganska dramatiskt.


Utsikt från vår andra condo (klipporna i högra hörnet var där vi skulle försöka ta oss upp efter snorklingen.


Sköldis.


Jag och den minsta


Ett par av dem :)


Jag och lillen, hahah


Har ingen lust att bloda ner bloggen, så här är mina ärr på axeln istället

En av dagarna tog vi även en surflektion tillsammans allihop. Det var häftigt, och svårt. Ni vet ju hur osmidig jag är. Att försöka ställa sig upp på brädan och vara lika stel som en 95-åring är fan svårt. Och man är inte särskilt graciös. Men jag kom upp, på första försöket faktiskt. Men vi fick ju självklart en hel del hjälp av vår instruktör. Tjejerna fick såklart ha på sig rosa. Fyfan. Har aldrig kännt mig snyggare.


Suuuuurf. (Vår instruktör i bakgrunden)


Adam, som också kom upp på första försöket

Det finns såklart en massa mer att berätta. Men det räcker nog för idag. Maui var ett otroligt vackert ställe, och jag skulle mer än gärna åka tillbaka dit.

För att fortsätta på USA-spåret. Jag köpte en snuggie. I Sverige verkar det kallas för en Snugrug, ni vet en sån där gigantisk filt med armar, och kosta 300-600 spänn. Jag fick min för 6 dollar, alltså inte ens 50 kronor. Underbar uppfinning. Och stor nog att jag nog kan bjuda in 3 kompizzar att dela den med.

 

Det här, mina vänner, är nog världens bästa efterrätt. Bilden är missvisande. Det var helt enkelt inte den vackraste skapelsen, och den är dessutom redan äten på. Men wow. En varm, mjuk chocolate chip cookie, med vaniljglass(god vaniljglass!), grädde (god grädde!) och chokladsås.

Den här delikatessen verkade finnas på lite alla möjliga ställen. Just den här fanns på Bubba Gump. Ett trevligt ställe, som har en del Forrest Gump detaljer i sig. Jag stötte även på den på två andra ställen. Yummie.

Vi åker till USA inatt, och jag har ställt in mig på att någonting kommer att gå snett. Det känns bättre så. Vi har nämligen 8-9 flygresor framför oss, och 6 olika hotell. Allting kommer ju inte bli perfekt liksom. Däremot ska det bli helt underbart att komma iväg. Det ska bli skönt att komma bort från allting, och komma hem lagom till julmyset. Och även en personlig nystart, då jag har gått och grottat ner mig alldeles för mycket. Förhoppningsvis ger den här resan mig lite ny energi.

Jag är i princip färdigpackad, vilket är skönt. Jag har min gigantiska väska, och det verkar som att hälften av den kommer att vara tom på vägen dit. Lika bra det, så att man kan köpa grejer utan att oroa sig. Däremot är ju inte jag vanligtvis den som shoppar loss, så vi får väl se.

Dessutom visade vågen mig positiva resultat imorse. Lagom till en onyttig USA-resa och julmys. Känns bra.

het bild som jag hittade i mitt lilla webcam-arkiv

Alkohol.

Ni som känner mig vet var jag står när det gäller det. För ett par år sedan var alkohol det jobbigaste jag visste. Jag var rädd för det. Så otroligt rädd för allting det medförde, och allmänt anti.

Nu avskyr jag alkohol. Inte på grund av dess effekter, utan för att den har förstört mitt liv. Helt plötsligt kretsades allas liv kring alkohol. Precis som lördagsgodis fanns nu fredags- och lördagsalkohol. Och gärna onsdag också. Det fanns inte längre plats för mig, som inte drack. Jag kunde vara med, när alla andra drack, men vi vet allihop hur det är att vara ensam nykter. Varenda fotoalbum på Facebook innehåller alkohol. Hälften av allas statusar är fest/alkohol-relaterade.

