Jag vet inte riktigt hur många av er som ofta känner att ni vill ge upp, sluta leva, dö helt enkelt. De flesta känner nog så ibland, det är vad motgångar gör med oss - de får oss att tappa sugen. Jag tror att jag tappar kämparglöden oftare än många andra, av en massa olika skäl. Jag är en av de som alltid tror att saker kan vara så mycket bättre. Jag kan ju vara snyggare, sötare, smalare, smartare, tuffare, socialare, roligare, modigare. Men jag är inte det. Jag är jag. 

Idag var jag inne på youtube och kollade på en 16-årig tjejs videobloggar som hon gjorde för ett par veckor sedan. Idag finns hon inte mer, hon dog av cancer. Hon hade inget val, medan jag har det. Jag kan välja att leva, ändå finner jag mig själv ofta önska att jag inte gjorde det. För visst vore livet enklare om det helt enkelt inte existerade. Försvann livet, så försvann problemen. Men vad gör det för nytta? Jag kan istället leva med problemen, lösa dem och gå vidare.

Jag mår ständigt dåligt över hur jag ser ut. Spegelbilden är i princip aldrig rolig att se, utan jag vänder mig alltid om och önskar att det skulle förändras. Men även om jag förändras, så kommer jag att tycka samma sak. Det är en sån onödig sak att slösa energi på, ändå vet jag att jag kommer fortsätta göra det. Men jag måste i alla fall påminna mig om en sak - jag har ett val, jag har ett liv.