Jag blir rätt irriterad ibland när jag pratar med, läser om eller hör om någon med bra självförtroende. Tänk er Blondinbella till exempel. Hon påstår att den viktigaste personen i hennes liv är hon själv, hon är i centrum och hon prioriterar alltid sig själv. Hon låter inte någon annan stampa på henne, utan hon är bra som hon är och ingen kan påstå någonting annorlunda. Förlåt, men vad är det för skit? Om man tänker så, vad blir man för människa då? Man blir ett egoistiskt svin. Jag tror att det hon beskriver är den personen som troligtvis kommer lyckas grymt bra i livet, men som kommer få gå hela vägen ensam. Man kan inte alltid prioritera sig själv. Empati är enligt mig en av de absolut viktigaste egenskaper som en människa har, vi måste vara medvetna om varandra. Vi måste respektera andra människor, och även respektera att vi själva gör fel ibland. Ingen är perfekt, och vi måste ständigt lyssna på våra medmänniskor för att förbättras.

Jag prioriterar för de mesta andra människor före mig själv, för att jag sätter större värde på dem än på mig. Det är nu på senaste tiden som jag har varit lite egoistisk av mig, och det hatar jag. För mig är det inte en bra egenskap att tänka på sig själv, jag skulle hellre vilja tänka på människorna runt omkring mig.
Det är dags för mig att börja tänka igen, komma ut ur bubblan som jag varit i för en alldeles för lång tid.

Jag mår hellre dåligt själv, än att se mina närmsta göra det.