"Petra, har du någonsin brutit mot en regel?", det var vad en vän till mig frågade för ett par dagar sedan. Jag funderade och funderade, och vet ni vad jag kom på? Jo, jag har ju troligtvis gått mot rött någon gång. Men observera att det förmodligen inte fanns en enda bil på den vägen. Klockan var säker 11 på kvällen, och jag hade helt enkelt inte tålamodet att stå där helt själv när det inte var en kotte i närheten.

Jag har alltså inte brutit en enda regel. Jovisst, jag har troligtvis pratat lite för högt under en lektion. Jag har förmodligen sprungit i en korridor eller trängt mig i en kö. Men vad jag menar är, att jag fan inte kan göra ett piss som jag inte får. Varje gång någon pratar om någonting som är lite moraliskt fel, eller någon som bryter mot en lag, säger jag emot. Jag säger nej. Jag kan bara inte göra någonting jag inte får göra. Jag kan inte dricka alkohol, jag kan inte snatta, jag kan inte dra iväg någonstans utan att säga till, jag kan inte skolka, jag kan inte göra någonting utan att jag har fått ett "Det är okej att du gör det här" av någon.

Jag är så förbannat trött på det. Jag är så trött på att bli arg på människor som gör saker som enligt mig är fel. Jag är så trött på att må dåligt över det. Jag är så trött på att alltid behöva tänka på om jag faktiskt får göra saker och ting.

Missförstå mig inte. Att vara en good girl har väl sina bra sidor, men vart är mina misstag? När ska jag få göra sånna där extremt dumma saker för att sedan lära mig att det var fel? När ska jag få uppleva att saker faktiskt inte är så himla farliga, om jag aldrig tillåter dem att hända? Jag är trött på att vara rädd, att inte våga göra någonting där konsekvenserna kanske inte blir sådär jättelyckade.

Just nu känner jag bara att jag borde gå ut, supa mig full och inse att det inte är så farligt.

 

borde väl tillägga att snatta aldrig är någonting jag kommer att göra heller, man är dum i huvudet om man gör det.