Brev och minnen

Inatt låg jag och tänkte för mig själv, när jag inte kunde sova. Jag började fundera på allt möjligt, och kom till slut in på gamla minnen. Är det inte konstigt hur mycket man kan minnas om man blir påmind om någonting? Helt plötsligt minns man hur mycket som helst!

Jag tycker det är konstigt att man kan minnas smaker. Jag minns ganska få smaker egentligen, förutom det jag precis har ätit. Men jag kan minnas hur maträtten som jag åt för två år sedan hos min dåvarande pojkvän smakade. Jag minns den så väl att jag kan känna smaken i munnen nu. Jag minns också hur maten jag beställde när jag var på Legoland i Danmark när jag var typ 7 år smakade. Hur kan jag göra det?

När jag inte kunde sova så tog jag fram alla mina gamla brev som jag har fått, och det tog säkert en timme att läsa igenom dem allihop. Jag kände mig så gammal när jag låg där och fnittrade åt gamla saker, åade mig om någonting gammalt gulligt, log åt någonting och förbannade mig över någonting mindre fint. Linas brev är absolut roligast då hon aldrig kunde hålla sig ifrån att klottra ner hela kuvertet. Hon satte frimärken och skrev adresser på fel sida och skickade med gamla teckningar som hon hade gjort.

Varför skickar vi aldrig brev längre? Det är ju så mysigt!


Här har vi Kurt Kuvert

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback