Hej och hå. Livet kom visst emellan där någonstans. Just när jag skulle börja blogga hände det en hel del grejer som hade bidragit till en väldigt deppig blogg, om jag hade valt att skriva då. Syftet med den här bloggen ska visserligen vara att skriva ärligt och rakt på sak, men ibland är det faktiskt bättre att inte skriva något alls än att skriva något i stundens hetta.

 

Jag har haft ett väldigt omtumlande år privat. Jag har gått ifrån mina egna principer lite grann, och gjort flera saker som folk har kommenterat som "inte likt mig". Jag tror att det här var behövligt för mig, för nu kanske jag kan hitta någon balans i vem jag vill vara och hur jag vill hantera saker. Jag har helt enkelt levt lite. Jag är ju generellt en väldigt reserverad tjej med tydliga regler för hur saker ska styras och ställas i mitt liv. Men iår har jag försökt att gå ifrån det lite grann. Göra saker som jag är rädd för, saker som jag inte annars skulle gjort och saker som är nyttiga att uppleva. Dessa har inte bara gett mig solsken ska jag tala om, långt ifrån. Men det har gett mig lite livserfarenhet.

 

Det låter oerhört fjolligt när jag säger det, men min theme song för det här året har varit What the hell med Avril Lavigne. Inte alls någon favoritlåt, men när livet har tagit konstiga vändningar hag den här snurrat runt i huvudet på mig. All my life I've been good, but now I'm thinking what the hell.