Det fanns en sak som vi kunde skratta åt hela resan. Sista kvällen fyllde Elsie år, så vi skulle äta på en lite finare resturang. Vi hade blivit tipsade om en resturang i närheten som hette Pierre Alexis, och de vi blivit tipsade av sa även att ägaren var nazist. Vi gick dit någon dag i förväg för att boka ett bord.

Björn: Hello, we would like to book a table on monday.
Servitören: Your name, sir?
Björn: Engstrom!
Servitören: Armstrong? Louis Armstrong?
Björn: No! Swedish!

Jag var den enda som hörde rätt på det som servitören sa, alltså Louis Armstrong. Både Björn och pappa var helt bombsäkra på att han hade sagt jewish. Antagligen var detta för att de hade hört tidigare att ägaren var nazist. Detta skrattade vi länge åt, när jag hade berättat att han faktiskt sa Louis och inte jewish.