Jag, 1993

Idag tog pappa in vår VHS från garaget. Jag hade himla gärna velat se Lejonkungen, men filmen är inte i sitt fodral och jag kan inte hitta den. Att hitta den på internet, för att titta online, verkar ju helt omöjligt det med, i alla fall med svenskt tal. Den som finns är en kass version med utklippta scener och ny musik. Inte coolt. Jag kanske kollar på den på engelska istället, vi får se.

Men den första filmen som jag satte på i VHS-spelaren, var en film från när jag var liten. Det är extremt konstigt att se sig själv. Alltså visst, jag har sett en massa filmer på mig själv. Men de här är ju från en tid då jag inte riktigt vad vid medvetandet... Det gör så ont i mig när jag ser mig själv gråta eller skrika. Jag mår verkligen dåligt när jag ser det, och det är helskumt.. Det var ju inte så att mina päron betedde sig illa eller någonting, jag bara skriker för att jag är hungrig eller något. Ändå mår jag skitkasst när jag ser det.