Att åka tunnelbana varje dag för att komma till jobbet suger bulle. Jag hatar kommunaltrafik, då man liksom under rusningstiden står närmre andra människors kroppar än vad man skulle göra i när man hoppar i säng med någon liksom. Och sen har jag ju lite psykiska problem också, kliva-av-bussen problemet är ju inbyggd i benmärgen liksom.

Vad jag inte gillar med tunnelbana och bussar:

- Sjukt mycket folk, och alla är så jävla stressade jämt.

- Barn som skriker, och föräldrar som vägrar säga åt dem att hålla käften.

- Tiggare, sorry men de skrämmer mig.

- Fulla människor/skrikiga tonåringar.

- De milslånga rulltrapporna, vissa får man ju svindel av.

- Accesskorten, idag glömde jag att använda apparaten, jag visade bara upp det. Chaffisen måste trott att jag var dum i huvudet, men hon sa ju ingenting.

- Trängseln, den är väl egentligen värst. Att stå där och gnugga rumpan mot någon gammal gubbe och ha en annan skum människa framför näsan är inte så mysigt faktiskt.

- Skadeglada jävlar, alla busschaffiser som ser oss springa som flodhästar med turbomotor för att hinna med bussen, och så åker de.

- När man ser folk man halvkänner, ska man hälsa, le, prata eller ignorera? I-landsproblem nummer 1.

- Bussar utan AC. Extra mysigt när det är rusningstrafik. Gnugga rumpa och ha andningsproblem plus att man smälter bort, det är fina grejer det.

Sen finns de ju de dagar då det är jag och 5 till på bussen som har kommit i tid, ACn funkar alldeles utmärkt och busschaffisen sa hej när man klev på bussen. Då blir jag glad. Synd att det händer typ en gång per år, eller mindre. Haha...

Jag är inte bitter.