Jag har suttit och funderat lite på gymnasiet. Halva grejen med att börja där, är att man lämnar det gamla bakom sig. Elever, lärare, kommunen - ja ni vet. De två senare alternativen kommer jag lämna, men det första då? Man hör ju bara fler och fler som ska börja i den skola jag sökt. Och det ska faktiskt bli skönt att ha ett par där - men redan när jag började titta på gymnasium hoppades jag innerligt att jag inte skulle komma i samma klass med en person. Sorgligt nog är det nog den enda personen som jag vet funderar på min linje - på min skola. Surt? JA!

Jag har ingenting emot den här personen egentligen - snarare tvärtom. Det är just därför jag inte ville att h*n ska börja i min klass. Men det känns som om jag inte kommer ha turen med mig.

Petra ska sova nu...