Jag hade glömt Panic! At the disco. De var mina favoriter ett tag, tills alla började lyssna på dem. Då tror jag att jag gick in i någon sorts strejk, jag är så trött på att allting jag lyssnar på efter några månader blir kända i Sverige. Det är så himla trist. Jag vet inte varför, men jag tycker bara det. Men nu har hysterin kring dem lagt sig, och jag borde köpa deras skivor så att jag inte glömmer dem igen. När vi har fixat med lönen blir det allt en skiva med dem,  eller två.