Jag förlorade mitt sociala liv. Det fanns ingenstans för mig att ta vägen. Men jag hittade ett par människor, som kände likadant. Eller som åtminstone kunde relatera, eller förstå. Folk som inte kände att de behövde berätta för mig om sin senaste fylla, folk som kunde kolla på en film med mig utan en öl i handen, folk som kunde gå ut och dansa nyktra, och folk som precis som jag inte drack. Men de finns inte här längre.

Jag hatar att alkoholen är en så stor del av våra liv, att det blev såhär. Och jag hatar att jag har känt som jag känt. Jag hatar att det som jag trodde att jag hade kämpat mig förbi, har kommit ifatt mig.

Och jag skriver inte det här för att få er sympati, även om det säkert ser ut så. Men det spelar faktiskt ingen roll. Jag är trasig. Jag har alltid varit beroende av umgänge. Alltid älskat att ha mina närmsta vänner runt omkring mig. Och nu har jag ingen. Jag räknar dagarna tills vi åker till USA. Det ska bli så skönt att komma bort från allting.

När jag såg detta i en YouTube video blev jag helt ställd. HUR KAN JAG INTE HA TÄNKT PÅ DET HÄR FÖRUT.
Jag vet vad jag ska testa imorgon.

gamla bilder

Ibland är livet svårt. Jävligt svårt.

Det som är mest awkward på jobbet (Friskis & Svettis) är att det titt som tätt kommer in folk man känner igen. Och det är ganska sällan de närmasta vännerna som knallar in, utan det är de här jag-vet-inte-om-jag-borde-säga-hej-vännerna. Detta är superknepigt, då vår policy, precis som alla andra ställen, är att man säger hej när någon kliver in och hejdå när något lämnar.

Jag måste alltså säga hej i situationer där jag i vanliga fall skulle vilja skita i det. Och alla vet ju inte om att jag måste säga hej. Jag tror de flesta förstår vad jag menar. Vem har inte klivit på bussen och sett någon man känner igen, och varit i valet-och-kvalet om ifall man ska säga hej eller inte. Vem har inte någon gång förstenat tittat ut genom fönstret i hopp om att personen man kände igen bara ska knalla förbi.

Helt jävla onödigt egentligen. Kan vi inte bara vara glada och säga hej.
Antar att det har att göra med att man inte vill ha den här extremt pinsamma tystnaden som troligtvis skulle uppstå om man valde att slå sig ner brevid personen.

glad tjej

Det finns många saker jag skulle behöva skriva. Men det mesta är ingenting jag vill dela med mig av offentligt.
Jag är så osäker, förvirrad, ensam.

En av mina sista uppgifter i skolan. Satte mig ner ikväll och försökte göra den mer intressant. Den vita bakgrunden bara skriker skitbild. Men vad jag än försöker med för bakgrunder, och hur jag än fipplar runt, så verkar det bara bli värre. När det började likna en gudsbild valde jag att sluta för kvällen. Det är Malin becoming Rebecca i alla fall. Jag kommer nog ändå att sakna att få lite fotouppgifter då och då.

England. Kom hem för ett par dagar sedan, men det blev inget bloggande då. Det var bra, dock. Vi gick till Akvariet i London där jag fick se dessa awesome djur. Pingvinerna var grymma. Och sköldpaddan fick mig definitivt att inse att jag MÅSTE se ett par när jag snorklar i Hawaii. Och vi hittade till M&M-älskarnas paradis. Typ 4 våningar med bara M&M saker. Coolt. Och självklart fick jag med mig ett par ringar hem också.

Blev en hel del shopping på Primark, såklart. Jag älskar den affären. Fick med mig en Onepiece hem. Har på mig den nu faktiskt, superduperüberskön är den. Men ja, det blev lite London, lite Norwich och mest Sax. Och umgänge. Fint :)

Liverpool street, förra året

Hej hopp! Nu åker jag strax till Skavsta flygplats, för att flyga till Stansted. Ett dygn i London och sedan vidare till Sax. Egentligen skulle jag ju få se Blink 182 ikväll, men eftersom det blev framskjutet ett år blir det en resa till London även nästa år! Vi hörs!