Mitt tal i engelskan handlar om skönhet. Att all media förstör synen som vi borde ha av skönhet, och i och med det drabbas tjejer(och killar) av anorexia och bulemi. Jag har en stark förståelse för anorektiker, i och med att jag märkte hur snabbt min vikt blev mer "normal" när jag började äta mer ordentligt. Det skrämde mig och även fast jag vet att jag inte borde tänka så så tänkte jag självklart att det inte var så himla bra att äta i de mått som jag gjorde nu.

Vikt spelar stor roll, även om vissa människor(oftast killar) inte kan förstå vilken uppståndelse det är med tjejer och deras vikt, så spelar det roll. Man frågar inte tjejer vad de väger. Jag har inte målet att bli så smal att huden nästan spräcks av revbenen, jag vill bara inte ha fett på kroppen. Jag vill inte ha en massa extra på min kropp som egentligen inte ska vara där.

Är jag anorektiker? Nej, absolut inte. Jag tror inte att det är någon som inte vill vara vältränad.(?) Jag har redan nämnt att jag inte vill bli sjukligt smal, jag vill vara smal. Jag vill se levande ut.

Egentligen handlar ingenting om vikt, utan bara att bli nöjd med sig själv. Hur svårt kan det vara egentligen? Svårt, mycket svårt.