Jag köpte en tröja. Och fick en trumpinne. Jag är cool.

Jag hann inte skriva någonting innan jag drog hemifrån igår, men 13.30 igår tog jag i alla fall bussen till Malin. Väl framme där satte vi oss i bilen tillsammans med Malins bror och åkte mot Östhammar. Efter några timmars bilfärd och ett stopp på McDonalds var vi framme. Vi bodde i en mysig liten stuga som var som en bastu när vi steg in där. Men det var trevligt i alla fall. Vi tog ett bad i det varma vattnet(23 grader, inte illa!) och sedan fixade vi i ordning oss. Halv åtta satte vi oss i bilen igen och åkte till ett hamnliknande ställe, och tog oss till en scen. Där spelades någon halvkonstigt men rätt charmigt förband och sedan kom Johnossi ut på scen. Vi stod längst fram, allting var väldigt bra. Åh, Johnossis låtar är så sjukt bra.

18 Karat Gold var sjukt bra. Alla var bra. När det var dags för det klassiska "nu är det slut - nej vi skojjade"-saken* hoppade Ossi ner från scenen med hans trumpinnar som han hade spelat med. Han gav en till mig. Jag blev glad. Jag har aldrig fått någonting sådär. Nu har jag en trumpinne med Ossis handsvett och sjukt massa hack i.

Inatt/idag har vi badat, gått på promenad, tagit fula bilder och sedan åkt hem. Allting var fint, jag trivdes fint. Jag var glad.
:D

* Varför gör de alltid så? Jag blir bara extremt frustrerad varje gång. Ett dumt avbrott där man liksom hinner komma tillbaka till jorden igen. Det vill man ju inte. Jag tröttnar liksom på att skrika "en gång till" efter en halv sekund.