Jag är hemma igen! Egentligen kom jag hem runt 1 inatt, men jag kände mig inte sådär jättesugen på att blogga då. Så, hur var Italien då? Det var bra. Efter en lång resa i bil, flygplan och sen bil igen var vi framme i Courmayeur. Där fanns det ungefär 3 svenskar och 2 stycken med acceptabel engelska. Det var lite knepigt att komminucera faktiskt, jag tror att de flesta italienarna faktiskt skolkade från engelska-lektionen.

Efter det första åket i skidbacken var jag beredd att packa skidor och pjäxor och åka ner för den läskiga liften igen. Det var brant och läskigt att åka, inte riktigt som jag hade förväntat mig. Men jag tvingade mig upp igen och efter ett par små lektioner med pappa var det inte lika läskigt längre. Det tog inte många timmar innan jag faktiskt insåg hur fina backarna var och vilket tur med vädret vi hade. Solen lyste som sjutton och efter ett par åk var man helt blöt av svett och benen var fulla med mjölksyra.

Sista skid-dagen åkte vi till La Thuile för att åka. Där var det helt grymma backar och man smålog mest hela tiden. La Thuile låg dessutom hälften i Italien och andra hälften i Frankrike, så jag var tvungen att ta en sväng i Frankrike också. Och det faktiskt inte mer än en sväng. Vi kom upp på toppen och när vi kom fram till Frankrike-skylten såg det inte så inbjudande ut. Dimmigt, blåsigt och kallt. Ungefär lika bajsigt som jag hade föreställt mig Frankrike(nej jag tycker inte om Frankrike, alls.) alltså. Men jag kände att jag var tvungen att åka över till Frankrike i alla fall, så att jag kan säga att jag har varit där. Så jag gled över gränsen, svängde och åkte tillbaka.

Hur som helst var det en väldigt soft resa. Jag åt pizza nästan varje dag, men godis var de riktigt dåliga på faktiskt. Det fanns i princip bara choklad där.

Vi flög.


Vi bodde på Hotel Centrale.


La Thuile.


Ja, jag är cool och använder hjälm.


Alperna.


Vi hyrde bil och lyssnade på när Ingrid(GPSen) försökte prata italienska.


Favoritgodis.